Få kombinationer är så goda som nybakad vetebrödslängd och iskall mjölk. Snacka om smaker som gifter sig! Det är rena rama guldbröllopet! Så gott så man bara vill bara blunda och njuta sig igenom hela mjölkpaketet och hela långa längden. Men det går ju liksom inte att leva på Bulle och Mjölk, man måste variera sig.

Och här är sommarens bästa sallad. I alla fall om jag får bestämma:

Sallad med Halloumi, Jordgubbar och tomater:

2 pers:

1 rejäl näve baby spenat

1 rejäl näve ruccola

1 rejäl näve färsk vitkål, finstrimlad

1/2 ask jordbubbar, delade

1 gäng svenska coctailtomater eller romantica tomater, delade

1 Halloumi, välj den dyraste (absolut inte något som är märkt med Apetina)

6 blad Mynta, finfinhackade

1/2 dl bladpersilja och basilika, finhackad

2 msk Fikon Balsamikovinäger (Gourmetgruppen) eller vanlig Balsamiko

4 msk finfin Ekologisk Olivolja

Olivolja att steka i

Salt och Peppar

1 påse pinjenöttter, rostade.

Blanda och lägg upp sallad och vitkål på ett fat. Toppa med jordgubbar, tomater och nästan alla örter. Rör ihop

vinäger och olja med salt och peppar och ringla över, spara ca 1 msk. Blanda försiktigt. Hetta upp olja i en stekpanna och stek Halloumin på ganska het värme tills den får färg på båda sidor. Lägg upp på salladen, toppa med resten av dressingen, örter och pinjenötter. Dra några drag med svartpepparen över!

Servera med iskall Soave!

Mums!

Att jag aldrig lär mig? Jag borde montera fast en sån där  "made in china"-plastbil med bara tre hjul och inga dörrar kvar mellan ögonen så att jag aldrig, aldrig glömmer att jag aldrig, aldrig skall köpa billiga skitleksaker igen. Jag borde också bära en lång jävla lösnäsa som bevis på hur blåst jag blivit, igen.

Denna gången gick det till så att jag skulle åka och köpa en sån där uppblåsbar plastpool (med extrem hög kvalité förstås....Öh?) och var obegåvad nog att ta med mig tre stycken rastlösa, uttråkade barn.

Väl utanför affären (som har det kvalitétslovande namnet "Korggubben" och som ligger i metropolen Kållekärr) började det ösregna. Och eftersom det var bada barnen ville göra för att bli av med lite rastlöshet och inte duscha i regn, så tappade dom intresset för denna pool redan innan vi kommit till affärens avdelning för utomhusprylar. De joggade istället mot ställets leksaksavdelning med hoppetihopp steg i samlad tropp och med siktet inställt på allt plast och skräp som fanns där. Man skulle kunnat tro att dom var totalt svältfödda på leksaker, så exalterade var dom.

Och eftersom jag hade en sån där dag när jag använder mig av uttrycket "pick your fights" till bristningsgränsen och visade prov på riktigt dåliga uppfostringsmetoder så lät jag dom så att säga go nuts där bland skiten medan jag tittade på fula vaser, ljus i sinnesjuka färger, muggar med knasiga texter och diskmedel med kreativa namn som Jes. Poolen hade jag också glömt.

Plötsligt vrålar Rufus med maniskt lyckliga ögon: "Mammmmmmmaaaaaaaaaa! En pilbåge! En piiiiilbååååååge! Jag har alltid önskat mig en sån! Alltid! Mammmmmaaaaaaa!"

Och som ett litet eko ropar förstås Billy exakt samma sak. Han skriker så napp och saliv sprutar!

Och Blanka är inte dummare än att hon river tag i första bästa rosa paket och vrålar "Mammmmmmaaaaaaaa, kolla! Den är rooooooosa! Jag har allltid önskat mig såna...........klackskor!!!!!" och viftar med en gigantisk förpackning med olika tjejsaker som livsfarligt hala helgutna illrosa sandaler, handväska i hårdplast, låtsassmink och olika hiskeligt fula hårprydnader.

Och i mitten står jag och orkar bara inte säga nej. För affären är full med folk och alla tittar redan på oss, mycket pga av att Billy har en förstor Jack Sparrow dräkt på sig, Blanka har en låtsastatuering i pannan samt en gigantisk rosa tyllkjol ihop med leopard tights och Rufus är svart som natten i heltäckande Batman-utstyrsel. Och som pratar HÖGT!

Och jag vet att om jag säger nej kommer det utbringas ett vrål högre än någon i den där affären någonsin har hört, för ihop har desssa tre en röstresurs som slår de tre tenorerna med hästlängder.

Så jag tänker att, visst, det kan väl göra denna trista regniga dag lite roligare, och går snällt till kassan.

Kalla mig idiot.

Vi hinner inte hem innan en av två pilbågar gått av på mitten, 4 av 6 pilar har tappat sugploppen fram och förvandlats till livsfarliga vapen och Blankas "fyra nyanser av rosa"-prylar ligger utspridda och trasiga i hela bilen och hennes fantastiska klackskor var utan klackar redan vid första steget på parkeringen utanför affären. Man kan säga som så att protestskriket i affären hade varit rena rama fågelsången jämfört med de vrål som kom ur den bilen när jag parkerade på hemmaplan.

Men. Och håll i hatten nu. För en gångs skull gjorde jag det enda rätta och åkte tillbaka till affären med skiten. Tog på mig den rediga, mogna rösten (som rimmar illa med min ganska pygméliknande uppenbarelse) och bad vänligt men bestämt att få lämna tillbaka "leksakerna" som inte gick att leka med.

Och det fick jag.

Men. Jag fick ett tillgodokvitto.

Så. This is not the end of the story kan man kanske säga.

Jag står där snart med nya skitleksaker.