Det är svårt att inte nappa på den kommentaren.

Hade jag haft en annan sorts humor, och hade varit lite mognare, så hade jag förmodligen reagerat annorlunda. En person med ett mer pedagogisk och rättrådigt anlag hade med all sannolikhet satt sig ner i lugn och ro och förklarat sche-ljuden (heter det så?) för honom. Men nu är det inte så. Jag älskar att han säger Kukhuset. Jag vill aldrig att han slutar säga Kukhuset. Jag skrattar ihjäl mig åt att sjuk blir kuk (i smyg förstås). Ja, jag är ofattbart barnslig.

Ännu roligare blir det av att Blanka inte kan säga ck, utan att det blir tt. Ja ni fattar, ficka blir fitta. Supertaskigt av mig att spinna vidare på det. Jag vet!  Men jag kan inte låta bli. Dialogerna mellan dessa två små minimänniskor blir fantastiskt roliga ibland! Eller allt som oftast fakiskt.

(Nej, ni får inget skriftligt exempel på en sån dialog, för då kommer jag säkert anses som olämplig som mor av någon känslig typ som inte tycker om attt jag sprider sånt vidare.)

Självklart kommer jag i lugn och utan skrattanfall försöka hjälpa dom med dessa små talfel innnan någon skrattar åt dom och inte med dom. Garanterat!

Hittade den här nu när jag gick på i skåpen under mitt fortsatt maniska städande. Passande för vädret, men väcker inte direkt vårkänslorna hos mig den heller. Undrar om jag mot bättre av att krossa den? 

Fast efter en närmare titt måste jag säga att han ser ledsen ut som det är. Inte hans fel att det snöar. Däremot åker han långt in i skåpet nu, väldigt långt in.

Så, nu har jag försökt förgifta mig själv genom att använda och överdosera minst 10 olika rengöringsmedel för att städa ugnen. Men nej, inte fan känner jag mig förgiftad nog för att lägga mig i sängen med en bok och tar tillvara det dåliga vädret. Jag är bara argare, bittrare och fylld av mer negativ energi.

Vad göra nu?

Fattar ni? D E T  S N Ö A R  I  Å R E ! Någon där uppe driver med mig! Någon gudjävel vill driva mig till vansinne. Det kryper i hela mig, jag får panik. Att ha missat hela perioden av sol och vår, blommor och dofter i Göteborg är illa nog. Att sitta här och titta ut på snön och inte ens få litet uns vårsol även utan blommor, är fan mer än jag kan hantera.

Jag har tre alternativ som jag ser det just nu, eftersom jag faktiskt måste vara kvar här tills på tisdag (om alla barn hinner krya på sig vill säga, annars längre och då blir det mer drastiska åtgärder än de nedan).

• Dra ner markiserna, höja värmen på elementen, ta på mig bikini, köpa ett par säckar sand och blanda till en fet drink. Sen kan jag leka strand.
• Ringa hit en glad, käck och supergullig barnvakt och sen spinga ner till Broken. Där kan jag sätta mig i cowboyfylleposition (så där framåtlutad med huvudet lutat i händerna) vid bardisken och bara börja dricka whiskeyshots
• Ha dagklubb med alla som känner som mig. Full nattklubbsfest mitt på dagen, med dj och diskokula. Även det kräver dock barnvakt.

Men eftersom samtliga tre innehåller alkohol och det är som alla vet ingen lösning på problem, så måste jag hitta på något annat. Det som lockar mest just nu är:

• Förgifta mig själv lite lätt, gå och lägga mig med en bok och en kopp te och låtsas som jag är sjuk på riktigt och gillar att solen inte skiner.

Fast det enda jag vill är att packa och dra!

Å jösses, vad vuxen jag känner mig. Det är liksom inte förrän jag går på utvecklingssamtal på dagis och skola som jag förstår att jag är En Vuxen Mamma. Låter kanske konstigt och oansvarsfullt, men jag tror nog att dom reder sig här hemma ganska bra även med en mamma har fastnat i nedre tonåren. Om inte annat så har vi riktigt roligt ihop. Vid närmare eftertanke är det dom där gångerna jag inser att jag faktiskt snart fyller 40 som vi INTE har så roligt....

Nu har jag i alla fall suttit och diskuterat mina tre dagisbarns utveckling och uppförande hela morgonen. Sammanfattningsvis fick dom "Med beröm klart godkänt". Kanske inte alla gick hem med guldstjärna denna gången dock. Men det där är ju varierande, vem har guldstjärna varje dag? Inte jag i alla fall. Absolut inte!

En annan glädjande sak, var att vi tydligen uppfattar dessa tre helt olika individer på samma vis jag och deras snälla fröken. Det tyder ju i alla fall på att det där trotsset och skrikandet som ibland uppstår inte bara är till för att sänka morsor. Och att dom inte är lömska små illbattingar på dagis fast jag tycker att dom är söta små änglar här hemma. Eller tvärt om....

Skrämmande är dock att tiden går fort, jätte fort. Det inser man när man sitter där och pratar utveckling. Snart har Rufus gått sina år klara på dagis, nästa år är han störst. Han var ju skitliten aldeles nyss! Billy, som var miniminimini som en fågelunge med sina 1990 g när han föddes, kan cykla på trehjulingen nu. Och Blanka som inte ens kunde gå när hon började dagis byter tydligen gärna blöjor på dom små barnen om hon bara får chansen (vilket hon inte får, tack och lov). Ebbe, honom skall vi inte ens prata om. Vad hände? Han är snart inte bara klokare utan även längre än mig.

Och jag, jag är tydligen vuxen.

Det var snällt av er det där med gillandet och spridandet. Jättesnällt, jag tackar och bockar.

När jag låg vaken och lyssnade på små förkylda barns elaka hosta inatt så funderade jag på det där med stavfel, särskrivningar och feltolkningar och då gick tankarna till den här:

Stavningen är väl kanske inget att fundera över, men sen kan i alla fall jag gå loss fullständigt på budskapet. Det finns några alternativ:

• Länge leve Stripteasen
• Lättklädda damer i förlossningsposition levererar Mc Donaldsburgare
• Du kan åka mellan Åre, Vara, Särna och Karlshamn om du ligger bredbent med klackskor i bakluckan
• Mc Dragans`s älskar Åre, Vara, Särna och Karlshamn så mycket så du kan åka med gratis
• Ring så strippar vi
• Fri körning på Mc Dragans. Kärt barn har många namn.

Det finns fler, men jag hinner inte skriva upp dom nu. Har fulllt upp med att komma på hur jag skall tjäna pengar på att blogga så jag slipper ta anställnig i den där bilen.

.....att jag stravar fel hele tidejn. Men jag kan faktist stava rätt, tro det eller ej! Jag är faktisk svinbra på att stava. Men jag har bara inte tid. Förlåt! Jag vet att det är slarvigt och uppvisar ett oseriöst intryck, men nu är det så att jag har bråttom. OK? Barn som ropar, springskor som skall användas, cykelhjälm som skall rastas, mat som skall lagas! Jag har ont om tid. Och i ärlighetens namn även ont om tålamod.

Men jag skall bättra mig. På ett villkor: Att ni trycker på "like"-knappen här till vänster på bloggen och att ni säger till alla ni känner att dom skall läsa min blogg (och trycka på "like"-knappen) oavsett om ni tycker att den är...

• Hur jävla bra som helst
• Inte riktigt så bra, men läsvärd då och då
• Skitdålig
• Bedrövligt dålig
• Användbar som sömnmedel
• Kul för ni kan skratta åt mig
• Kul för ni kan skratta med mig
• Kul för att ni tycker jag verkar helt koko i pallet
• Kul för att det är roligare än att läsa gamla monteringsanvisningar
• Kul för att ni helt enkelt kanske gillar mig lite

Skulle ni kunna göra mig den tjänsten? Så skall jag försöka ta mig tid att korrläsa och stava rätt. Jag skulle nämligen behöva bli lite rik och framgångsrik, och någonstans måste man ju börja. Kan Kenza så kan jag.... Eller?

Jösses vad pinsam jag är nu, tigger om uppmärksamhet. Hur lågt kan en amatörbloggerska hamna?

Så här blev Billy en bebis enligt egen teori:

"Först kom det ett frö i Pappas snopp. Sen flög det som Superman eller Batman ut i luften och in genom min mammas navel. Så var jag där inne i mammas mage och blev en bebis. Och sen kom Blankas frö den andra dagen".

Bra uträknat för att bara vara 3 år.....