Hej på dig. Kul att du kollar in trots att jag är en sån satans gnällspik. Förstår att du nästan spyr över skärmen avsmak när du läser alla dessa klagosånger om väder, stress, trasiga diskmaskiner, Åre, fredagsmyshysteri och annat otyg som tydligen stör min bräckliga harmoni.

Jo då! Jag vet att jag har det förbannat bra, tro mig! Jag är helt medveten om att det jag gnäller över är bagateller i en värld av skit och elände.

Men det är mycket ironi också, och det hoppas jag att du förstår. Det är inte för intet som vår generation kallas den ironiska generationen. Ett direkt resultat av att vara avlade av Den Trygga Generationen. Det var ju liksom inte så tryggt där ute som det var sagt... Och det bör därför vara vår uppgift i livet att uppfostra våra barn till att bli den positiva generationen. Ironi hjälper uppenbarligen inte.

När barn är små, är det faktiskt svårt att se att dom inte kommer bli positiva individer. Allt man tar sig tid att hitta på med dom är bara glass och ballonger (i alla fall de första 10 åren). Som i söndags.

Efter lördagens inomhus-terror, så var det en befrielse att solen värmde oss lite i söndags. Jag samlade ihop flocken här och frågade vad dom ville göra.

TUUUUUUUUUUUUUUT! FEEEEEEEEEEEEEEL! Så skall man inte göra! Aldrig fråga, bara göra!

Men nu gjorde jag "missen" att fråga och fick förstås då fyra helt olika svar. Och eftersom jag hade lovat var det bara att ställa upp. Så länge aktiviteterna går att kombinera så är det ju ok, och det gick delvis. Ebbe ville spela fotbollsmatch, och det var lätt ordnat. Svårare var det att få dit hans pappa som engagerad fotbollspappa efter lördagens golffest och dryckesdag. Men hot hjälper!

Blanka ville gå till Max och köpa en "sån där lila jätte stor glassdricka" (Lyxshake, var fan hon har fått det ifrån det vet jag inte. Vi är aldrig på Max så hon måste ha skådat denna uppenbarelse i någon form av reklam.), Billy ville kasta pinnar och sten i sjön (det är friluftsliv för honom, att gå till sjön. Jag skall bättra mig, visa honom att det faktiskt finns ett fjäll här bakom huset även under hösten.), och Rufus ville gå till Kyrkogården och läsa på gravstenar. Allt detta kunde vi faktiskt få ihop under en och samma promenad eller springcykeltur.

Klart man önksar sig en matchande jätteglassdrink om man får välja...

Det där sista jag skrev innan bilden....det där med kyrkogården. Det är inte så konstigt som det låter. Faktiskt. Rufus är en kille med massor av fantasi och ett stort intresse för "den förra tiden" som han kallar allt som hände innan han själv föddes för 5 år sedan.

Han gillar att gå runt på kyrkogården, be mig läsa namnen på gravarna och sen hittar han på historier om dom som är lagda under jord där. Roligast är det med dom gravarna som är jättegamla. Är det manliga namn på gravarna så är det förstås riddare och pirater. Jag har inte hjärta att berätta för honom att det är troligare att det var trista surjämtar som inte hade sett en båt eller en pilbåge i hela sitt liv. Gråa gubbar som bara gick här och frös och muttrade. Den buttra generationen.

Det där var alltså min söndag, utanför husets väggar! Och jag har inget att klaga över där inte.

Mer än att diskmaskinshelvetet inte fungerade och att jag inte kunde gå barfota på kyrkogården för att det är höst nu. Eller för att jag inte kan bada i Åresjön för att det är en iskall jävla sjö och inte ett varm och salt hav. Bortsett från det så var det fantastiskt.