- Jag skall inte köpa ett enda klädesplagg till mig själv nu på jättelänge, ett år minst. Det är sjukt bra för köpmedvetandet med ett "köpfritt år", värsta trenden. Och dessutom behöver jag faktiskt ingenting. Inte en sak behöver jag.

- Fast det hade varit kul med ett bar toppar så här på hösten. Något nytt liksom. Hösttröst.

- Nä, inget skall jag köpa. Inte ens strumpor. Det är super bra att inte köpa strumpor, för då har man inte så mycket att sortera. Perfekt.

- Något par nya byxor kan ju vara kul att känna sig lite fin i då och då. Om man går ut någon gång eller så.

- Finns ingen anleding. På hösten är det bara jobb och träning. På vintern är det bara jobb och häng i barnbacken. Jag går aldrig ut i alla fall. Fest blir jag aldrig bjuden på heller. Ingen bjuder mig. Och lika bra är det för jag gillar inte fest i alla fall. Så festkläder är det sista jag behöver.

- Men tänkt vad bra det hade varit med en ny träningsjacka... Jag tänker gå in på HM och kolla. Det är inte så dyrt. Kanske finns det något fint till barnen också.

- Nä du, mina barn får inga nya kläder nu. Det får vara nog nu! Dom får ärva av varandra och jag kan tvätta oftare så behöver dom inte så mycket kläder. Lite slitna kläder funkar.

- Men jösses vilken fin klänning! Vad söt hon hade varit i den lillan! Klart hon skall ha en klänning till. Det är bra att ha, jag köper den lite större så kan hon ha den ett tag.

- Men stopp nu, skall du verkligen handla på HM? Är det inte bättre att köpa lite kvalitet? Grabbarna behöver i alla fall inte ett plagg.

- Måste nog kolla lite killkläder också.. Det skall ju ändå vara rättvist.

- Inget behöver vi. Inget. Vi behöver ingenting! Absolut inte en enda klädtrasa! Inte en enda. Ingen! Jag skall inte handla.

- Men oj, hur kunde det här landa på 1980 kr? Jag skulle ju bara kolla på en träningsjacka... Jaja, det ordnar sig. Kankse..

- Fan Lisa! Det skulle ju inte bli så här!

- Men lugn Lisa, vi måste ju känna oss lite höstfina? NU lovar jag att vi inte skall handla mer i år... Eller fram till jul i alla fall...

Dom där diskussionerna jag har med mig själv slutar oftast med att den roligare, mer korkade versionen av mig själv vinner över den tråkiga, kloka Lisan. Jag vet inte om jag skall vara glad eller ledsen för det?