Det där med att packa picnic och handdukar och badkläder och extra kläder och skitpapper och sittunderlag och plåster och leksaker och vattenflaskor och tallrikar och muggar och kaffe och fika och bestick och solhattar och solcreme och ungar och man för att åka ut på en ö, det är en hel vetenskap. Men tros allt lättare än att ta sig ut i skidbacken på vintern. Det är därför jag älskar sommaren, det är enkelt. Förhållandevis enkelt.

Jag började mentalt packa dagens ö-utflykt redan igår. Och hela natten la jag upp strategi. Planerade menyn och sorterade kläder och handdukar. Kom på att jag inte hade bröd till de italienska köttbullar i tomatsås som skulle tryckas ner i mat-thermosen för att sen håvas upp med grillpincetten (som alltså inte fick glömmas). Gick upp i grisottan idag. Cyklade 3 mil till närmsta bageri, cyklade hem och packade, packade, packade, kokade, lagade, packade och kokade kaffe.
Vad händer då?
Jodå, soljäveln försvann.
Men skam den som ger sig! Vi åkte ut och hade en grymt mysig dag i ömsom moln, ömsom sol.
20 timmars förberedelser för 3 timmars underbart, halvkyligt öliv.

Det var det värt!

Men man undrar ju vem som är tröttast nu, jag eller barnen?