Här sitter jag och tomglor som en gammal uggla. Slut i hela kroppen, och även i knoppen.

Borde kanske ta tag i den där tvätthögen som växer så det knakar där i sin låda. Eller kanske diskmaskinen som låter som den har fått något i halsen, eller alla leksaker som ligger överrallt. Men, nej. Jag tror minsann jag går och lägger mig. Klockan är ju trots allt nio och det är mörkt ute, det måste betyda att det är natt. Absolut natt.

Tänk, det trodde jag inte för ett antal år sedan, att jag skulle sitta med en tekopp och flanellpyjamas en fredagskväll utan minsta intresse för att gå ut på galej. Men tro mig, den där partypinglan hon vilar just nu. Och förhoppningsvis vaknar hon inte innan det blir vår igen. Jag trivs bättre här, hemma. I lugnet. Som Ferdinand under sin korkek. Inte ens pistolhot eller löften om evig ungdom skulle kunna få ut mig i natten idag. Kanske, kanske en liten överraskningsresa till Paris eller NY skulle göra susen, men hur stor är sannolikheten att det skulle hända?

Jag trodde jag skulle hinna med mycket idag, men efter en minst sagt hetsig dag på jobbet och många sömnlösa nätter så befinner mig nu tillslut i flanellkoma. Man borde hinna mycket när man flyger upp ur sängen klockan 5 i tron om att man har försovit sig, bara genom att hålla samma tempo som hjärtfrekevensen.

Men så blev det inte. Jag har inte hunnit annat än det nödvändiga. Och dit hör inte fest. Säkert är det!

På morgonen hann jag inte mycket mer än att städa, väcka barn, tvätta en maskin, vika handdukar, välja dagiskläder, välja om dagiskläder, byta ut en t-shirt mot en annan, leta efter svärd, leta efter hårspännen, plocka undan, bädda, packa skolväska, väcka motvillig 9-åring, tjata på samma lilla mini-tonåring, tjata lite till, höra en evighetslång utläggning om iPhone 5´s storhet och nödvändighet, klä på barn, klä av barn, hitta rätt klänning, klä på barn igen. Hitta stövlar, hitta mössor, neka till klackskor, godkänna springskor, tjata lite till.

Köra till dagis, sjunga för kossorna, köra ifrån kossorna, backa tillbaka till kossorna och säga hejdåhaenbradag, sjunga Idas sommarvisa för samma kor, köra från kossorna, springa kapp till från bilen till dagisdörren, logga in, pussapussapussapussa, vinka uppe från bordet ute på gården, dansa en liten dans på samma bord (jo, det var lite pinsamnt när dom andra föräldrarna började dyka upp, men bara lite. Dom är vana..).

Alltså hann jag inte så mycket innan jag var på jobbert kl. 8. Jag borde åkt till återvinningen också, det behövs. Igen.

Sen var det liksom som så att hela den delen av Norge som föddes i yttre junkfoodrymden, dom som bara äter pizza, korv, hamburgare och pommes, har lyckats hitta till Åre denna vecka. Det är tydligen någon sorts lov där. I norge alltså. Inte i junkfoodrymden.

Och all den sallad, alla dessa nyttigheter som jag fixade med till salladsbuffén fram till vi öppnade för lunch, passade inte riktigt det här gänget i smaken. Det var inte dagens rätter som gick bäst idag om man säger så. Vår stora, härliga afrikan fick jobba hårt med sitt pizzabakande istället. Så resten av dagen har jag sprungit som en jävla iller med pizza till norrmän och försökt förstå norska.

Och det är fan inte det lättaste. Jag blir lika rädd varenda gång dom kommer till slutet av meningen och går upp i crescendo vid slutvokalerna. Helvete! Jag tror ju att det är någon som biter dom, eller trampar dom på tårna. Eller så undrar jag vad jag har gjort som gör att dom tror att jag är halvdöv så dom måste skrika till i slutet. Eller kanske halvdöd, så dom behöver få liv i mig.

Hur som helst så är det inte det mest uppfriskande gäster man kan ha att göra med. Om man säger så. Liksom.

Jag pendlar mellan att vilja uppfostra dom (öh?) och porta dom (no good), för det blir aldrig rätt. Hur man än gör. Trönner (Norrmän från Trøndelag) är inte som vanliga människor. Dom är mer som människor var förr. Under Neandertalarnas tidsera.

Hur som helst fick även detta arbetspass sig ett slut till slut. 2 timmar senare än tänkt. Sen gick jag på nästa pass.

Mitt jobb som fredagsmyyyyyzzzfestfixare.

Det blev inte hemgjorda tacos. Som jag hade lovat. Det blev inte kinapuffar. Som jag hade lovat. Det blev inte popcorn. Som jag hade lovat. Det blev inte kladdkaka. Som jag hade lovat. Det blev inte rockkonsert i soffan. Som jag hade lovat.

Det blev snabbspolning av fredagsmys med takeaway-pizza och tablettask. Sen hade Blanka och Billy spabehandling av mig i badet där dom berättade för mig om alla de ställen på min kropp som såg gammal ut. Typ alla. Mest bekymrade var dom över mina bröst. Jag är villig att hålla med.

Och om min näsa. Tråkigt att höra, den kan jag ju inte gömma så till vida att jag inte börjar med burka. Lilla snusförnuftiga Blanka avslutade med att berätta för mig om hur stor jag hade blivit. Tack, dags att gå och skjuta sig själv!

Därefter orkade jag inte höra mer sanningar så dom fick gå och lägga sig. Efter en saga och 43 sånger.

Och så efter det, var det dags för traditionsenlig Star Wars-timme med Rufus. Försökte lura Ebbe och hans kompis att kolla med honom så jag fick vila öronen lite, men nej. När man är 9-10 så är tydligen inte Star Wars I coolt. Jar Jar Binks är inte roligare än Kalle Anka. Det skall var dom tre första (alltså sista) filmerna. Om man kan slita sig från Minecraft. Så vi kollade på Star Wars, jag och min lille hese kille. Jag översatte. Han frågade frågor.

Och nu gick alltså jag i däck. Just som jag för första gången på hela dagen har tid att göra något som inte är nödvändigt. Jag orkar inte ens bemöda mig med att ta ett glas vin. Jag går och lägger mig och tänker lite på vad den där Party-Lisa hade gjort om hon var här och det fanns en barnvakt. Troligen inget som är mysigare än att krypa ner bredvid världens varmaste, goaste barn i dubbelsängen i alla fall.

God Natt!

Sen i måndags har det längtats här i huset:

- Skall vi ha fredagsmys idag?

Neeeej!!!!!!!

- Nej vännen, det är inte fredag. Det är måndag. Det är 1,2,3,4,5 dagar kvar.

- Varför?

För att fredgsmys är överskattat och funkar skitdåligt. Alltid!

- För at det är så. Mamma måste jobba måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag.. Sen är det fredagsmys.

- Varför?

- Jaa du, jag vet inte. Det är så bara.

För att det skall vara jättemånga, jättelånga arbetsdagar fram tills dess, så att ni är övertrötta och överladdade, så hela jävla myset går åt skogen varje gång. För att hela samhället är gjort som så att alla är trötta på fredagskvällar.  Därför!

- Buuuääääääää! Jag vill har fredagsmys idag. Jag vill!

- Men lille vän. Vi kan ha annat mys, vardagsmys. Måndagsmys! Det kan vi ha i kväll om du vill!

- Jaaaa!!!! Får jag godis då?

- Öh, nej Billy. Du kan få kramar. Massor av kramar. Och fruktsallad.

- NEEEEEJ! Jag vill ha fredagsmys.

- Ok, vi fixar något. Pannkakor? Film?

- Snyft, snyft, ja, snyft.

Det var den ena dagen det. Sen kommer nästa.

- Mamma! Mamma! Mamma! Mamma!

- Ja!

- Mamma!

- Ja!

- Mammamammamma!

- Jajajaja!

- Är det fredag idag?

- Nej gumman, det är tisdag!

- Varför?

För att det går runt runt runt runt och sen har året liksom bara gått, igen.

- Ja du, det är så. Efter måndag kommer tisdag.

- Inte fredag?

Nä, för då hade du inte varit så pigg och glad.

- Nej.

- Men jag vill ju ha fredagsklänning på mig! Mamma!

- Men ha det då!
- Men jag vill ju äta popcorn i soffan med den klänningen på mig ju. Mamma!

Popcorn borde vara förbjudet för barn under 10 år med tanke på hur ni stökar ner.

- Men det får du inte idag. Du kan äta mat vid bordet i den klänningen om du vill. Och sen gosa i soffan och titta på Bolibompa med klänningen på dig.

- Muuuäääääääää!

- Sluta nu gumman, det ordnar sig. Jag lovar!
- Jag vill HA den klänningen. Mamma!

- Men ta den då! Du får det.

- Och popcorn?

- Nej!

- Okej då. Då vill jag har Onepiece på mig istället.

Åh gud nej!

Sen blir det som bekant onsdag....

- Mamma!

- Japp!

- Får jag äta lyxiddag och ha fredagsmys i soffan idag.

Lyxmiddag är att äta Tacos i soffan. Inte anklever vid bordet, det hade jag gillat mer om man säger så.

- Nej...

- Varför?

- För att det är onsdag älskling och jag gillar att äta mat ihop med er här vid bordet. Det kan du få göra när du hyr en film på fredag..

Som ni inte kommer titta på eftersom ni har fullt upp med att slå varandra med svärd, och köra stagedives från soffbordet.

- Dumma dig!

- Så säger man inte, då blir det inget fredagsmys alls.

- Ok mamma, förlåt! Du är inte dum.

- Det är lugnt vännen. Puss!

- Om jag inte säger så mer, får jag ett Star Wars-Lego då?

- Nej!

- Ååååhhhhhhhhhhhhhh!

- Men vi kan titta på Star Wars II på fredag om du vill. När dom små har somnat.

- Ok. Spolar du då? När det är läskigt?

- Självklart.

- Och så tacos?

Bläääääääääää!

- Visst...

Dan före dan...

- Mamma?!

- Ja.

- Får jag sova över hos någon på fredag?

Är det ok om jag följer med, jag skulle också behöva ett litet break just på fredag mellan 16.30 och 20.00?

- Absolut. Men det är härligt om du är hemma...

- Men åååhh.

- Det är ok. Inget dåligt samvete nu. Klart du kan göra det. Vi ringer en kompis imorgon.

Om jag får följa med...

- Det är kul att sova över.

- Ring en kompis så ordnar det sig säkert vännen.

Och nu är det alltså dags.

Äntligen! Fredagsmyskaoset är nära. Jag har en hel dag på mig att planera detta spektakel för att klara det utan missöden. Eftersom det stående förstavalet är Tacos (Den galningen på Santa Maria som kom på denna skit bör straffas med att få snorta Tacokrydda resten av livet) så får det bli det. Men på mitt sätt! Utan Santa Maria. Ingen kommer vara 100 %-igt nöjd utan e-nummer och kryddblandning, men jag kommer kunna vara hemma utan gasmask.

Receptet kommer snart....

Ha en bra fredag! Survive the Fredagsmyyyyyyzzzz!