Det är inte utan att jag har varit lite tung i huvudet idag, det kan jag erkänna nu framåt kvällen. Gårdagens spontana After Work med ett gäng sköna vänner blev liksom inte helt vinfritt, så kan man väl sammanfatta det. Inte heller skrattfritt, så det var då i allra högsta grad värt det. Och eftersom jag så sällan får för mig att umgås med någon över 1.40 mer än på jobbet, så var det också lite vuxet för en gång skull. Även om det inte var barnfritt. Jag hade med mig dom små stollarna. Billy var Zombieman på tjack och Blanka stagedivade från bardisken. Alltså en kul kväll även för dom.

Men faktum kvarstår. Jag har huvudvärk. Den typen av huvudvärk som liksom bara går bort om dagen har ett rikligt innehåll av mat, frisk luft och en hel del vätska. Av olika slag. Enligt ett gammalt husmorsknep så skall hufvudvärk botas med Hvitwin. Men nej! Inte idag. Så mycket husmor tänker jag inte vara, jag bestämde mig för något annat som en redig husmor gör. Att baka. Desstuom kan resultatet av en viss typ av bakning bli mat. Och det var ju det jag behövde.

Med kylen full av den där Intesåvärstcowboyaktiga-Chilin som jag gjorde på begäran av Billy för några dagar sedan så tänkte jag att Piroger kan ju vara bra att göra och lägga i frysen. Redig som fan på baksmällan.

Eftersom Billy och Blanka behövde underhållas och aktiveras efter att ha åkt runt i vagnen medan jag lapade frisk luft, så kändes det som en tämligen bra sysselsättning att involvera dom i projektet. Ända tills det var dags att städa bort mjöl från golv, väggar och tak och försöka sanera Billy som hade använt sitt hår som torkhanduk. Men det var ett senare problem. Själva kavlandet, fyllandet och vikandet gillade dom som bara den. Dom tröttnade inte ens efter 2 minuter, vilket annars brukar vara standard tid på hur länge något är kul.

Resultatet vav dom där pirogerna var kanske inte strålande, de såg mer ut som små överkörda Calzone-pizzor, men va fan. Knöliga och ojämna, med lite skavanker här och var. Men dom åts glatt av dom små, och då få man väl anse resultatet lyckat. Vuxenkvällen var igår, så det fick bli deras typ av kväll idag. Även jag åt, men med det mesta är gott när huvudet är tungt. Så är det ju..

(Kolla in kaklet där bakom. Har ni sett något så vedervärdigt fult? Som om det är beväxt med en läskig svamp. Det är vårt. Hemma hos-repotaget är långt bort... Hur fan tänkte dom på 70-talet?)

Jag har ju någon form av fix idé på att försöka blanda det onyttiga med nyttigt för att det liksom skall kännas bättre när man äter det där som kanske inte är skrivet med fetstil på OK-listan. I detta fall vetemjöl, som kanske är det sämsta man kan stoppa i sig efter socker. Om man bortser från sånt som är rent ut sagt farligt, e-nummer och transfetter och så.

Därför trixade jag lite med degen till dessa piroger och är är receptet på det:

Piroger:

200 g smör

2 dl naturell ekologisk youghurt

3 dl vatten

50 g jäst

1 tsk socker

1 1/2 tsk salt

3 dl rismjöl

2 dl mandelmjöl

1 dl chiafrön

ca 7 dl vetemjöl (tänk på att chiafrön drar åt sig vätska så låt degen vara lite lösare än vanligt.)

+ ca 1-2 dl rismjöl till utbakning

Smält smör och häll youghurt och vatten i kastrullen. Värm till ca 37 grader och blanda med jäst i en degbunke. Häll i socker och samtliga mjölsorter. Ta inte i allt vetemjöl från början. Blanda till en smidig det. Den skall vara smidig men lite dallrig, som en mjuk lite bebisrumpa ungeför... Tillsätt saltet och kör den en stund till. Blir den för lös så tillsätt lite mer vetemjöl.

Låt jäsa i ca 40 minuter. Dela i minst 16 bitar (vi delade den liksom lite hipp som happ, så det blev både för stora och för små piroger). Kavla ut varje bit tunnt och fyll med valfri fyllning. Vi tog som sagt chilin som var över, blandat med keso och parmesan. Men hackat ägg, spenat och rökt lax är också jättegott. Eller blandade sorters ost med lite tryffelsalt eller tryffleolja... Svingott.

Låt jäsa i ca 15 minuter och pensla sen med ägg. Grädda i 225 grader i 12-15 minuter. Ät med sallad eller lägg i frysen och värm på grillen ute när ni är i skidbacken eller vad ni nu gör på helgerna.

Lycka till!

Det är tyst i huset idag. Halva gänget har åkt på Freestyleläger i Vemdalen. Rufus fick följa med för att göra lite storpojksgrejor för en gångs skull. Min stora lillkille. Det blir oftast så att han får hänga på mig och dom små eftersom han är närmare tvillingarna än Ebbe i ålder. Och så gör F och Ebbe grabbgrejor.

Inte lätt att vara mellanbarn alla gånger, jösses vad han får kämpa för att få vara i fred och för att få göra sin röst hörd. Nu är ju kanske inte just Rufus den som inte kan säga ifrån, men ändå. Han har det inte så lätt alla gånger, alla trivs inte lika bra i grupp, så är det bara. Jag om någon kan intyga det...

Billy tycker ju förstås att Rufus är den coolaste killen i världen, lika mycket hjälte som Jensbomb och Zombieman ihop. Så fort Rufus lämnar sitt rum (där är förbjudet område för småtroll) så hakar lilleman på honom. Förföljer honom och frågar 150 frågor i minuten. Härmar allt han gör och skall leka samma lekar. Gulligt förtsås, men kanske inte så kul för Rufus alltid. Ibland har Rufus en ängels tålamod och dom leker hur bra som helst, men så tröttnar han på att den lille vapendragaren inte kan göra något själv och så blir det tårar och katastrof. Stackars lille Rufus, oftast är det förstås han som får skäll eftersom han är störst och "borde veta bättre" än att puttas och skrika. Lille Billy med pingisbollstårarna och pepparkaksögonen kommer undan. Lillebror. Han vill inget hellre än att få ägna varje sekund ihop med Rufus och hans saker. En helg med Rufus odelade uppmärksamhet och mig som assistent och lyssnare är hans dröm. Eller helt enkelt bara få leka superhjälte med bara mig. Han är god förstås, och jag ond.

En drömhelg för Rufus skulle nog vara att bara jag och han byggde lego och tittade på Star Wars i dagarna tre, utan någon matlagning eller någon som störde oss med en enda liten sak. Men det går förstås inte. Det finns ju tre till som vill underhållas och mysas med. Däribland en liten tjej som tror (vet) att hon är Prinsessa i familjen och att alla skall lyda hennes minsta lilla vink. Och om det inte blir så så tar hon som alla tjejer till gråten och gnället. Och när inte det funkar så blir det till att retas och säga mamma konstant. Det är den lilla dockan bra på. Hon vet hur man gör. Kvinnlig list sitter tidigt.

En drömhelg för henne hade varit att göra mammatjejsaker. Laga mat, byta kläder 1 gång i halvtimmen, sätta upp toffsar på dockor, byta toffsar på dockor, dammsuga (den tiden kommer "Bettan", var så lugn bara lugn), bli buren, pärla oändliga mängder halsband och säga mamma en gång i minuten och få lika många svar. Och bestämma. Allt!

Min stora grabb, han vill helst hänga med polare förstås. En helg utan att få sova över med en kompis är en helt misslyckad helg. En katastrof. Polare, datorer och spel är det som gäller där. Jag behövs inte på samma vis, inte mer än till att kompisar rings in och översovningar fixas. Lite mat sitter väl bra också, och gärna en god nybakad kaka. Hjälpa till med lite olika tekniska saker som jag inte kan eller förtsår. Men sen kan jag hålla mig borta. Men nära. Hemma men inte störa. Fixa tryggheten, coh det är förstås en ära. Känns tomt men förståligt att inte vara lika behövd när det kommer till annat längre. När det kommer till att göra saker som att åka skidor eller så, då är det Pappa som gäller. Ibland önskar jag att jag var Pappa istället. Hjälte.

En drömhelg för mig är en helg då alla är nöjda. Ingen lätt uppgift som ni ser, men ibland går det. Jag kan ju liksom inte dela mig själv på fyra helt jämna delar med fyra helt olika fokus. Det är liksom tekniskt omöjligt. Bygga lego, göra toffsar, leka Zombieman och baka kaka samtidigt är omöjligt. Tyvärr.

Det är inte lätt att räcka till. Frusterande och skitjobbigt när det inte funkar. Fantasktisk när det klaffar. Är nu Ebbe och Rufus glada där i Vemdalen och jag lyckas fördela mig själv jämnt på Piff och Puff här hemma så är det nära. Synd bara att jag inte kan vara på två platser samtidigt, jag längtar efter Ebbe och Rufus. Jag vill vara med och göra dom nöjda också.

Nu blir det promenad i vinterland, en fördel med att vara själv med Billy och Blanka är att jag kan stoppa dom i vagnen och gå långpromenad.

Ha en bra lördag, din drömlördag.