Satt just och surfade runt lite på nätet istället för att jobba. Alltså inget jag behöver hålla tyst om, det är väl så dom flesta gör som "arbetar" med datorer? Eller? Det måste vara som att få ta ett litet snack med kossorna när man jobbar på bondgård eller prata lite extra med någon då man jobbar i kassan i närbutiken. Alla datorbundnas fulla rätt, en liten surfpaus.

Nu är det inte ens så att jag har ett arbete som styrs av en dator, inte alls. Jag har ju faktiskt inget jobb. Då och då får jag dock små uppdrag, och dom skall ofta genomföras vid en dator. Men eftersom det är så sällan detta händer så är min arbetsmoral likvärdig med ett sämre gatluders allmänna kjollängdsmoral. Typ. Men nu är det inte just det där med moral och arbete som är själva poängen här.

Problemet är att jag lyckades snesurfa in på en sida med bilder på Anine Bing. Det borde jag inte gjort. Absolut inte, det var som att ge självförtroendet en rak jävla höger!

Först kollade jag snabbt. Och tänkte, det var fan vad grym hon måste vara på att jonglera. Sen kollade jag igen och såg att det inte var två bollar hon hade under hakan utan två klotrunda tuttar. Hmmm. Då kollade jag ner i min egen blygsamma uringning och insåg att det där som vilar där nere inte ens borde kallas vid samma namn som det hon hade placerat i ett genomskinligt linne. Det är som två olika kroppsdelar. Dom ena (inte mina då alltså), spräcker liksom naturlagarna och fyller på något konstigt sätt en funktion. Om inte annat rent visuellt. Dom andra, dom bara... är. Helt meningslösa.

Jag försöker komma på en snabb lösning på problemet och det som ligger närmst till hands är såna där klippkort man får på Q8 nu, där man får en boll om man tankar 10 gånger. Om jag står där och lånar ut mitt klippkort till alla som tankar borde jag innan kvällen är slut få en boll. Eller två borde ju faktiskt var det bästa. Eller två är helt nödvändigt för att jag skall lura mig själv till att få tillbaka det där förlorade självfortroendet.

Mot Q8!

Vi har vissa meningsskiljaktigheter angående middagen här;

Jag: Ät din mat Billy!
Billy: Nej!
Jag: Jo!
Billy: Nej! Jag skall svärda.
Jag: NEJ! Du skall äta.
Billy: JAG SKALL SVÄÄÄÄÄÄRDA!
Jag: Neeeeeeej! Du skall äta. NUUUUUU!

Billy: (sjungandes) Jag tänker inte äta. Jag tänker inte äta. Jag täääääänker inteeeeee ätaaaaa.

Jag:Nu sätter du dig och äter och tar bort svärdet. Du får inte svärda mer nu. Först äta. Sen svärda.

Billy: Om du inte är snäll så svärdar jag dig.

Jag: Lägg av nu! Ät!
Billy: YIIIIIIIHHAAAAAA! Du är svärdad! Du skall vara tyst!
Jag: ---------
Billy: HA! Jag vann!

Kommentarer på det?

Ps. Förresten. Ser ni Gustav Vasa-frisyren? Inte konstigt att han har tagit till svärdet!

Det ekar i Kyrkesund. Tomt i alla hus, inga bilar och inte en kotte så långt ögat når. Jo, där. Där sitter visst fiskegubbarna och tittar ut över havet. Undrar just om dom är lika besvikna på vädret denna sommar som vi sommargäster är eller om dom finner tröst i att dom kommer få sitta på sin bänk hela hösten, vintern och våren och titta ut över havet.
Själv måste jag säga att sommaren är åt helvete för kort. Och i år värre än vanligt. Minst 6 månader av värme och sol behöver vi. Det hade gjort oss svenska tråkmånsar till bättre, roligare och lyckligare människor.
Konstigast att allt är det redan är tomt här. Alla har återvänt till sin vardag som det verkar. Stackars dom! Det är trots allt fortfarande en sommarmånad om än en ganska bedrövlig sommardag just idag.
Jag sitter i alla fall här på min bänk på balkongen och klamrar mig fast vid min kaffekopp och min sommarkänsla.
Jag tänker suga sista droppen ur denna sommar oavsett väder.
Lyckost mig som 2 1/2 vecka kvar vid havet!

Jag hänger i köket hos mamma. Kanske världens bästa plats på hela jorden. Här bakas de bästa bullarna, det godaste brödet, lagas den härligaste maten och används de bästa råvarorna. Idag blir det grillad tonfisk med blomkålsgratäng efter gratinerade musslor.
Just nu dricker vi Ralphs Rumpunch med mycket muskot och en styrka som hade sänkt självaste Kapten Haddock.
Här jäser inte bara vi utan även en vildjäst. Den är hemligheten bakom alla dessa goda bröd. Knepet enligt mamma är följande;

1 påse katrinplommon
1 påse torkade Äppleskivor
1 påse ekologiska russin
1 liter vatten.
1/2 dl honung
1 dl socker
1 glasburk med lock för 2 l.

Blanda allt och lägg i burken. Sätt i soligt fönster och vänd en gång om dagen tills det bubblar i burken (ca 5 dagar). Sila av och häll vätskan i en flaska och ställ i kylen.

Använd ca 1 dl av vildjästen och 1/4 pkt jäst till 7,5 dl vatten.

Därefter är det rena rama trolleriet. Det blandas i mjöl och sen salt, det jäser och vänds och jäser och vänds. Känns och kläms, väntas och vårdas. Läggs i specialkärl och täcks av värme och omsorg. Det blir bröd fyllt av kärlek och hemligheter.

Mammas bröd.

Nu är det ju inte så att jag skall gnälla. Absolut inte. Jag är medveten om, och är oerhört tacksam över, att jag är lyckligt lottad som får ha en så här lång ledig sommar med mina barn. Och 99,9% av tiden älskar jag det. Men. Det tar fan på krafterna att göra alla nöjda dag ut och dag in.

Vissa dagar spelar det faktiskt inte någon som helst roll hur man bär sig åt. Som idag. Inte under en enda gång på dagen var alla nöjda samtidigt. Det pendlade dessutom mellan missnöje och extraskitjobbighet. För det måste man faktistk få tycka ibland, att ens barn är odrägligt påfrestande. Oftast brukar dock just det tillståndet övergå till något motsatt mysigt, men just då det bara känns överjävligt så hjälper inte tanken på en bättre morgondag.

Och nu, efter 9 veckors ledighet med tveksamt väder (läs mestadels skitväder), slut på lekidéer (eftersom det är ute på havet man skall vara på sommaren och inte inne) och uttömt tålamod känner jag att jag skulle behöva extraresurser iform av ett tyngre artelleri än återbesök på hönsgården och utnyttjande av välvilliga krabbor i sundet.

Och idag hittade jag just det jag behöver när vi var på en barnfestival i Skärhamn. Det var en sorts hoppanordning där man spände fast sitt skuttiga barn i en sele och sen kunde dom hoppa upp och ner som sinnesrubbade kängurur på en studsmatta tills någon släppte loss dom igen. Det enda felet idag var att dom blev lösgjorda för fort.

Så synd att jag inte är rik som ett troll, för den där studsmattemojjängen hade plats för fyra och är precis vad jag behöver för att kunna njuta till fullo av de sista sommarveckorna om vädret inte mot alla odds vänder och alla barn bestämmer sig för att vara sams, nöjda och lydiga fram till det är dags för dagis och skola. Jag skulle verkligen, verkligen, verkligen behöva den där stora härliga prylen här hemma. Verkligen.

Den skulle platsa perfekt på vändplanen nere vid färjan.

Bra grej att ha hemma!

Billy är en liten kille full av kärlek. Kärlek och ett explosivt humör i en oslagbar kombo. Hoppar han inte runt jämfota i otålig frustration så springer han runt med ett jätteleende och bara älskar allt och alla.

Jag älskar dig mamma!
Jag älskar alla människor!
Jag älskar Blanka, Rufus och Ebbe!
Jag älskar Pappa!

Idag har han av någon oförklarlig anledning dessutom kompletterat detta med att han plötsligt älskar fläskkotletter.

Så klart att grabben skall få fläskkotletter!

Och fort skall det gå, för annars byts den lille kärleksfulla gosungen ut mot en liten stampande Hulken!

Billys snabba fläskkotletter;

Sätt ugnen på 275 grader och grill. Lägg ut fläskkotletter på en plåt med kanter (om ni är många) eller allra helst i en teflonform. Salta och peppra på båda sidor av köttet. Tryck fast ett salviablad på varje kotlett och ringla över olivolja.
Sätt in höst upp i ugnen. När de får färg vänder du dom och sätter in dom tills de får färg på andra sidan. Ta ut och häll på grädde så det räcker upp tills ca en tredjedel av kotletterna, lite soja, salt, peppar och pressa över citron.
Sätt in i ugnen igen och låt stå tills grädden kokat ihop något.
Servera med potatis eller pasta och grönsaker enligt smak ("Jag älskar gurka" avgör här).

Skynda på så får du kanske en puss av någon lika kärleksfull som min BillyBus.

Att jag aldrig lär mig!
Det blir liksom inte strålande att försöka klippa sprattlande smågrabbar i badbaljan. Det borde jag veta vid det här laget. Om inte annat borde jag lärt mig att ta och kolla gamla bilder från föregående somrar där först Ebbe och några år senare Rufus ser ut som Gystav Vasa.
Nu har jag en sån till.
Välkommen Gustav Vasa III.
Kan någon komma och ta min sax i beslag?

Krabborna i Kyrkesund har vanan inne. Dom vaknar säkert varje morgon och tänker "Nu kör vi igen, dags att roa barnen".
Ner kommer ett snöre med en mussla eller räka, krabbfan är schysst nog att nappa på betet och upp åker han. Applåder och jubel, lite mat i belöning. Någon timme i en hink, sen är det dags igen. Nya barn, nya musslor, nya glada utrop. Dag ut och dag in, hela sommaren.
Krabbornas variant av sommarjobb på Liseberg.