Väskor är packade, barnsäng levererad, alla leksaker och gosedjur utvalda och glada barn lämnade åt alla håll. Och här sitter jag i ösregnet i en jävla bilkö på Tjörn.
Det var ju inte riktigt tanken. Jag vill dricka drink!!!!
Tröstar mig med att det bara kommer bli bättre. Trots klass 1 varning för regn och åska.

I flera månader tillbaka har jag fixat och trixat ihop de bästa tänkbara barnvakterna, med förstärkning, och utan nämnvärda problem fått mina små troll att acceptera att dom skall sova borta inatt för att jag skall iväg till Göteborg på konsert. Dom två små verkar inte ett dugg oroliga. Inte mer än för att nallarna, bilarna, napparna, filtarna, kuddarna, dockorna och lackskorna är nerpackade i den lilla väskan som skall bäras över till huset här bredvid.

Rufus är bara intresserad av att det finns en iPad och en påse godis hemma hos mormor. Vilket det gör. Ebbe flyttar ju alltid hem till mormor på sommaren för att få lite lugn och ro och sover bara hemma i yttersta nödfall, så han är mest orolig för att han inte kommer få just det när han har lillbrorsan på släp.

Men jag. Jag är hopplös.

Hela natten har jag vandrat runt och pussat på mjuka barnkinder, bäddat om och klappat pjamasklädda ryggar. Burit över sovande barn till min säng för lite närhet och legat vaken med spärrögon och funderat på om jag verkligen måste/skall/vill/borde åka iväg för en natt. Om jag verkligen gillar Bruce Springsteen (gör jag det?).

Jag är fan inte klok. EN (1) natt skall jag vara borta. För en gång skull skall jag få bo på hotell, äta middag utan avbrott, gå på konsert, hänga i barer och vakna i enbart vuxet sällskap. Jag och F skall umgås utan barn, vilket aldrig händer. (Om nu han hinner dit eftersom han valde att ta vägen med segelbåt via Gotland från Stockholm för att ta sig från Kyrkesund till Göteborg). Men jag är knappt laddad för det. Eftersom jag är en hönsmorsa utan dess like. En sån där mamma som jag föraktade innan jag fick barn. En sån där mamma som slutar göra vuxensaker. En sån mamma som väljer att vara hemma.

Men nu måste jag skärpa mig. Det här kommer bli hur kul som helst. Och inte bara för mig utan även för dom. Jösses vad dom måste vara trötta på mig och mitt tjat och mina pussar i tid och otid. Tänk vad spännande dom kommer tycka det är att sova borta. Vad stora och stolta dom kommer känna sig imorgon!

Men här sitter jag nu, och längtar efter att alla barnen skall vakna så jag får pussa på dom extra mycket. Det känns som jag skall vara borta i ett halvår. Minst.

Och detta erkänner jag.

Mvh

Hönsmamman.