När jag var liten var det lyx att vakna av att det luktade nystekta pannkakor. Framförallt på sommaren, då man kunde sova så länge man ville och det finns färska jordgubbar att rulla in i pannkakorna. Det är så gott så man håller sig lycklig hela långa dagen.

På den tiden var ju dock inte hetsen om vetemjöl lika stor som den är nu, så för att dra dessa pannkakor framåt i tiden så tänkte jag tipsa om att byta ut mjölet mot rismjöl och mandelmjöl. Det blir inte bara lite "nyttigare" utan även väldigt gott.

Sommarpannkakor!

1 1/2 dl vetemjöl

1/2 dl mandelmjöl (risenta)

1/2 dl rismjöl (risenta)

4 små ekologiska ägg, gärna gårdsägg.

6 dl mjölk, gärna Lantmjölk

1/2 tsk salt

1 tsk honung

Vispa samman mjölsorterna med hälften av mjölken till en slät smet. Tillsätt resten av mjölken samt ett ägg i taget. Låt smeten dra i ca 30 minuter.

Smält en kick smör i panna inann varje pannkaka och stek på medelhög värme.

Rulla in färkska jorgubbar, en klick Lindahls Ryska Youghurt (eller Turkisk) och en liten sked Grekisk timjanhonung. Strö gärna över lite rostade, hackade hasselnötter.

Njuuuuuuut!

Idag skall jag bli en bättre människa. Det är bestämt så. Det bestämde jag mig för redan när jag gick och la mig igår, eftersom jag igår var en synnerligen dålig människa. Eller en arg sådan om inte annat. Och vem fan gillar arga människor? Inte jag i alla fall! Arga typer är dåliga typer.

Mitt humör har liksom ställt till det för mig i hela mitt liv. Det finns de med kort stubin och så finns det såna som jag. Utan stubin. Men jag brukar faktiskt kunna kontrollera den biten relativt väl genom att helt enkelt ta till en stor dos av det tålamod som kommer av kärlek. Men eftersom jag har ägnat ca en vecka åt att gräma mig över väder och vind, sommar som går för fort, oro över min gamla mormor och dessutom känner en minst sagt panikartad stress över att jag inte har någon inkomst så här sommartid så är jag så att säga självantändlig.

Och mina fyra rastlösa barn verkar också känna en viss väderoro, de är helt enkelt fullständigt orederliga. De vill springa nakna stranden (kanske inte Ebbe då, han vill hoppa från höga klippor i Quickslilverbadbyxor), inte vara inomhus eller ute i regnkläder. Resultatet av denna icke-sommar verkar vara att dom har blivit döva hela bunten, att de slåss om allt från rosa muggar till Spidermanutklädningskläder samt att de har missat att möbler är möbler och inte plintar, bockar och studsmattor.

Kombinationen är så att säga inte lysande. Mitt tålamod är puts väck. Borta.

Och det är ju inte deras fel. Förstås. De är barn. Och om jag bara rycker upp mig och tar ut dom på äventyr så kommer dom inte bry sig ett dugg om att det är skitväder eller inte. De vill ju bara ha kul. Och vem vill inte det?

Men nu har jag legat vaken hela natten och haft ångest för att jag har varit arg. För att jag har skällt och sagt saker jag ångrar. Jag vill ju inte skälla på dessa underbara ungar, jag vill att vi skall dansa oss igenom sommaren ovavsett väder och annat som grämer.

Så nu är det bättring på gång.

Tillbaka till den goda, tålmodiga mamman med bagaget fullt av roliga upptåg.

Var är hon?