Alltså, jag hade tänkt skriva ett jätte långt inlägg om tid hä

- Mammaaa! Mammaaaaa? Mamma!

- Ja, älskling.

- Jag vill leka!

- Ok. Vad skall vi leka?

- Pijat förstås!

- Ok! Jag kan vara prinsessa.

- Nä. Du är krokodil.'

- Ok...

Som sagt. Jag hade tänkt skriva om tid. Om hur förbannat svårt det är att få tiden att räcka till. Det är så myck

- Mamma?

- Ja...

- Kan vi bygga ett Star Wars-legoskepp? Ett jättejättejättestort?

- Japp. Självklart!

- NU!

- Jajamän!

Var var jag nu då... Jo, det är mycket man vill göra. Så himla mycket som skall hinnas med och så mycket som jag skulle vilja hinna med. Jag vill leka med mina barn, jag vill pyssla med mina barn, jag vill kramas, jag vill ha tid att tänka, andas, träna, hitta på utflykter och bara vara. Men det är liksom kni

PLING (SMS)!

"Hej, skall vi gå på kvällspromenad?"

"Nä, hinner inte. Måste vika tvätt. Och plocka undan. Och sån skit..."

"Trist"

"Ja!"

Försöker igen. Det är kniven på strupen dygnet runt. Klockan 6 ringer klocka på morgonen och sen är det racerfart hela långa dagen och när sista fixet förhoppningsvis är fixat framåt tio på kvällen är jag helt tömd på kraft och alla dom där "attgöravidtid"-sakerna som jag har på en lista känns fullständigt omöjliga att ta sig an. Jag behöver mer tid, och då pratar jag inte egent

- Skall vi beställa hyllor nu då? Va? Hallå? Lisa? Svara!

- Fan! Jag föröker skriva här..

- Visst, visst.. men vi håller på att renovera ett hus. Minns du? Hela undervåningen?! Hallå? Det är därför vi bor i kaos just nu. OK? Vi måste göra detta nu! Beställa saker! OK?

- Ja! Jag vet.. Förlåt. Men jag skulle vilja göra det här. Det känns viktigt för mig att få skriva av mig ibland. Snälla...

- Men alltså. Detta är viktigare! Vårt hem!

- Ja. Vänta...

- Ok...

- Tack...

- Suck...

- Snart klar!

- Suck...

- Bara lite till skall jag skriva.

- Suck.. 25. Hummmmm. 3.45 Hmmmm. Suck!!!!!! SUCK!

- Men va fan! Jag kommer!

- Suck....

Jo så det är liksom så att jag har inte tid. Jag vill inte ha egentid, som alla mammor pratar om (någon som har hört någon pappa prata om egentid någongång?). Det handlar inte om det!  Jag vill bara ha lite tid att göra sa..

- Suck (en hög, manlig röst)...

- Mamma!!!

- Mamma? Kan jag få en macka? Mamma?

- Suck (samma, manliga)..

- Mamma! Napp!

- Suck (igen)...

- Mamma, sjung trollmor!

NÄ! Jag ger upp!

Det blir inget idag. Inget ordentligt inglägg. Inget recept. Jag lägger mig i viljornas kamp. Igen!

Jag har tandvärk. Igen. Det hör till hösten verkar det som. Man kan ju tycka att en visdomstand kan tänka sig att skita i att komma ut om den har väntat i nästan 40 år, men inte. Nu, som nån sort hån mot min ickevisdom så kommer den.. Med buller och bång. Det känns som jag har ett horn som växer ur käften på mig, ut genom kindbenet. Ipren är nu min bästa vän. Och smoothies.

Här kommer en "middagssmoothie" för dig som inte heller är sugen på att tugga. Kräver dock en kraftfull blender. Har du inte det så kan du köra den i mixern och sen sila den i grovmaskig sil.

1 rejäl potion eller några små...

1 tomat

1 stor näve spenat

1 morot, i småbitar

1 liten rödbeta, i småbitar

1 avocado, skalad och delad

2 dl äpplejos

2 msk kokosfett med naturellsmak (alltså inte virgin), eller olivolja

1 citron, pressad och zest

1 dl frysta hallon

2 tsk macapulver (om du har)

2 tsk acaipulver (om du har)

Honung eller Maple syrup för önskad sötma.

Vatten att spä med till önskad konsistens

Lägg allt i mixern. Mixa länge! Tro mig, det är godare än det låter. Och supernyttigt! Kan du tugga så ta en god, grov macka till.

ZZZZZZZZZZZzzzzzzz...MammmmmmmmaaaaaaaaaaaJa!Napp!
HärZzzzzzzzzzzzzzzzzz...Mammmmmmmmaaaaaaaaa...Ja!

Välling!Varsegåd!Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz...Mammmm
mmmmaaaaaaaa!Ja!Kissat!Oj!Kom!

Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz...Mammmmmmmaaaa
aaaaa!Ja!Komma!Ok!Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz....

Liiiiissssaaaa!Ja månen?Sov inte!Nejdå!Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz. Ajjj! Hej visdomstanden. Ajaj! Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz. Mammmmmmaaaaaaa! Nappen!Här! ZZZZZZZZzzzzzzzzzzz. TRALALLALLLAALLALLLLALLLLALLLAAAAAAAAAAA!

DÖ LARMKLOCKSJÄVEL! DÖ!

Godmorgon!

Nu gör jag det! Igen. Lägger ut recept. Troligen kommer jag reta alla "riktiga" kockar jag känner, men förhoppningsvis kommer det också glädja någon som går med pannan i djupa veck och funderar på vad det skall bli till middag.

Framförallt håller jag vad jag lovat någon om jag skriver det, och det är väl trots allt det viktigaste. Löftet var ett recept om dagen, men vi får väl se hur det blir med den saken. Jag skall göra så gott jag kan... Kolla alltid under kategorin Mat när/om ni letar efter recept.. Det är där dom skall vara.

Idag tycker jag du skall laga Kyckling med Sataysås.

Du behöver för 4 - 6 pers.

1 färsk chili, finhackad

1 vitlöksklyfta, finhackad

1 liten gullök, finhackad

2 msk olivolja

2 dl jordnötssmör av bra kvalitet, ekologiskt förstås, tex Green Choice eller Kung Markatta

3 dl kokosmjölk

2 st limefrukter, saft och zest (yttersta gröna skalet, rivet)

ev. Sambal Oelek

Lite vatten.

Färsk koriander, valfri mängd. Jag använder MYCKET.

Kyckingfilé

Ris

Valfria grönsaker

Fräs lök, vitlök och chili i olivoljan utan att den får färg. Lägg i övriga ingredienser och spä med lite vatten om det beövs. Salta och peppra. Låt småputtra i ca 10 minuter. Smaka! Är det starkt nog? Tillsätt sambal om du vill ha mer styrka.

Trä kycklingfilé på spett eller låt bli om du har bråttom. Stek dom snabbt runt om, salta och peppra. Lägg i en form och häll över såsen. Sätt in i ugnen (175 °) i ca 10 min eller tills kycklingen är klar. Strö över koriander.

Servera med ris och en god sallad (gärna med dressing av soja, balsamico och olivolja) eller wokade grönsaker.

Smaklig tisdagsmiddag!

Jag har städat toaletten. För hundrafemtioelftegången på en månad, minst. Och då skall vi inte glömma att huset har varit tomt tämligen många timmar. Vi jobbar, barnen är på dagis och i skolan. Framförallt städar jag runt toaletten, från toadörren till själva tronen skulle man kunna säga. Jag skrubbar med Vim och Klorin, med borste och svamp. Men nej då, det ligger liksom kvar en liten oskyldig lukt av barn-pissoar.

Och varför det, undrar du? Hur äckligt har du det hemma? Inte så äckligt faktiskt blir svaret. För att vara ett så gammalt hus så är det nog liksom bara så äckligt som det blir, absolut inte värre än så. Jag städar liksom mest hela tiden tycker jag.

Men om jag sätter mig och spionerar på min femåring, så ser jag orsaken till detta eviga städande. Små killar har nämligen egentligen inte tid att gå och kissa så dom gör det på sitt eget lilla vis. Och detta gäller inte bara mina grabbar utan alla små grabbar som hänger i detta hus. Och det passerar ju en och annan sån här kan man säga.

Så här går det till:

• - "Ahhhhhhhhhhh! Kissenödigkissenödigkissenödigkissenödig. Mammmmmmmmaaaaaaaaaaaa!"
•  Hysteriska hoppsteg mot toaletten. Med en hand i mellan benen och den andra i full färd med att dra ner byxorna. Svårkoordinerat.
• Öpnnar dörren till toaletten. Byxorna och kallingar vid knäna.
• Där är det liksom fritt fram att börja småkissa. Tror han. Eller i alla fall hans kropp.
• Framme vid toaletten. Öppnar toalocket med båda händerna, vilket förstås gör att själva redskapet härjar fritt.
• Spolar och springer iväg. Utan att på något sätt vara klar.
• Drar upp byxorna, men inte kallingarna, med båda händerna. Toadörren står på vid gavel och byxorna hänger halvvägs kvar vid knäna.
• Fortsätter leka.

Tid: 5 sekunder. Max.

Finns alltså inte tid att pricka rätt.

Lillbrorsan fostras nu i att kissa sittandes. Risk för mobbning, jag vet.

Herre jösses, vart man än vänder sig pratar alla om Åre. Visst, det må vara ett starkt varumärke och allt det där, men va fan. Nån måtta måste det väl ändå vara på eländet. Årehit och Åredit. BlablaÅreblablaÅreblablaÅre. Jag hör inget annat. Jag ser inget annat än olika Årebudskap. Alla företag heter saker som Åre tjofadderittan eller Åre präktigsomfan. Alla affärer heter Årekläder, Åreskor, Årekök, Åremat, Årekaffe, Årefärg osv. Oavsett om det ligger 5 mil utanför byn. När fan öppnar Åre horor och luder?

Det är Årepolitik och Årediskussioner dag ut och dag in. I evigheten.

Till och med när vi var på Kyrkogården i söndags (Rufus gillar som sagt att hänga där, han hittar på sjörövar- och riddarhistorier om de som råkat hamna på denna ÅRE-viloplats.) stod det Åre överallt. "Denna man förde Åre framåt", "En Åreälskare", "För Åre i tiden". Med risk för att trampa någon på tårna här, men kan man inte ens få vila i frid från Åre och man lyckas kasta in handuken i Åre? Va?

Och visst det är en fantastisk plats att bo på om man gillar vacker natur, skidåkning, cykling, vandring, trygghet, turism, att leva i en ministad i byformat, snö och mössa. Och om man gillar att prata om Åre.

Men man måste också trivas med att se samma människor varje dag, vad man än gör. Att inte ha något privatliv förrutom (om man har tur) inanför sina egna väggar, att alla vet allt om allt, att alla (som sagt) pratar om Åre, att klä på sig fleece, Gore-Tex och lager på lager 10 månader om året, att alla gör samma saker, tränar samma saker och har i princip samma intressen. Att alla vet vad man handlar på Ica och om man äter kolhydrater eller inte till lunch. Alla vet också vad man tränar, hur man tränar och vilka som har råd att ha samma PT.

Har man varit packad på krogen så är det förstås också info som alla har rätt att ta del av. Det är förstås också allmänt känt vilka barn som är "problembarn" innan dom ens har hunnit ur barnvagnen och vilka kids som är coolt att ens små skyddslingar umgås med eftersom dom kunde göra backflip redan som spädbarn. Det finns förstås även grupperningar för dom vuxna, och det är viktigt som fan att hamna i rätt gäng vare sig man gillar dom som är med eller inte. "Rätt" är ledordet när det gäller det mesta.

Och nu, nu är det Kiviks Marknad i Åre, även kallad Åre Höstmarknad. Eftesom den utspelar sig i, ja just det, ÅRE. Vackert är det här nu, absolut. Hösten är ju fantastisk i sin färgskrud. Och lägger man till berg och sjö, självklart blir det häpnandsväckande fint. Så jag förstår att folk vill åka hit, titta och njuta av allt det vackra, handla massa skit, trängas, frysa, tappa bort varandra, slåss om billiga mössor, fynda på rea och äta jämtländska delikatesser på papptallrik. Absolut.

Alla går dit, i byenlig masshysteri. Men inte bara Årebor och Åres närmsta grannar utan även hela nordnorge och ett större gäng stugägare som passar på att komma upp och visa upp sig och pussa varandra på kinden.

Det är trafikkaos och upprustning i veckor innan.

Jag var där en liten sväng i fredags när jag gick från jobbet, och jo.. det var mysigt. Då. Innan det var 50 pers per kvadratmeter. Då sken solen och det luktade björkvedsbrasa över hela torget. Så skulle det dofta varje höstfredag i Åre. Det hade fått alla att vilja stanna kvar på torget och ta ett glas vin någonstans innan det var dags att ge sig hem till myyyyys och helg. Men sen var det full kallabalik med bilar överallt och flockvis med människor med reatecken i ögonen och bestämda steg. Idag var det mindre folk, men kallt som fan och ambitonerna hade liksom dalat, försäljarna såg sömnig ut och elden hade slocknat.

Nu är det över för denna gång. Nästa stora Årehelg med kindpussar, hejhejhej och uppvisning av olika slag är Luciahelgen. Då är det dags att gömma sig igen.

Nu skall jag försöka samla ihop min lilla cirkus för att gå och äta söndagsmiddag med goda vänner. Det är sånt som jag gillar. Och ett förbjudet samtalsämne blir... ÅRE!

Utan tvekan var MIssoni by Lindex gårdagens stora Instagram/Facebook/Twiter-happening bland alla shoppingsugna vänner jag har på dessa forum.

Kul för er.

Det där med coola kläder och viktigta släpp av got to have-kläder, det gäller inte mig höst- och vintertid. Eller vi säger så här, hade dom haft en flanellpyjamas i sortimentet så kanske jag hade stått där i kön i Östersund (ett shoppingmecka? Hahahahahahha!) med manisk blick och nyslipade naglar. Men nu hade dom inte det. Dom hade bara en massa andra jävligt fina kläder som någon mer socialtyp och välklädd brud kan få slå klorna i.

Min klädväljarvardag ser ut ungefär så här:

06.00 Upp med skrynkliga undulatögon och röd feecemorgonrock

06.30 Val i blindo och mörker i garderoben till någon form av jeans och tröja, kan bli hur som helst. (viktigt att inte väcka sovande man).

08.00 Byte till kockkläder

11.30 Byte till servitriskläder

15.30 Tillbaks till dom där jeansen och tröjan

16.30 Hemma igen och ner i illasittande mysbrallor och gammal t-shirt.

20.00 Omsorgsfullt val av flanellpyjamas.

Som ni ser.. Ingen plats för Missoni. Tyvärr.

Helgerna?

Flanellpyjamas och praktiska utekläder anpassade för barnaktivitet.

Men åhhhh, vad jag hade velat ha vartenda plagg i det där sortimentet, det erkänner jag....

Om någon hade sagt till mig när jag var 20 år, att jag inom ett gäng år skulle bo i Åre med fyra barn så hade jag skrattat dom rätt upp i ansiktet, gett dom fingret och sen travat iväg med fnysning och en aldeles för kort kjol.

Hade de dessutom lagt till att jag skulle gå på barngympa, och att jag tillsammans med ett större antal andra mammor och pappor skulle smyga runt med tasselitass-steg och böjd rygg med en hand bakom örat och lyssna, lyssssna, lysssssssssssna enligt instruktion av en person med uppenbara talfel i musiken. Och att jag kanske dessutom skulle sjunga med tillsammans med dom andra glada föräldrarna, allt för att roa mina små änglar. Att jag till och med skulle skutta lite, då personen med uppenbara talfel i musiken sa att jag skulle skutta. Då hade förklarat för den personen att den var mentalpatient och borde behandlas därefter.

Nä, jag var inte så trevlig när jag var 20 år. Jag kanske inte är så jäkla trevlig nu heller.

Men jag gick på barngympa idag. Så lite bättre har jag nog blivit med åren.

Det kanske inte är en så stor grej, jag har varit på barngympa förr. Men inte visste jag att föräldrarna skulle vara med på den här. Jag har lämnat barn på gympa med en vattenflaska och sen stolt tittat på i smyg och efteråt väntat med uppskattande ord och många pussar. Detta var något helt annat. Jag som trodde barngympa var för barn, trodde tydligen helt fel. Det här byggde på delaktighet.

Va fan, hade jag vetat så hade jag också tagit på mig ballerinadräkt med tyllkjol. Och Hello Kitty-sockiplast.

Eller inte.

Men jag kanske varit lite mer beredd på att se alla dessa vuxna människor som lekte barn. Jag kanske inte hade stått med hängande haka och tittat på stora karlar i snickarbyxor som kröp runt på golvet med sina små lärjungar efter sig, eller som hoppade som grodor eller som hängde i lianer. Eller känt mig som så skräckslagen när det plötsligt var min tur att hoppa på den där studsplattan som dom andra mammorna gjorde för att lära sina små. Helt ärligt, jag har inte sett en plint eller en bock eller en barr eller en tjockmatta sen jag gick på högstadiet. Inte på så nära håll i alla fall.

Jag hade också defintivt varit lite mer laddad för att leka indian. Och mina barn hade inte behövt stå och titta med uppspärrade ögon på mig när jag försökte backa ut ur gymnastiksalen igen i stället för att dansa in i ledet med dom andra superkäcka föräldrarna. Dom hade heller inte behövt skämmas när jag fortsatte sjunga efter dom andra hade slutat, eftersom jag i någon form av chock hakade upp mig. Hade jag varit beredd på att denna barngympa var mamma- pappa- barngympa så hade jag kanske varit beredd på allt det där och försökt lite bättre. Jag är faktiskt inte proffs på gruppaktiviteter.

Men nu vet jag. Nu har jag varit där.

Till nästa gång kommer jag vara förberedd.

Nästa gång skickar jag Pappan.