Satte klockan på 05.15 imorse för att jag saknar mina morgonpromenader så. Tänkte att jag skulle trotsa tröttheten och plocka fram mitt hurtiga jag, det som vaknar på sommaren och som är ute och springer i grisottan, och gå en promenad innan det är dags att hugga tag i en ny dag. La till och med fram kläder, reflex (Hittade bara Rufus knallgula Flexbert-väst, men va fan! Ingen ser mig innan 6 på morgonen!) och skor. Laddade min Spotify med en morgonkäck lista att bli glad och hurtig av. Mentalt var jag redan där, ute i friska luften med raska steg. Men nej, här sitter jag nu i min röda fluffmorgonrock och tittar ut i mörket och kylan. Inte fan vill jag ut där nu. Det är ju mitt i natten! Jag är ju inte klok, glöm det!

Jag har fått för mig att det är bristen på dom där promenaderna och annan träning som gör att jag konstant känner mig lite lätt SÅINIHELVEJÄVLAARGSÅJAGVILLSPARKAPÅALLTJAGSER just nu. Och så vill man ju liksom inte gå runt och känna sig. Argrynkan är snart så djup så det ser ut som jag har röven i pannan.

Det enda som gör mig jätteglad just nu är när jag får leka med och pussa min barn i lugn och ro. Vilket i princip aldrig händer. För just det där med tid, lugn och ro, är en bristvara. Alltid är det något som skall göras, någon som väntar eller tider som skall passas. Och är det så att det finns en liten stund över och man sätter sig ner i 2 sekunder med något av trollen och tar en paus, ökar någon annan antingen tempot eller volymen. Det slår aldrig fel!

Är det inte en jätteliten legokikare som skall hittas NUUUUUUUU någonstans i huset så är bråk i rummet bredvid eller en springtävling som måste sättas igång omedelbart, direkt. Och alla dessa lekar är mer än ok för mig, jag älskar det, men dessvärre är inte alltid syskonen lika sugna på samma lekar. Och då blir det liksom osämja i ledet. Och eftersom det är så sällan jag får tid att leka en längre stund och ge dom odelad uppmärksamhet blir det liksom ett jävla liv när det blir avbrutet. Och just ett jävla liv är ju inte lika mysigt som lugn och ro.

Är det så att man någon (kors i taket) gång får till en aktivitet som alla gillar (klart att alla inte kan gilla samma sak) och lugnet lägger sig, då är det plötsligt mat som skall lagas eller tvätt om skall tvättas eller klockan som tickar för sänggång eller avfärd. Måsten.

Jag förstår förstås att just min motion inte påverkar barnens krav på mig, vardagens måsten eller tidens gång, men det kanske kan få mig att inte känna mig så att säga explosiv. Som en lilla My med gråa hårstrån. Stampestampe steg och muttermuttermutter hela långa dagen. En jävla surkärring helt enkelt.

Men gå och träna på gym då om det är för tidigt, mörkt och trist för att springa och gå säger du säkert. Jo visst, men när? Och framför allt VAR?

Det finns ett gym och en "Källare" här i byn där det tränas. Och nästan alla tränar. Ja, du fattar. ALLA är där. Och då blir det ju det där hejhejhej hemskt mycket hej igen. Jag vill vara anonym när jag tränar. Själv eller okänd. Och det är ju stört omöjligt när man bor i en liten håla där alla känner alla.

Nä, jag får sitta här med min fluffmorgonrock och mjukna fysiskt och hårdna mentalt tills det kommer snö nog så det är dax att kunna åka längd. Det är ju faktiskt en sak med vintern som är bra. Längd är som yoga på tvären, och inte heller behöver man passa tider eller prata med en enda människa om man inte vill det. Förra året svor jag på att jag skulle åka längd minst 2 ggr i veckan. Jag åkte en gång på hela vintern i -27. Så kan det gå när tiden inte räcker till. Men skönt var det.

Det skall får det bli ändring på i år. Hoppas jag.

Nä, nu är det dags att sätta igång. Upp och hoppa mina små gullungar, en ny dag väntar!

 

Tant A

13 november 2012 11:59

Nu fick jag gnägga rejält här! Morgonprommenad ja...
En optimist är inget annat än en oerfaren pessimist! ;-)

http://everydaygodess.bloggplatsen.se

Lisa

13 november 2012 20:02

Haha, nä det är väl så. En oerfaren pessimist, underbart!
/L

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ibland blir det som man vill! Inte så ofta men....... så plötsligt händer det! Jag skall äntligen få flytta! Jag har längtat, önskat och tjatat om det här. Och så när det känns som mest hopplöst blir det verklighet. Äntligen kan jag få packa ihop mig...

Det har varit tomt med inlägg är det senaste dygnet. Jag vet. Kanske är du lika glad för det, kanske inte. Kanske har du tänkt att "Jösses vad skönt, inte ett enda Lisa-inlägg idag. Hallefuckinglulja!" Vad vet jag. Hur det än är med den saken så be...

... det tog tre timmar.   Först skulle ingen klä på sig, jag tvingade dom med hot och övertalning, sen skulle dom klä av sig i affären, sen skulle dom klä på sig igen och sen skulle det bajsas och bytas blöja på Icas toalett. Utan kläder. Sen sku...

04.27 i morse: - Mamma? - Zzzzzzzzzzzzzzz? - MAMMMMMMMMA! - JA, Billy? - Jag vill åsså åka skidor idag. Som Rufus gör. - (FAN!) Ok vännen, vi sover färdigt först så löser vi det sen. - Mamma? - Ja? - Jag vill åsså åka skidor, mam...

Det är inte utan att jag har varit lite tung i huvudet idag, det kan jag erkänna nu framåt kvällen. Gårdagens spontana After Work med ett gäng sköna vänner blev liksom inte helt vinfritt, så kan man väl sammanfatta det. Inte heller skrattfritt, så de...