Den här kakan gjorde jag igår som efterrätt på kräftskivan, jag gillar choklad efter skaldjur. Den är galet god, men mäktig som godis så det är bäst att skära upp den i småbitar, som man i smyg kan ta många av.

Kakan:

200 g smör

5 små ekologiska ägg, eller 4 stora

5 dl strösocker

4 1/2 dl vetemjöl

1,5 dl kakao av god kvalitet (t.e.x valrhona)

1/2 dl kallt kaffe

2 tsk vaniljpulver (alltså inte vaniljsocker, utan det som är mald äkta vaniljstång)

1 krm salt

100 g vitchoklad

Glasyren:

5 dl kokos

1 dl flagad eller grovt hackad mandel
1 dl ljus sirap

75 g smör

1,5 dl vispgrädde

2 dl strösocker

Kaka:

Smält smöret. Lägg ett bakplåtspapper i botten på en fyrkantig form och se till att pappret går upp på kanterna (där har du storleken på formen), pensla med en del av det smälta smör.

Vispa ägg och socker pösigt och tillsätt smöret. Blanda mjöl, kakao, vaniljsocker och salt och sikta ner i äggblandningen. Blanda runt ordentligt med sked, vispa inte!  Häll smeten i formen och grädda i 15 minuter i 200 °C.

Gör under tiden glacyren:

Lägg alla ingredienser i en kastrull och smält ihop på svag värme. Höj till medelvärme och låt småkoka i ca 5 minuter.

Ta ut kakan och bred försiktigt på glacyren. Lättast är att låta kakan vara ute en liten stund så den inte är så lös. Höj ugnen till 225°C. Sätt tillbaka kakan i ugnen och låt stå i 10 minuter eller tills glacyren är gyllene.

Låt kallna helt innan du skär upp den i små bitar.

Jag har ett hängigt gäng här i huset. Inte för gårdagens kräftskivas skull, för den var lugn jämfört med förra året, utan för att det verkar som den vaddetnuärförjävlamagåkomman vi har drabbats av tär ordentligt och outtröttligt på gänget. Blanka den lilla skruttan har inte varit sig själv på över en vecka, så hon och F (som är så där manligt sjuk och lidande) var inte ens med igår kväll. Billy har ont i magen och somnade just om i framför Tom och Jerry i soffan. Ebbe är fortfarande helt befriad från aptit även om han är pigg och glad, jag kunde inte ens locka honom med Kokostoscakakan som jag bakade igår. Det som annars är hans favorit. 

Undrar just vad det är för skit vi har drabbats av, och hoppas innerligt att vi inte har smittat någon annan.

Frågan är också varför det alltid är jag som blir minst sjuk. Eller i alla fall kortast sjuk. Är det för att jag alltid blir sjuk före F, så att jag helt enkelt måste rycka upp mig eftersom män bli så in i vassen supersjuka vid minsta lilla symptom och därmed släpar sig till sängs för att stanna där avstängda för omvärden i tills de drabbas av liggsår? Kanske är det därför.

Jag är i alla fall pigg och redo att ta hand om gänget, och tur är väl det.

Mammagöra.