Nu har jag en svacka igen. En bloggsvacka.

Anledningen till att jag nästan dagligen sitter här och skriver massa trams som ni då och då lockas att läsa, är att det är mer eller mindre det enda jag gör för mig själv. För min egen skull. Nästan det enda som ingen ber mig att göra eller som jag gör för att jag måste. Måsten som skall göras för att få vardagen att snurra. Jag hinner aldrig träna, jag umgås ytterst sällan med vänner och jag har inga intressen som tar tid förutom att läsa böcker. Jag jobbar med mat och service, och hemma behövs en hel del av just det också. Och jag måste säga att det är ungefär lika krävande ibland med ett hus fullt av barn (och man) som en krog full med gäster.

Självklart är umgänge och omvårdnad av mina barn inget som jag känner mig tvingad till, jag gör det så gärna och jag älskar att vara hemma med min familj då jag inte är på jobbet. Och jag tycker förstås att det är kul att jobba också, för det mesta. Däremot gillar jag inte vardagens brist på tid. Stressen att hinna med allt gör att livet går för fort och att det inte finns en chans att stanna upp och bara vara. Leva. Känna. Njuta. Jag försöker se det som en utmaning att föröka få ekorrhjulet vara någotsånär trivsamt och inte bara en transportsträcka.

Men. Det händer förstås att jag också skulle vilja bli lite uppskattad. Eller att jag fick tid att tänka klart en enda tanke utan att bli avbruten av  ett "jag vill ha". Eller att jag skulle kunna få känna att jag liksom var bra på något annat än att passa upp på folk. Att jag har en i alla fall lite kreativ hjärna gömd däruppe bakom vardagsautopiloten.

Därför skriver jag här. Därför har jag denna amatörblogg. För att få vara en tänkande människa och inte bara en servicemaskin. För att kunna få tid och möjlighet att se det roliga och härliga i vardagen. Och därför låter jag okända och kända människor ta del av mig och mitt liv. För det är mycket roligare att skriva om någon läser.

Och där kom vi till själva syftet med just det här inlägget. Att försöka få någon sorts ordning på denna blogg. Jag kollade statistiken igår och insåg att det liksom går åt helvete titt som tätt med läsarna. Och visst, det förstår jag. Alla kan ju inte läsa min blogg. Alla kan ju verkligen inte tycka att mitt tämligen ointressanta liv är särskilt kul att läsa om varje dag.  Alla kan inte tycka att det är ok att jag har så bråttom att skriva så det stavas fel i mer eller mindre varenda mening.

Men eftersom jag faktiskt till min stora förvåning då och då får höra att det är bra det jag skriver, att folk faktiskt följer min blogg och gillar det dom läser, så känner jag att jag vill fortsätta. För jag behöver det här. Det får mig att må bra att skriva här. För det mesta i alla fall. Men utan ett visst antal läsare tänker jag inte fortsätta. Då kan jag lika väl börja skriva med kulspetspenna i ett kollegieblock.

Ett stort problem tror jag är att jag hade för bråttom med att starta upp det här och kastade mig över första bästa bloggprotal i stället för att ta mig tiden att göra en egen blogg. Nu tampas jag i kriget om statistiken med tonåringars alla tänkbara problem, för det verkar vara 99% såna på bloggplatsen.se.

Grabbar, tonårsgraviditeter, nagellack, lösnaglar, senaste nytt från Gina Tricot och kändissug lockar liksom mer än barn, ironi (man måste vara född tidigare än 80 för att förstå den ironiska-generationen) familj och hemmkockskäk för de som jag når ut till via portalen. Det finns en liten tjej här på bloggportalen som har läskigt många läsare, och hon skriver om "hälsosam" mat tillagad i micro, mode (!)tips samt träning och lägger ut konstiga bilder på micromuffins. Visst, det är säkert jättebra. För dom under 18. Resten av mina läsare är uteslutande mina Facebookvänner och ett fåtal till som har lyckats hitta hit.

Så vad jag behöver från dig är hjälp. Hjälp att nå ut till fler läsare. Om du klickar på Facebook-ikonen här till vänster på bloggen och delar det du gillar att läsa om här på din Facebooksida så kanske någon mer läser, gillar och delar.... och så vidare. Om du nu gillar det du läser...

Och när jag har mer än 300 läsare per dag, lite upp och lite ner, då tänker jag ta mig tid att lära mig att göra en egen blogg. En som heter www.baravaralisa.se och som inte ligger på bloggplatsen ihop med resten av alla tonåringar. För jag behöver det här skrivandet. Jättemycket!

Och som sagt, det är ju roligare med lite uppskattning.

Så kom igen nu. Hjälp mig! Och kom gärna med lite tips på hur fan jag skall göra det här bättre!

Ps. Tänk, nu gjorde jag det igen. Tiggde om uppskattning och uppmarksamhet. Pinsamma människa! Jag kanske platsar på den här tonårsportalen när allt kommer omkring....

 

Beatrice

4 november 2012 13:18

Hej
Har precis hittat dig för bland massa olika bloggar.
Vid tillfälle ska jag lära känna dig bättre genom att kolla över dina inlägg.
Ha en bra söndag iaf
//

http://www.beatrice-minadagarilivet.blogspot.com

Lisa

4 november 2012 16:32

Hej du! Gör gärna det och säg vad du tycker. Jag behöver feedback!
/L

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ibland blir det som man vill! Inte så ofta men....... så plötsligt händer det! Jag skall äntligen få flytta! Jag har längtat, önskat och tjatat om det här. Och så när det känns som mest hopplöst blir det verklighet. Äntligen kan jag få packa ihop mig...

Det har varit tomt med inlägg är det senaste dygnet. Jag vet. Kanske är du lika glad för det, kanske inte. Kanske har du tänkt att "Jösses vad skönt, inte ett enda Lisa-inlägg idag. Hallefuckinglulja!" Vad vet jag. Hur det än är med den saken så be...

... det tog tre timmar.   Först skulle ingen klä på sig, jag tvingade dom med hot och övertalning, sen skulle dom klä av sig i affären, sen skulle dom klä på sig igen och sen skulle det bajsas och bytas blöja på Icas toalett. Utan kläder. Sen sku...

04.27 i morse: - Mamma? - Zzzzzzzzzzzzzzz? - MAMMMMMMMMA! - JA, Billy? - Jag vill åsså åka skidor idag. Som Rufus gör. - (FAN!) Ok vännen, vi sover färdigt först så löser vi det sen. - Mamma? - Ja? - Jag vill åsså åka skidor, mam...

Det är inte utan att jag har varit lite tung i huvudet idag, det kan jag erkänna nu framåt kvällen. Gårdagens spontana After Work med ett gäng sköna vänner blev liksom inte helt vinfritt, så kan man väl sammanfatta det. Inte heller skrattfritt, så de...