Jag trodde det låg en liten skogsmus på golvet imorse när jag kom ner i köket. Det var det som tur var inte. Det var en lösmustasch. Ett litet minne från mina galet sköna grannars lilla måndagspartaj igår.
Då kändes det trist att inte kunna vara med på kalaset.
Vi har ju så att säga fortfarande nån form av släktkalas här. Say no more.
Nu känns det väldigt bra att ha hjärnan intakt och mustaschen på golvet och inte kvar i ansiktet.
Undrar just hur han som levererade just denna lilla svarta tangorabatt mår idag?
Jag älskar denna tokgalna lilla sommarhåla. Det händer alltid något i något hus. Mustaschen sparar jag till nästa fest.