Det snöar. Och snöar. Och snöar. Det är svinkallt. Det är oktober!

Barnen är jätte glada, och det är förstås jag också. För deras skull! I övrigt kan det kvitta, minst sagt. Jag är ingen vintertjej, och med andra ord bor jag så fel jag bara kan bo. Som en pingvinjävel på en charterstrand, fast tvärt om.

Visst sjutton gillar jag dom där superkalla, gnistrande dagarna med en meter snö och bjällerklang ringande i öronen. För att dom dagarna behövs också. Runt jul och så. Men nu?! Nu skall det vara mjuk och friskt höst. Nu vill jag gå i fina stövlar med halvhög klack, gosiga tjocktröjor och en härlig sjal runt axlarna.Äta rostade kastanjer i strut under röda och gula löv. I Paris.

Eller så vill jag gå i flipflops på en sensäsongsöde strand vid medelhavet. Sitta i sanden med bara ben och njuta av livet. Jag vill inte, inte, inte gå runt i fodrade vinterstövlar, mössjävel och dunjacka och frysa som en jävla hund. Blek, ful och sur. Från september till april. Förstår ni hur länge det är? September, oktober, november, december, januari, februari, mars, april... Va? 8 månader! Nästan en hel graviditet. Mer än ett halvt år. Mer än halva livet i mössa? Ghaaaaaaaaaaaa!

Nu är det dock så att man inte riktigt får prata om sånt här i den här byn. Om att man inte gillar snö, eller mössa. Just snö och mössa är det som de flesta här gillar mest. Folk är alldeles till sig på Fejjan och Instagram, det är snöbilder överallt. Glada barn (i mössa), snöfall och en och annan skidbild. Först med skidbild vinner! Ta´da!

(Innan någon blir arg på riktigt nu så vill jag förtydliga mig lite här: De som älskar skidåkning över allt annat, och liksom lever för sina lagg...dom SKALL lägga upp skidbilder. Alltid. Hela året runt. Absolut. Det är som när en annan lägger upp bilder på sina barn. Kärlek!)

Det finns vissa oskrivna regler på hur man får vara här i byn, och vad man skall gilla och inte gilla. Om man vill vara med och leka med dom andra "Åreborna" vill säga. Nu är det väl så att just jag inte så ofta är med och leker (av massa olika anledningar, tidsbrist å så) så jag ger fan i reglerna eller att dom är oskrivna. Här kommer dom, nerskrivna. Läs och lär, så klarar du dig längre här i byn som solguden glömde.

Åres egna SJU DÖDSSYNDER:

Du skall icke prata skit om snö.

(Le, bara le när snön faller. Le när du skottar, pulsar, skrapar och skidar. Oavsett hur du känner, bara le. Även då det snöar i maj)

Du skall icke ta av din mössa

(Låt den sitta på. När du fikar, lunchar, handlar, åker skidor, diskar eller festar. Helst även när du älskar (eller vad det nu kallas som säsongare sysslar med efter Bygget på tisdagar).)

Du skall icke åka pistad backe.

(Erkänn ALDRIG att du inte åkt baksidan, skogsskidåkning eller östra ravin. Håll bara med när du hör någon berätta om hur fantastiskt det var på dessa platser. Även om du inte vet om baksidan ligger på framsidan eller ravinen i dalen.)

Glöm ej att missbruka Åres namn.

(Kalla dig för XXX-Åre på Twitter och Instagram, lägg till Åre i företagsnamn och i grupper. Döp allt du gör till Årexxx. Även om exakt samma sak finns någon annans stans och då heter xxx rät och slätt. Ät Åre-mål på Max och drick kaffe från Åre kafferosteri. Kör på bara. Ju mer Åre, ju bättre.)

Du skall icke umgås med fel personer.

(Detta är ytterst viktigt. Hur illa du än tycker om någon som anses "rätt", håll ut. Känner du inte rätt människor kan du lika väl ta vändande tåg/plan/bil/skoter/hundspann/pulka/stjärtlapp hem igen. Du har inte en chans om det blir fel. Gå på alla fester och alla middagar du bara kan, för det kan vara bypolitiskt rätt. Vare sig du vill eller inte.)

Du skall icke gilla anonymitet.

(Gilla att inte ha något privatliv. Trivs med att alla vet allt du gör. Älska närgångna frågor om inkomst och kärleksliv. Håll bara med vad alla än sägar om dig, och bre på bäst sjutton du kan. Låt alla veta allt!)

Du skall icke vilka skilja dig från mängden.

(Bestäm dig för vilken grupp du vill tillhöra. Och köp uniformen i den butik som är avsedd för just den gruppen. Enkelt.)

Så det var det. Nu har jag säkert gjort mig ganska opopulär, men det är smällar man får ta.

Ute fortsätter det snöa. Jag är förstås glad. För barnens skull.