Här där vi bor, i vinterland, är våren obefintlig i mina ögon. Den är nyckfull och lömsk. Det är vinter, vinter, vinter och vinter. Sen blir det några dagar med chockerande solsken och därefter kan det snöa igen. Även i maj. Detta kommer jag aldrig lära mig leva med. Det går inte. Vinter är ok, om man vet att det därefter kommer riktigt hoppfull vår och sen sommar.

I år hade vi under vintern bestämt att det inte skulle bli någon behövlig resa till solen efter säsongen tog slut, pengarna räckte inte till och med tanke på att vi spenderar somrarna på västkusten så skulle vi vara nöjda med det beslutet. Det var jag också. Fram till i maj. Sen brast det beslutet som alla andra kloka beslut jag fattar, jag har karaktär som ett sämre gatluder och alla såna där "detdärärdetbästaförmig"-beslut går ständigt åt helvete. Jag blev manisk på restresor, satt som en porrsurfare med saliven rinnande och letade resor. Varje ledig minut. Mina stackars barn försökte prata med mig, försökte få mig att leka med dom och gnällde efter vatten och mat, slogs och gnällde, men jag bara surfade efter resor (nu överdrev jag kanske lite, men bara lite). Dygnet runt. Och ju jävligare vädret var utanför desto mer letade jag förstås. Besatt av alla alternativ. Trygga varianter som All inclusive och semi inclusive. Skönare alternativ som egen lägenhet eller små beachhotell, barnpool eller ingen pool, Kreta, Rhodos, Santorini, Gran Canaria, en sjärna, fem stjärnor... ja, alla alternativ kändes näst intill perfekta. Med fyra barn över två år, blir det dock skitdyrt att resa. Dom där små minimänniskorna kostar lika mycket som det gör för vuxna, om man inte hittar bra rabatter eller erbjudanden. Dom där superklippen försvinner dock så fort så man tror bara dom varit där som lockbete, att dom inte finns på riktigt. Dessutom visade det sig att min största kille, som går i skolan, inte kunde vara ledig och deras pappa hade andra, jobbrelaterade, resplaner (jag skall bli man i mitt nästa liv). Så där stod jag, mina treåriga tvillingar och deras femåringa storebror med passet i hand och ett ressug utan dess like medan snön virvlade utanför fönstret i början av maj. Vad gör man, reser förstås! Det fick bära eller brista. Bokade resa till Santorini, en vecka i lägenhet. Ingen all inclusive. Inget resort. Ingen barnklubb. Bara strand, sol och hav. Det bästa jag gjort på länge! Även om det alltid är en kalldusch att komma hem igen till verkligheten.

Många jag träffade tyckte jag var galen som åkte själv med dom tre små. Jag måste säga att jag tycker det är fan så mycket galnare att gå upp vintermorgon efter vintermorgon i mörker och kyla, för att klä på frusna små barn alla dessa lager med kläder, jackor, mössor, tjockskor och sen lämna av dom på dagis och skola. Hur resan gick? Det tar jag in nästa inlägg.....