Sparbössan tömd och 206 kr i mynt högtidligt överlämnat för ett Star Wars-lego där prislappen visade 499.

Med en lättövertalad mamma och otåliga syskon får man mycket för pengarna.

Det är bara att inse, jag kan inte vara den där rosenkindade, idel leende morsan som med ett barn på ena höften och en råsaftcentrifug på andra roddar ihop en Rawfood-vegan middag med skott groddade i den välanvända sålådan, röror blandade av nötter blötlagda i minst 8 timmar och dehydratiserade organiska grönsaksbiffar.

Det finns inte tid för det. Så är det bara. Och jag tror nog inte att de andra familjemedlemmarna här hemma hade jublat vid middagsbordet om jag serverade den typen av mat heller. Det är svårt nog att enas om middagsvalen som det är.

Skall jag vara helt ärligt så är jag inte heller intresserad av att ha det så, jag gillar matlagning för mycket. Jag vill kunna laga älggryta då höststormarna rasar utanför, och jag vill äta nystekt makrill vid sjöbodväggen varma sommardagar. Jag vill kunna äta rejäla söndagsmiddagar och gå på härliga restauranger och njuta av alla typer av mat.

Men. Då och då, några dagar i veckan, hade det varit fantastiskt skönt att ha tid och ro att äta det jag vet att man i grund och botten mår bäst av: Riktigt bra mat fylld av vitaminer. Om det är vegetarisk rawfood eller mycket grönsker med insag av bra protein är inte så viktigt. Desstom tvistar de lärde om huruvida det är bra eller dåligt att äta fisk och kött, så det som räknas är att det känns 100% bra för mig.

Men inte heller det lyckas jag få ihop.

I en vardag där ens egna behov kommer i absolut sista hand, och där barn är så där hysteriskt hungriga när man kommer hem med dom från dagis och skola att det enklaste hade varit att servera halvfabrikat 5 dagar i veckan, måste man kompromissa. Dessvärre. Det gör mig frustrerad och irriterad, men jag börjar så smått inse att jag får vara glad att jag får ihop det utan findus köttbullar, blodpudding och krögarpytt.

Min plan i helgen (då den hungriga mannen var iväg) var dock att köra någon form av stenhård rawfood för mig själv. På något sätt hade jag tänkt kombinera detta med att göra alla barn samt översovande vänner nöjda och glada med den mat och de bakverk som ville lyxa till helgen med, men det gick förstås inte. Hur tänkte jag? Hade jag tänkt stå där vid spisen med min mandelmjölk och min nötgröt och samtidigt hinna steka pannkakor till dom, för att sen laga hamburgare till lunch till förväntansfulla barn och under tiden slänga ihop en rawfoodsoppa till mig själv? Och på kvällen servera Mowitzkyckling och klyftpotatis till dom och blomkålsris med Tahinidressing till mig? Det låter liksom lättare än det är. För däremellan skall barn lekas med, gosas med, städas efter, bytas på, skjutsas och fredsförhandlas med. Det skall bäddas rent i sängar och dammsugas, man skall åka och handla och plocka ordning. Bland annat.

Så nej, det blev inte så.

För hade jag gjort det så hade de fått äta knäckebröd och mjuksot dirket från tubjäveln till frukost, lunch och middag hela långa helgen. Tiden räcker inte till för att göra alla nöjda, och då lämnar jag mig själv helst onöjd.  Det är mig själv det är lättast att förhandla med. Och det är roligare att se barn nöjda än att äta rå blomkål.

Och jag får väl vara glad ändå. Jag fick det där välbehövliga (!) glaset rött i fredags och jag åt nystekta pannkakor (visst, dom var lagade med sojamjölk, mandelmjöl och bovetemjöl) med hemgjord äpplemos till frukost idag. Och jag har haft tid att leka med mina barn istället för att hacka, fermentera, mala, blötlägga och grodda. Men lite raw blev det trots allt, en och annan smoothie och fyra råa morötter har jag hunnit få i mig.

Och tack och lov skall jag få gå på krogen och äta söndagsmiddag idag. Med kött och vin!

Dags igen. Den nya helgrutinen, Star Wars-häng i soffan med Rufus.
Han studsar dock runt i soffan som en speedad lemmel efter en innelördag som ger mig 0 Årepoäng och honom maximalt med överskottsenergi (man skall helst sova i det fria med hela familjen i dagarna tre och bestiga Åreskutan baklänges med tre barn på ryggen samtidigt som man plockar sin middag för hand i sann Frosmofjällsanda och i pauserna från detta skjutsar runt sina idrottsgenier till barn på minst fyra träningar och matcher per dag för att kamma poäng här i byn).
Vet inte om han kommer bli tröttare av Darth Maul, lasersvärdskamp och unge Anakin, men man kan ju hoppas. Jag själv är helt slut efter 14 timmars fullservice och fredsförhandlingar så lite lugn mottas tacksamt. Att jobba är rena rama semestern jämfört med dessa helger.

Varje gång solen har tittat fram idag och vi har klätt på oss för att gå ut har det börjat ösregna och alla barnen har backat in genom dörren igen för att fortsätta raserandes av hemmet. Allt har plockats fram, slängts runt och testats av mina noggranna lilla lekproffs. Inget har lämnats åt spillo. Mycket har gått i bitar. Nu har jag städat i två timmar, lagt motvilliga tvillingar och bänkat mig för att översätta Star Wars 1 för 15:e gången. Jag kan texterna så bra nu så att jag numer kan översätta och blogga samtidigt.

Det borde i alla fall ge mig 1 Star Wars-poäng.

På en fredag, när man har blivit överkörd på jobbet, bråkat med folk på skolan och kommer hem med överladdade, övertrötta barn som börjar med att kleta choklad i soffan och slå varandra med baseballträ, och då det kommer ut bajsfärgat vatten ur kranarna och man hittar brev från Skattemyndighen i brevlådan. Och när man just fått ording på vattnet och badat alla leriga, chokladiga barn och satt på dom pyjamas inser att man glömt köpa välling så man måste klä på alla och ge sig ut i ösregnet igen och väl på Konsum har snubben i kassan på sig en hood som det står Fredagsmys på.... Då gäller inga jävla vita månader. Hör ni det?!

Och från och med idag förbjuder jag begreppet Fredagsmys i det här huset. När dom fyller 18 kan dom bestämma själva; bärs och brudar eller chips och dipp. Jag skiter i vilket. Då! Men här är det från och med nu spontanmys som gäller!

Skål!

Klockan 03.17 hördes från Billys säng:

- Mammaaaaaa! Är det fredag? Är det det? Får vi fredagsmyyyyys nu?

(Knarrr, gnissel, knarrr, knarr... Kom igen nu hjärnan. Vad pratar lillkillen om?)

- Va?

- Får jag fredagsmys nu mamma?

(Men för i helveeeeeeteeeeee! Jag skall stämma den där jävlen på OLW som kom på den där skiten med fredagsmys)

-Öhhhh... Nä, älskling. Det är NATT, sov nu!

- Men mamma, är det fredag?

(Grabben är tre bast, han kan inte klockan. Han kan inte veckodagarna. Var snäll nu Lisa)

- Det är natt vännen, sov. Pusspusspuss.

- Jaaaaaaaaag VILL haaaaaa fredagsmyyyyyyyyyyys!!!!!!!!!

(Men håll tyst! Jag kommer ge dig fucking müsli till fredagsjävlamys om du inte är tyst NU!)
- Lilla gubben, sov nu. Annars kommer du inte orka dagis eller fredagsmys imorgon.

(När du vaknar nästa gång kommer jag säga att det är söndag, bara så du vet!)

- Men ååååååååååååhhhhhhh. När? När? När är det fredag?

(Aldrig! Vi skall aldrig mer ha fredagsmys. Aldrig! Det blir i alla fall aldrig mysigt! Ni bara springer i cirklar, kastar osbågar och häller ut saft på golvet, hoppar i soffan och slår huvudet i soffbordet. Och sen blir det kollektivt sammanbrott. Kan vi inte ha mys när som helst istället? Spontanmys! Ghaaaaaaaaaa!)

- När du har vaknat, då! Sov nu! Här är nappen!

- Lova att du köper fredagsmys, lova! Lova! Lova!

(Sov nu annars hotar jag med tomten. Det är ändå drygt tre månader kvar till juljäveln så det är dags att börja använda tomtehotet)

- Ja, jag lovar älskling. God natt!

Och så somnade han. Tre minuter senare från Blankas säng:

- Mammaaaaaaaa. Är det fredag nu? Billy sa det! Jag hörde!

(Det var droppen. OLW skall upp i rätten. Och alla jävlar som skriver på Facebook och Twitter om sitt Fiiiiina och Myyyyysiga Fredagsmys  coh alla som visar Instagrambilder med chips och dipp-skålar kan äta bajs varenda jävla fredagskväll i fortsättningen!)

- Nej lillan, det är natt. Sov nu lilla prinsessa så du orkar med dagis imorgon. Sen är det helg och vi skall göra roliga saker..

- Jag vill haaaaaa Fredagsmus nu!!!

(Lär dig säga Y så får du det, HAHAHAHAHHAHAAAAAAAA!)

- Det vill pappa också, men han är inte hemma. God natt!

På riktigt, vad är det som händer? Fredags-MYS? Ärligt talat?! Är det någon som har barn som på riktigt sitter i soffan, håller sams och tittar på film med chipsskålen fint i knät på fredagar efter en intensiv vecka? Här har det i alla fall aldrig hänt. Här blir det fredagskaos.

Kanske är det idag det händer. Dom verkar i alla fall laddade....

Man kan ju lämna kommentarer på den här bloggen. Som på Facebook, fast fan så mycket krångligare. Superkul när det händer, men det är inte så värst många som kommenterar. Troligen för att inte så många läser den. Kanske för att det liksom inte känns som att det finns något att tillägga. Jag vet inte.
Men idag fick jag en kommentar. Och man får ju verkligen vara glad för det lilla.....

Nu vet jag fortfarande inte riktigt vad Bajsmannen ville förmedla med detta. Men jag väljer att se gott i varje människa, så han ville väl bara vara snäll. Eller så var han bara en riktigt bitter familjefar....

När är en familjefar som gladast?

Inte fan är det när morsan i huset skaffat nya raffiga underkläder. Eller när det serveras fantastisk middag för två med finvin och hela jävla paketet (ja, med dom nya fina underkläderna). Inte heller är det när alla barn är glada, nöjda och  sitter ner vid bordet och äter upp maten med kniv och gaffel. Eller när dom sover sött i sina sängar och allt är städat, undanplockat och lugnet lagt sig. Eller när dom åker på utflykt och inget av picnicen är glömt, solen skiner och ingen gnäller över kyla/kissnöd/bajsnöd/hunger/törst/tristess/bråk/väta/sol/getingar/snö/bränd korv/sista bullen/för varm choklad/småsår. Inte heller när huset är nystädat, det står blommor på bordet, maten blev perfekt och det är dags för middag med dom bästa av alla vänner.

Det skulle kunna vara när det är 7 sorters sport på TV varvat med nyheter och nån gammal favorit film och fjärrkontrollen funkar som den skall. Men nej, det är inte det heller.

Har du kommit på svaret?

Inte?

Här kommer det:

Det är när han skall få åka hemifrån. Helst under en långhelg, solo.

Då jävlar i min låda är det livat!

Han till och med stryker (behöver väl ett gäng skjortor för att kunna gå på härliga middagar på härliga restauranger, och eftersom jag av princip stryker allt utom just hans skjortor så är det bara att sätta igång. Mohahahahaa!). Och sorterar strumpor (han har väl tröttnat på att försöka kränga på sig Ebbes HM-strumpor märkta med veckodagar). Han pratar oavbrutet och ler maniskt. Käck som fan.

Jag är också glad. Nu kan jag äta Rawfood och gå och lägga mig klockan 9 i dagarna tre utan klagomål.

Behöver ni en förebild i konsekvent barnuppfostran? Då är inte jag den rätta. Inte alls.

- Mamma, jag vill ha bojoj! (en liten,  liten darrande trött röst från soffan)

- Åh, nej! Inte O´boy så här mitt i veckan. Det kan ni få till helgen.

- JAAAAAAAG VILL HAAAAAAAA BOJOJ! (en inte alls lika darrande och trött röst)

- SCHHHHHHHH. Inte skrika nu, det blir inget (Tittar ut på vinande vind och jämngrå höstjävel)

-JAAAAAAAG VILLLLLLLLLLLL HAAAAAAAAAA BOJOJ!
- OK.

Jag menar, vem fan vill inte ligga i soffan och dricka varm choklad när det ser ut som det gör utanför? Va? Va?