Det är tyst i huset idag. Halva gänget har åkt på Freestyleläger i Vemdalen. Rufus fick följa med för att göra lite storpojksgrejor för en gångs skull. Min stora lillkille. Det blir oftast så att han får hänga på mig och dom små eftersom han är närmare tvillingarna än Ebbe i ålder. Och så gör F och Ebbe grabbgrejor.

Inte lätt att vara mellanbarn alla gånger, jösses vad han får kämpa för att få vara i fred och för att få göra sin röst hörd. Nu är ju kanske inte just Rufus den som inte kan säga ifrån, men ändå. Han har det inte så lätt alla gånger, alla trivs inte lika bra i grupp, så är det bara. Jag om någon kan intyga det...

Billy tycker ju förstås att Rufus är den coolaste killen i världen, lika mycket hjälte som Jensbomb och Zombieman ihop. Så fort Rufus lämnar sitt rum (där är förbjudet område för småtroll) så hakar lilleman på honom. Förföljer honom och frågar 150 frågor i minuten. Härmar allt han gör och skall leka samma lekar. Gulligt förtsås, men kanske inte så kul för Rufus alltid. Ibland har Rufus en ängels tålamod och dom leker hur bra som helst, men så tröttnar han på att den lille vapendragaren inte kan göra något själv och så blir det tårar och katastrof. Stackars lille Rufus, oftast är det förstås han som får skäll eftersom han är störst och "borde veta bättre" än att puttas och skrika. Lille Billy med pingisbollstårarna och pepparkaksögonen kommer undan. Lillebror. Han vill inget hellre än att få ägna varje sekund ihop med Rufus och hans saker. En helg med Rufus odelade uppmärksamhet och mig som assistent och lyssnare är hans dröm. Eller helt enkelt bara få leka superhjälte med bara mig. Han är god förstås, och jag ond.

En drömhelg för Rufus skulle nog vara att bara jag och han byggde lego och tittade på Star Wars i dagarna tre, utan någon matlagning eller någon som störde oss med en enda liten sak. Men det går förstås inte. Det finns ju tre till som vill underhållas och mysas med. Däribland en liten tjej som tror (vet) att hon är Prinsessa i familjen och att alla skall lyda hennes minsta lilla vink. Och om det inte blir så så tar hon som alla tjejer till gråten och gnället. Och när inte det funkar så blir det till att retas och säga mamma konstant. Det är den lilla dockan bra på. Hon vet hur man gör. Kvinnlig list sitter tidigt.

En drömhelg för henne hade varit att göra mammatjejsaker. Laga mat, byta kläder 1 gång i halvtimmen, sätta upp toffsar på dockor, byta toffsar på dockor, dammsuga (den tiden kommer "Bettan", var så lugn bara lugn), bli buren, pärla oändliga mängder halsband och säga mamma en gång i minuten och få lika många svar. Och bestämma. Allt!

Min stora grabb, han vill helst hänga med polare förstås. En helg utan att få sova över med en kompis är en helt misslyckad helg. En katastrof. Polare, datorer och spel är det som gäller där. Jag behövs inte på samma vis, inte mer än till att kompisar rings in och översovningar fixas. Lite mat sitter väl bra också, och gärna en god nybakad kaka. Hjälpa till med lite olika tekniska saker som jag inte kan eller förtsår. Men sen kan jag hålla mig borta. Men nära. Hemma men inte störa. Fixa tryggheten, coh det är förstås en ära. Känns tomt men förståligt att inte vara lika behövd när det kommer till annat längre. När det kommer till att göra saker som att åka skidor eller så, då är det Pappa som gäller. Ibland önskar jag att jag var Pappa istället. Hjälte.

En drömhelg för mig är en helg då alla är nöjda. Ingen lätt uppgift som ni ser, men ibland går det. Jag kan ju liksom inte dela mig själv på fyra helt jämna delar med fyra helt olika fokus. Det är liksom tekniskt omöjligt. Bygga lego, göra toffsar, leka Zombieman och baka kaka samtidigt är omöjligt. Tyvärr.

Det är inte lätt att räcka till. Frusterande och skitjobbigt när det inte funkar. Fantasktisk när det klaffar. Är nu Ebbe och Rufus glada där i Vemdalen och jag lyckas fördela mig själv jämnt på Piff och Puff här hemma så är det nära. Synd bara att jag inte kan vara på två platser samtidigt, jag längtar efter Ebbe och Rufus. Jag vill vara med och göra dom nöjda också.

Nu blir det promenad i vinterland, en fördel med att vara själv med Billy och Blanka är att jag kan stoppa dom i vagnen och gå långpromenad.

Ha en bra lördag, din drömlördag.

 

Tant A

18 november 2012 07:22

Jag känner igen mig i det du skriver på en snudd på läskig nivå. Enda skillnaden här är att alla är pojkar, och mellanbarnet som kommer i kläm är 11. Jag hade banne mig kunnat skriva ordagrant lika nästan, bortsett från flickdelen! :-O

http://everydaygodess.bloggplatsen.se

Lisa

18 november 2012 08:50

Skönt att veta att det är fler som inte räcker till. Men som sagt, det är härligt när det klaffar.
/L

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ibland blir det som man vill! Inte så ofta men....... så plötsligt händer det! Jag skall äntligen få flytta! Jag har längtat, önskat och tjatat om det här. Och så när det känns som mest hopplöst blir det verklighet. Äntligen kan jag få packa ihop mig...

Det har varit tomt med inlägg är det senaste dygnet. Jag vet. Kanske är du lika glad för det, kanske inte. Kanske har du tänkt att "Jösses vad skönt, inte ett enda Lisa-inlägg idag. Hallefuckinglulja!" Vad vet jag. Hur det än är med den saken så be...

... det tog tre timmar.   Först skulle ingen klä på sig, jag tvingade dom med hot och övertalning, sen skulle dom klä av sig i affären, sen skulle dom klä på sig igen och sen skulle det bajsas och bytas blöja på Icas toalett. Utan kläder. Sen sku...

04.27 i morse: - Mamma? - Zzzzzzzzzzzzzzz? - MAMMMMMMMMA! - JA, Billy? - Jag vill åsså åka skidor idag. Som Rufus gör. - (FAN!) Ok vännen, vi sover färdigt först så löser vi det sen. - Mamma? - Ja? - Jag vill åsså åka skidor, mam...

Det är inte utan att jag har varit lite tung i huvudet idag, det kan jag erkänna nu framåt kvällen. Gårdagens spontana After Work med ett gäng sköna vänner blev liksom inte helt vinfritt, så kan man väl sammanfatta det. Inte heller skrattfritt, så de...