Jag har kommit på en mycket bra sak! En rent ut sagt svinbra grej att använda för att stärka mitt taskiga självförtroende när det kommer till situationer då jag måste presentera mig för "folksomtyckerattdomärlitebättreänmigförattdomkomme
rfrånettfintområdeistockholm".

Ja, ni vet säkert vilka..

Såna gånger då jag inte riktigt känner för att öppna käften och på Göteborgska säga att "jag jobbar på krogen, typ". Situationer då man bör ha ett fint efternamn och ett jävligt skrytigt jobb. Såna där gånger då jag befinner mig på tillställningar (mycket sällan) eller på krogen (mer ofta, men fortfarande sällan) eller bara så där mitt på torget i Åre tillsammans med min jävligt översociale och glatt hejjande "Man som jag inte är gift med". Det är då jag skall använda mig av den här nya braiga saken.

Så här:

- Neeeeeeeej meeeeen tjeeeeeena W! Faan va länge sen! Va?

Man i finfrisyr och J. Lindeberg jacka som kommer framälgande och hälsar som han hade saknat "mannen" i minst 25 år. Fast det kanske han har, vad vet jag... Klassfester och annat påtvingat socialt tjaffs verkar viktigt där dom kommer ifrån.

- Tja! Kul! Hur är läget!

- Fint seru, finfint! DU då, mannen, hur är det med DIG! Va? Går bra med krogen va? Rullar på som fan va?

- Jådå...

- Jag har just bytt jobb! Jääääävligt bra. Och frugan har blivit chefs redaktör på en jäääävligt stor modetidning. Det går bra som fan nu! Vi har köpt nytt hus också, du vet det där bruna på "Nån gata döpt efter duktigt doktor". Stort som fan!

- Kul! Det är ett bra läge du, sjysst!

Och så. Med helt ny röst som han använder då han får syn på mig, som försöker göra mig litenliten och tittar ner i marken. Som ett barn. Ett trumpet, snart 40-årigt barn.

- Och nämen... Är det här lilla frun?

- Ja, eller kanske inte fru. Men ja, det här är min Lisa!

- Treeeeevligt!

Jasså? Det tycker du? De tycker inte jag! För jag vet vad du kommer fråga nu din duktige, käcke fan! Det här:

- Vad jobbar du med då?

Det är nu den nya grejen jag har kommit på kommer in i bilden! Jag kommer svara följande:

- Jag är projektledare!

Nu kommer mannen med finfrisyren se lite nöjd ut, och ladda för att fråga var jag har denna titel. F kommer se jätteförvånad ut. Dels för att han inte vet att jag jobbar som projektledare. Och dels för att han med bultande hjärta och knutna nävar väntar på att jag skall slänga ur mig nåt som "jag är lyxhora" eller "jag föder barn" eller kanske "servitrisslyna". För det har hänt. Tyvärr.

Men nu har jag ju kommit på nåt bättre. Så här J.Lindeberg jackan frågar:

- Projektledare säger du, bra där! Var jobbar du då?

- Hemma.

- Åh, du är freelance?

- Nä, jag är projektledare hemma.

- Ok.. Egen?

- Nä, vi är 6 i familjen.

- Va?

Just då tänker jag kolla på klockan och säga att det var trevligt att träffas och allt det där. Att jag har bråttom till jobbet; det är barn som skall hämtas, mat lagas, strumpor som skall sorteras, tvätt tvättas, träningar skjutsas till, träningskläder hittas, sagor som skall läsas, lekar som skall lekas, väskor som skall packas, mat som skall handlas, garderober som skall städas, rum som skall plockas i, papper som skall fyllas i, barn som skall badas, prinsesskläder som skall lagas, pirathatt som skall hittas, svärd som skall rätas ut, teckningar som skall ramas in, dockor som skall ha nya kläder, Star Wars-Lego som skall byggas, golv som skall torkas, toaletter som skall städas.

Projekt som skall ledas, helt enkelt!

En liten röst i natten:

- Mamma?

- Hrrm.. harkel. Ja?

- Törstig!

- Ok. Här. Sov nu vännen.

En liten stund senare, precis så där lång så man hunnit somna om ni vet..

- Mamma?

- Ja!

- Mamma?

- Ja!

- Finns tomten?

- Va?

- Finns han? Tomten?

- Absolut!

- Vet han att jag gillar Star Wars Lego, mamma? Vet han det? Mamma?

- Vi får väl berätta det för honom. I morgon. Sov nu.

Zzzzzzz. Somnar om. Typ.

- Mamma! MAMMA!

- Ja, vännen. Vad är det nu?

- Bor han här? Hos oss?

- Va?

- Tomten?

- Nej!

- Är pappa tomten?

- Absolut inte! Tomten är gammal. Med skägg.

- Som pappa?

- Nej, inte så gammal.

- Är han farlig?

- Nej!

- Är han snäll?

- Ja! Jätte snäll!

- Men får jag inte Star Wars Lego av honom så tänker jag dra av honom skägget. Då blir det inte så kul för honom att vara tomte.

- Öh, nä..

- Ser han allt jag gör?

- Hans små nissar ser allt du gör...

- NU?

- Nä, nu sover dom. Det skall du också göra! Annars kommer inte tomten!

- Men han vet inte att jag är vaken. Det sa du!

- Ok! Förlåt. Men jag kanske berättar det för honom.

- Då är du inte snälll! Då kommer inte tomten till dig!

- Nä, men det gör inget.

- VA! Du bor ju här, hos mig. Jag vill att tomten skall komma! Buuuääääääää! Snyft!

- Jodå, han kommer! Förlåt!

- Är det jul snart?

- Nej!

Tack gode gud inte! Juljäveln får gärna vänta... LÄNGE!

- Mamma?

- Ja!!!!

- Jag är törstig igen.

- Ok. Här.

- Mamma?

- Ja! Får jag Star Wars lego om jag sover nu.

- Ja!

- Är du tomten?

- Ja!

- Nääääääääääää. Snyft! Du skall inte ha skägg!

- Ok. Förlåt. Jag är mamma. Bara mamma.

- Men mamma, finns tomten? Gör han det?

- Sov nu! Sov! God natt!

Fattar ni hur detta kommer sluta? Det är över två månader kvar till jul. Två månader, och det är redan igång. Tomtenätterna! Jag kommer med all sannolikhet i alla fall se lika gammal ut som tomten om det här skall fortstätta fram tills dess.