Jaha ja, då är det bara att sätta sig i skolbänken igen då. I fjärdeklass får jag börja. Jag måste bara prata med Ebbes fröken först och sen om det kan funka att jag börjar så här mitt i terminen. Och så kanske jag skall kolla med Ebbe så han tycker att det är ok att jag går i hans klass, det kanske, kanske kan kännas lite jobbigt för honom. Jag får ta och fråga honom lite försiktigt.

Asså, jag typ (det gället ju att öva på mellanstadiespråket nu om jag skall börja skolan igen) lovar att inte hålla på att hänga med honom och hans polare på rasterna. Jag kan vara med tjejerna. Det är nog bättre, jag kanske kan bidra med något där. Något tjejjigt. Det där med grabbarnas datorer och Minecraft är liksom inte min grej riktigt. Och nu när tiderna har ändrat och det inte finns någon rökruta längre som jag kan kretsa runt på rasterna (Fattar ni hur sjukt det är, att det fanns rökruta? Va?) så får jag väl snacka hästar och kläder med småbrudarna istället. Eller vad dom nu pratar om för hemlisar. Kärlek kanske? Jaja, jag får väl sitta med och vara tyst så kanske jag inte blir helt mobbad för min okunskap.

Hur som helst är det dags nu. Åter till skolbänken. Jag insåg det idag när jag skulle göra matteläxan med Ebbe idag. Jag kände mig som ett ufo, en sifferanalfabet från en planet full av hjärnbefriade människor. Helt koko. Totalt blåst.

- Mamma?!

- Ja..

- Kan du hjälpa mig med matten.

- Absolut lilla gubben. Gärna. Inga problem!

Full av lugn och med gott om tid eftersom huset var tömt på både småsyskon och pappan, dom var och roade sig med att leka storsjöodjur och indian på den där gymnastiken som jag inte kommer närvara på igen. Någonsin.
- Här. Jag fattar inte detta.

- Ok. Nu skall vi se hä..... Hmmmmmm.

Tystnad. En låååång tystnad. Ebbe tittar på mig. Jag tittar på hans matteläxa. Ebbe tittar på mig igen. Jag tittar på läxan och vänder på bladet som om det stod i helvete jag skulle göra på andra sidan. Det gjorde det inte.

- Mamma?

- Ja.

- Hjälp mig då.

- Öhh. Ok...

Längre tystnad. Ebbe tittar på mig med höjda ögonbryn. Jag tittar på andra sidan igen. Som om någon varit där och skrivit ett hemligt meddelande till mig där. Det fanns inget.

- Mamma?

- Ja (med ynklig röst)

- Hjälp mig nu då då! Jag vill hinna spela Minecraft också.

- Nädu vännen, det här klarar du själv! Det är inte så svårt! Lyssnar du inte på lektionerna?

- Va? Jo...

- Men då så. Fundera lite så provar vi igen om en stund. Du är nog bara hungrig, det är därför du inte löser det nu. Du behöver mat! Jag kan laga mat, det kan jag göra direkt. Spela du så länge så gör vi detta senare. Eller imorgon.

- Men...

- Inga men nu, du skall få mat nu älsking så löser det sig sen. Du kan. Det vet jag.

- Men läxan skall vara inne imorgon.

- Vi ordnar det sa jag ju. Du får spela nu, även om jag sa att du har spelförbud. Bra va?

Helvete! Hur skall jag få till det här?

Jag har alltså gett mig själv lite tid... Och honom lite speltid. Kanske inte helt ok att beskylla honom för det där med lyssna på lektionerna och så, men som mamma skall man ju vara en förebild. Och jag är då ingen förebild om han redan nu upptäcker att jag aldrig lyssnade på lektionerna. Eller hur?

Alltså får han fundera lite, och jag får möjlighet att Googla som en galning på matte för 4:e klassare.

Jo jag vet, jag fuskar. Jag slutar med det så fort jag sätter mig i det där klassrummet.

Ringer rektorn direkt. Nu.

Herre min Je.. Det är inte utan att man ser lite mosig ut idag. Små ödleögon omringade av lila påsar i ett gråvitt gammalt ansikte. Måndagslooken. Snyggare har man ju varit, det är en sak som är säker.

Lördagens totala kaos, med allt som allt 8 barn i huset, från 9 månader till 9 år, följt av en tämligen sen middag med kanske lite, lite för mycket champagne mot slutet ,var ju inte direkt utvilande. Kanske inte exakt den andningspaus som behövdes efter en vardag i racerfart och utan särskilt mycket sömn. Hallå min dummskalle, hur jävla korkad får man vara?

Gårdagen tårflod hjälpte inte heller till, om man säger så. Och inte har dom slutat rinna heller dom där tårarna.

Hade jag haft ett arbete med krav på extrem fräschör hade jag nog haft en missnöjd chef idag. Nu är ju min "man" min chef, så han får fan ta mig som jag är. Ibland har man tur..

Sol, värme och hav hade hjälpt mig nu känner jag, för både kropp och själ. Men det får stanna vid en dröm. Istället tänker jag gå till jobbet och blanda till en smoothie full av nyttigheter för att försöka bli människa igen. Någonstans får man ju börja.
Sen skall jag försöka låtsas att jag är redo för en ny stressig vardags vecka.

Happy Monday!

Här är receptet på Soskenssmoothie:

1 dl frysta havtornsbär

1 banan

1 msk sesamfrön

1 msk kokosolja (med eller utan kokos smak, välj själv) eller linfröolja

1 morot

2 dl ekologisk äpplejuice

2 msk honung

1 pressad citron

1 valnötsstor bit ingefära, riven

2 msk bipollen.

1 dl mango i bitar (fryst eller färsk)

ev. lite vatten för önskad konsistens.

Kör så det ryker i en kraftfull mixer. Drick och bli stark och frisk!