Sparbössan tömd och 206 kr i mynt högtidligt överlämnat för ett Star Wars-lego där prislappen visade 499.

Med en lättövertalad mamma och otåliga syskon får man mycket för pengarna.

Det är bara att inse, jag kan inte vara den där rosenkindade, idel leende morsan som med ett barn på ena höften och en råsaftcentrifug på andra roddar ihop en Rawfood-vegan middag med skott groddade i den välanvända sålådan, röror blandade av nötter blötlagda i minst 8 timmar och dehydratiserade organiska grönsaksbiffar.

Det finns inte tid för det. Så är det bara. Och jag tror nog inte att de andra familjemedlemmarna här hemma hade jublat vid middagsbordet om jag serverade den typen av mat heller. Det är svårt nog att enas om middagsvalen som det är.

Skall jag vara helt ärligt så är jag inte heller intresserad av att ha det så, jag gillar matlagning för mycket. Jag vill kunna laga älggryta då höststormarna rasar utanför, och jag vill äta nystekt makrill vid sjöbodväggen varma sommardagar. Jag vill kunna äta rejäla söndagsmiddagar och gå på härliga restauranger och njuta av alla typer av mat.

Men. Då och då, några dagar i veckan, hade det varit fantastiskt skönt att ha tid och ro att äta det jag vet att man i grund och botten mår bäst av: Riktigt bra mat fylld av vitaminer. Om det är vegetarisk rawfood eller mycket grönsker med insag av bra protein är inte så viktigt. Desstom tvistar de lärde om huruvida det är bra eller dåligt att äta fisk och kött, så det som räknas är att det känns 100% bra för mig.

Men inte heller det lyckas jag få ihop.

I en vardag där ens egna behov kommer i absolut sista hand, och där barn är så där hysteriskt hungriga när man kommer hem med dom från dagis och skola att det enklaste hade varit att servera halvfabrikat 5 dagar i veckan, måste man kompromissa. Dessvärre. Det gör mig frustrerad och irriterad, men jag börjar så smått inse att jag får vara glad att jag får ihop det utan findus köttbullar, blodpudding och krögarpytt.

Min plan i helgen (då den hungriga mannen var iväg) var dock att köra någon form av stenhård rawfood för mig själv. På något sätt hade jag tänkt kombinera detta med att göra alla barn samt översovande vänner nöjda och glada med den mat och de bakverk som ville lyxa till helgen med, men det gick förstås inte. Hur tänkte jag? Hade jag tänkt stå där vid spisen med min mandelmjölk och min nötgröt och samtidigt hinna steka pannkakor till dom, för att sen laga hamburgare till lunch till förväntansfulla barn och under tiden slänga ihop en rawfoodsoppa till mig själv? Och på kvällen servera Mowitzkyckling och klyftpotatis till dom och blomkålsris med Tahinidressing till mig? Det låter liksom lättare än det är. För däremellan skall barn lekas med, gosas med, städas efter, bytas på, skjutsas och fredsförhandlas med. Det skall bäddas rent i sängar och dammsugas, man skall åka och handla och plocka ordning. Bland annat.

Så nej, det blev inte så.

För hade jag gjort det så hade de fått äta knäckebröd och mjuksot dirket från tubjäveln till frukost, lunch och middag hela långa helgen. Tiden räcker inte till för att göra alla nöjda, och då lämnar jag mig själv helst onöjd.  Det är mig själv det är lättast att förhandla med. Och det är roligare att se barn nöjda än att äta rå blomkål.

Och jag får väl vara glad ändå. Jag fick det där välbehövliga (!) glaset rött i fredags och jag åt nystekta pannkakor (visst, dom var lagade med sojamjölk, mandelmjöl och bovetemjöl) med hemgjord äpplemos till frukost idag. Och jag har haft tid att leka med mina barn istället för att hacka, fermentera, mala, blötlägga och grodda. Men lite raw blev det trots allt, en och annan smoothie och fyra råa morötter har jag hunnit få i mig.

Och tack och lov skall jag få gå på krogen och äta söndagsmiddag idag. Med kött och vin!