Jo jag vet, jag slarvar. Men det där med bloggande rimmar illa med sol, vindstilla och värme. Det finns så mycket annat att göra. Som att bada, åka båt och bara njuta.

Dessutom så har jag börjat läsa en bok som är så hejdlöst bra att jag inte kan släppa den. Jag smyger iväg med den under armen så fort jag bara får chansen. Som nu, när alla barn fortfarande sover, då jag vanligtvis ger datorn en liten stunds uppmärksamhet. Att läsa bok dagtid är annars inget som tiden tillåter med alla barn som allt dom oftast vill något. Vilket dom också har all rätt till. Men just nu får dom gärna leka själva i solen så jag får läsa.
Mat bör också lagas av sig själv, tvätt hängas upp av osynliga händer, golv tvättas av självgående svabbar och leksaker, prylar och kläder skall hitta sin väg till sin rätta plats på egen hand. Jag vill ligga i solen och läsa Julie Orringers "Den osynliga bron". Ostört!

Det är en episk, vacker, sorglig och oerhört välskriven bok om en ungrare som kommer till Paris 1937 för att studera arkietektur. Han blir kär i en kvinna med hemligheter och sen bryter kriget ut... Ja, ni fattar.
Låter kärringroman, men NEEEEJ!
Orringers är ung men skriver som en klok gammal gumma med ett enormt ordförråd och fantastiska beskrivningar.

Läs den! Men glöm inte näsduken.

Så här bra har vi det nu. Med Ebbes makrill från morgonens fiske.

No more comments!

Har just lämnat min lille fiskare till ett riktigt proffs. En av våra grannar, Thomas, är fd. yrkesfiskare och har just hämtat Ebbe vid bryggan denna fantastiska sensommarmorgon.
Snacka om lycka! Och idyll! Det här är en sån där morgon som sitter fast som en liten guldstjärna i minnet för alltid.

Nu håller jag tummarna för god fiskelycka. Makrill hade suttit fint till lunch!

Själv tänker jag cykla genom fårhagar, skogsgläntor och över ängar (och på evighetslång landsväg) till Skärhamn för att köpa bröd på Styckens Bageri.

Bra morgon!

Den här kakan gjorde jag igår som efterrätt på kräftskivan, jag gillar choklad efter skaldjur. Den är galet god, men mäktig som godis så det är bäst att skära upp den i småbitar, som man i smyg kan ta många av.

Kakan:

200 g smör

5 små ekologiska ägg, eller 4 stora

5 dl strösocker

4 1/2 dl vetemjöl

1,5 dl kakao av god kvalitet (t.e.x valrhona)

1/2 dl kallt kaffe

2 tsk vaniljpulver (alltså inte vaniljsocker, utan det som är mald äkta vaniljstång)

1 krm salt

100 g vitchoklad

Glasyren:

5 dl kokos

1 dl flagad eller grovt hackad mandel
1 dl ljus sirap

75 g smör

1,5 dl vispgrädde

2 dl strösocker

Kaka:

Smält smöret. Lägg ett bakplåtspapper i botten på en fyrkantig form och se till att pappret går upp på kanterna (där har du storleken på formen), pensla med en del av det smälta smör.

Vispa ägg och socker pösigt och tillsätt smöret. Blanda mjöl, kakao, vaniljsocker och salt och sikta ner i äggblandningen. Blanda runt ordentligt med sked, vispa inte!  Häll smeten i formen och grädda i 15 minuter i 200 °C.

Gör under tiden glacyren:

Lägg alla ingredienser i en kastrull och smält ihop på svag värme. Höj till medelvärme och låt småkoka i ca 5 minuter.

Ta ut kakan och bred försiktigt på glacyren. Lättast är att låta kakan vara ute en liten stund så den inte är så lös. Höj ugnen till 225°C. Sätt tillbaka kakan i ugnen och låt stå i 10 minuter eller tills glacyren är gyllene.

Låt kallna helt innan du skär upp den i små bitar.

Jag har ett hängigt gäng här i huset. Inte för gårdagens kräftskivas skull, för den var lugn jämfört med förra året, utan för att det verkar som den vaddetnuärförjävlamagåkomman vi har drabbats av tär ordentligt och outtröttligt på gänget. Blanka den lilla skruttan har inte varit sig själv på över en vecka, så hon och F (som är så där manligt sjuk och lidande) var inte ens med igår kväll. Billy har ont i magen och somnade just om i framför Tom och Jerry i soffan. Ebbe är fortfarande helt befriad från aptit även om han är pigg och glad, jag kunde inte ens locka honom med Kokostoscakakan som jag bakade igår. Det som annars är hans favorit. 

Undrar just vad det är för skit vi har drabbats av, och hoppas innerligt att vi inte har smittat någon annan.

Frågan är också varför det alltid är jag som blir minst sjuk. Eller i alla fall kortast sjuk. Är det för att jag alltid blir sjuk före F, så att jag helt enkelt måste rycka upp mig eftersom män bli så in i vassen supersjuka vid minsta lilla symptom och därmed släpar sig till sängs för att stanna där avstängda för omvärden i tills de drabbas av liggsår? Kanske är det därför.

Jag är i alla fall pigg och redo att ta hand om gänget, och tur är väl det.

Mammagöra.

Nu menar jag inte att allt går att ordna med lite jävlar anamma och en god inställning (samt en dunk Alsolsprit), men visst sjutton hjälper det ibland. Hade det varit mörker och vinter, så hade jag med all sannolikhet gett fullständigt fan i om jag låg kvar sjuk i sängen i en vecka. Men nu vägrar jag!Så på något konstigt vis så vaknade jag och var pigg som en raket imorse. Hade jag inte haft sjuka barn innan så hade jag nästan trott att det var matförgiftning jag hade råkat ut för. Eller en mardröm.

Lite matt och skakig, men inget som inte kunde ordnas med en kraftsmoothie, rejält med sol och ett dopp i havet. Nu är jag, hur jävla konstigt det än låter, redo för kvällens kräftskiva.

"Hon är inte klok" tänker säkert du. Först kräksjuk och sen kräftor, helan går och partaj. Jag håller med. Det låter jätte märkligt.

Men det får nog bli så denna gången. För jag tänker inte slösa bort en enda dag av det som är kvar av sommaren.

Så det så!

Där går man i Åre och längtar efter familj, vänner och sommar i månad efter månad, hela långa hösten, mörka vintern och den lömska jävla jämtlandska "våren".

Och så när man väl kom hit så regnade det mesta av tiden bort, det var så kallt så de mesta av sommarkläderna fortfarande hänger orörda och dessutom verkar vindarna ha lekt djävulen med oss mest hela tiden.

Tack och lov för alla goda vänner och min fantasktiska familj som är här och gör allt väldigt, väldigt roligt i alla fall.

Men så nu, två veckor före den redan i våras fruktade återresan (årets värsta dag), vänder det. Det blir superfint, och det ser ut som att det skall hålla i sig denna gången. För första gången på hela jävla sommaren skall solen skina och lite värme komma. Det planeras in middag med bildvisning hos mamma och Ralph, besök av härliga människor samt en stor kräftskiva för att liksom försöka sätta en traditon av förra årets helgalna sådan.
Allt för att vi skall hinna umgås och ha kul så mycket det bara går. Ta tillvara på tiden och komma ihåg denna sommaren som i alla fall nästan så bra som förra. Krama ut så mycket det bara går av familj och vänner.

Och vad händer då?

Jovisst, vi blir magsjuka. Det är för fan inte sant! Magsjuk blir man på vintern, inte på sommaren. Så det så!

Men nu är det tydligen så att man kan få "sommarkräksjuka".

Så här ligger jag , och tittar ut på en vacker kväll. Hör mina vänner umågs i huset bredvid. Och är livrädd för att det inte blir något av kräftskivan imorgon, den enda dag som vi kan få till med så många av Kyrkesundsgänget det bara går.

Jo, jag vet att det låter onödigt tragiskt. Men tänk då på att jag är tjej. Hade det varit en kille som var så här sjuk så hade det inte funnits någon botten i självömkan. Så låt mig gnälla!

Här ligger jag nu och svettas och mår svinilla med tårar i ögonen. Det är fan synd om mig. Jag vill backa tiden och börja om sommaren från början.

Stackars, stackars mig!

Så här mysigt hade vi det imorse med min bästabästabästabästabästasyster Anna uppe på St.Olofs valar på berget ovanför oss. En "före" bild.

Tröstar mig dock med att det kunde varit värre. Jag hade kunnat vara en död mus. En sån som jag och Blanka hittade imorse efter morgondoppet. Vi gjorde en grav, gav den en värdig begravning och dekorerade den lilla, lilla högen med lite blommer.

Om man jämför med den där stackarn så har jag ju faktist det ganska bra. Trots halsbränna, magont, feber och konstant illamående.

Men ändå.

Stackars, stackars mig!

Det är nästan gratis med meloner just nu. Alltså meloner man äter, inte såna som man fyller bh´n med. Men får man inte det ena så är det gott nog med det andra. Dom som finns i butikerna just nu är desstuom supergoda och minst lika vackra som ett par av den andra sortens meloner.

När jag var och handlade i förrgår fanns det 5 - 6 olika sorters spanska meloner och alla kostade 9 kr/kg. Gratis! Jag, fyra barn och en vagn full av meloner sladdade igenom Willy´s glada ihågen och nu har jag kylen fylld.

Och det känns faktiskt som just meloner är det enda jag bör äta nu i flera månader efter denna sommar med dagar fyllda av mat, vin, mat, vin, mjöl, socker, vin, drinkar, mat, vin, socker, kött, mat, vin, mat, vin, mjöl, socker, kött, drinkar, mat och vin.

Melon renar. Och smakar sol.

Till frukost idag gjorde jag en supernyttig och jättegod melonsallad som förlåter de onyttiga veckorna (månaderna).

3-4 dl melontärningar (helst blandade sorter som nät-, galia-, honungs- gantaloupe-, vattenmelon)

1 avockado, skalad och tärnad

1 rejäl bit gurka, skalad och tärnad

1 stor kvist mynta

1 lime, zest och saft

Blanda allt i en skål och strö över;

2 msk gojibär

1 liten näve naturella cashewnötter, hackade

Ät, njut och känn dig som en ny människa!