Herre jösses, vart man än vänder sig pratar alla om Åre. Visst, det må vara ett starkt varumärke och allt det där, men va fan. Nån måtta måste det väl ändå vara på eländet. Årehit och Åredit. BlablaÅreblablaÅreblablaÅre. Jag hör inget annat. Jag ser inget annat än olika Årebudskap. Alla företag heter saker som Åre tjofadderittan eller Åre präktigsomfan. Alla affärer heter Årekläder, Åreskor, Årekök, Åremat, Årekaffe, Årefärg osv. Oavsett om det ligger 5 mil utanför byn. När fan öppnar Åre horor och luder?

Det är Årepolitik och Årediskussioner dag ut och dag in. I evigheten.

Till och med när vi var på Kyrkogården i söndags (Rufus gillar som sagt att hänga där, han hittar på sjörövar- och riddarhistorier om de som råkat hamna på denna ÅRE-viloplats.) stod det Åre överallt. "Denna man förde Åre framåt", "En Åreälskare", "För Åre i tiden". Med risk för att trampa någon på tårna här, men kan man inte ens få vila i frid från Åre och man lyckas kasta in handuken i Åre? Va?

Och visst det är en fantastisk plats att bo på om man gillar vacker natur, skidåkning, cykling, vandring, trygghet, turism, att leva i en ministad i byformat, snö och mössa. Och om man gillar att prata om Åre.

Men man måste också trivas med att se samma människor varje dag, vad man än gör. Att inte ha något privatliv förrutom (om man har tur) inanför sina egna väggar, att alla vet allt om allt, att alla (som sagt) pratar om Åre, att klä på sig fleece, Gore-Tex och lager på lager 10 månader om året, att alla gör samma saker, tränar samma saker och har i princip samma intressen. Att alla vet vad man handlar på Ica och om man äter kolhydrater eller inte till lunch. Alla vet också vad man tränar, hur man tränar och vilka som har råd att ha samma PT.

Har man varit packad på krogen så är det förstås också info som alla har rätt att ta del av. Det är förstås också allmänt känt vilka barn som är "problembarn" innan dom ens har hunnit ur barnvagnen och vilka kids som är coolt att ens små skyddslingar umgås med eftersom dom kunde göra backflip redan som spädbarn. Det finns förstås även grupperningar för dom vuxna, och det är viktigt som fan att hamna i rätt gäng vare sig man gillar dom som är med eller inte. "Rätt" är ledordet när det gäller det mesta.

Och nu, nu är det Kiviks Marknad i Åre, även kallad Åre Höstmarknad. Eftesom den utspelar sig i, ja just det, ÅRE. Vackert är det här nu, absolut. Hösten är ju fantastisk i sin färgskrud. Och lägger man till berg och sjö, självklart blir det häpnandsväckande fint. Så jag förstår att folk vill åka hit, titta och njuta av allt det vackra, handla massa skit, trängas, frysa, tappa bort varandra, slåss om billiga mössor, fynda på rea och äta jämtländska delikatesser på papptallrik. Absolut.

Alla går dit, i byenlig masshysteri. Men inte bara Årebor och Åres närmsta grannar utan även hela nordnorge och ett större gäng stugägare som passar på att komma upp och visa upp sig och pussa varandra på kinden.

Det är trafikkaos och upprustning i veckor innan.

Jag var där en liten sväng i fredags när jag gick från jobbet, och jo.. det var mysigt. Då. Innan det var 50 pers per kvadratmeter. Då sken solen och det luktade björkvedsbrasa över hela torget. Så skulle det dofta varje höstfredag i Åre. Det hade fått alla att vilja stanna kvar på torget och ta ett glas vin någonstans innan det var dags att ge sig hem till myyyyys och helg. Men sen var det full kallabalik med bilar överallt och flockvis med människor med reatecken i ögonen och bestämda steg. Idag var det mindre folk, men kallt som fan och ambitonerna hade liksom dalat, försäljarna såg sömnig ut och elden hade slocknat.

Nu är det över för denna gång. Nästa stora Årehelg med kindpussar, hejhejhej och uppvisning av olika slag är Luciahelgen. Då är det dags att gömma sig igen.

Nu skall jag försöka samla ihop min lilla cirkus för att gå och äta söndagsmiddag med goda vänner. Det är sånt som jag gillar. Och ett förbjudet samtalsämne blir... ÅRE!