Hacka, städa, baka, dammsuga, laga, damma, tvätta, plocka, steka, leka, passa, röra. Huset skall trimmas, mat fixas och barnen kammas.

Svärföräldrarna är åter på ingång.

Med kort varsel. Vad gör man?

Slänger ihop en närproducerad husmansmiddag. Eller nåt. Helst vill jag bara svepa en flaska vitt ihop med en god vän. Men det får bli när Sandra kommer hit! Idag blir det kökstjänst.

Eftersom jag inte kan imponera med en karriär måste jag liksom bli bäst i test i köket.

Det är ju en oändlig tur att jag har varit på höns- och tomatsafari idag då. Vi har kört Tjörnrunt för att fördriva tiden på bästa möjliga vis i skitvädret vilket är genom att besöka Mjällbygård och Breviks handelsträdgård.

Här är dom där hönorna igen..... Jag kan inte sluta att älska den där knasiga hönsgården!

Här är handelsträdgården och en tant som jobbar där. Hon är egentligen Förskollärare men hade tänkt sig lite lugn och ro bland plantorna. Sen kom vi....

Det är som i jungeln att glida runt bland tomatplantorna.

Nu blir det matlagning.

Återkommer!

Jag visste inte att myggor kunde boxas, men den mygga som Billy mött i natt kan inte bara ha använt sin lilla gadd. Det är omöjligt! Han måste ha överjordiska krafter. Billy ser ut som Mike Tyson efter sitt störta nederlag. Ögat är helt igenmurat och hela ungen ser helt sned ut. Stackars lilla kille, det är alltså hans tur idag.

Förra veckan var det Rufus med stickai foten och efterföljande inflamation.

Och igår skuttade Ebbe över klipporna med glada hoppetihopp steg och missade helt att det låg en sån där räls som man plockar upp båtar på och flög således genom luften för att handlöst ramla med huvudet före på nästa räls.  Vårdcentralen och tre stygn i hakan blev slutet på den historien.

Det är det här som kallas sommar.

Jag oändligt imponerad av människor som går genom eld och vatten för att nå dit dom vill. Oavsett om det handlar om idrottsprestationer eller karriär. Jag är såpass imponerad så jag blir förbannad på dom. Det är liksom lättare att bli förbannad på dom än att erkänna att man själv är helt befriad från dom egenskaperna och därmed bli förbannad på sig själv.

Som nu.

Nu sitter jag här och tittar ut genom fönstret och ser en lång, smal, blond flicka med spelande muskler som joggar förbi med bestämda steg genom ösregnet. Inte fan tänker jag "Men åh, vad duktigt hon är. Hon är värd varenda muskel".  Istället tänker jag "Jävla idiot! Det ösregnar ju. Hur viktigt kan det vara med lite löpning?"

Och så tar jag en kopp kaffe till.

Och undrar varför jag aldrig får rutor på magen.

Kan man jogga med paraply föresten? Eller är det att liksom ta gräddfilen?