Som sagt

...det är enkelt på sommaren. Om det finns vin.

När det liksom bara befinner sig en svärmor i trädgården hela dagen. Och som väntar på att något skall hända. Eller inte hända.

Då måste man omedelbart sätta igång med någon form av action.

Vilket då i mitt fall får bli rosévin och matlagning eftersom jag inte vare sig kan spela uckulele, bugga eller sjunga barnvisor i höga toner. Eller dösnacka. Helt ärligt så har jag nog fan så mycket lättare för att spela uckulele för än att dösnacka. Dösnack med namedropping är det absolut svåraste jag vet. Jag ger självaste fan i vem fru Denochden är som är gift med Denochden och som är mamma till Denochden.

Men att laga mat, det är terapi.

Och trolleri.

Vi hade knappt någon mat hemma idag eftersom det som tidigare nämts lagas en del mat till nämnda svärföräldrar och till hungriga barn med vänner. Det fick bli en blommig sallad med Halloumi.

Nu tänker jag göra en rabarbertoscakaka efterom jag har rabarber kvar från vår lilla grönsakssafari i torsdags.

Här är receptet på den:

Rabarbertoscakaka som får svärmor nöjd:

3 stjälkar rabarber, i fina bitar + 1 msk smör

2 ägg

2 dl strösocker

50 g smör

3 dl vetemjöl

3 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

1 dl vatten, kokhett.

1 tsk vaniljpulver

Toscasmet:

300 g blandade nötter och mandel, skalade och rostade.

150 g smör

1,5 dl socker

3/4 dl honung

3 msk vetemjöl

Ugnsvärme 175°.

Lägg smör och rabarber i en kasrull. Låt "småkoka" i 5 minuter.

Smörj och bröa en liten långpanna, ca 1 1/2 liter. Vispa ägg och socker pösigt. Smält smör. Blanda mjöl, bakpulver och vanilj. Rör ner smör och mjöl till en jämn smet. Tillsätt vatten och blanda.

Häll i formen och lägg i rabarber. Grädda på nedersta falsen i ugnen i ca  20 min.

Smält smöret tilsammans med socker och honung. Tillsätt mjöl och nötter. Låt sjuda i ca 2 minuter. Fördela fyllningen försiktigt på kakan och sätt in den igen i ugnen, men nu på översta delen i ugnen och grädda i 15-20 minuter tills kakan fått färg.

Låt kakan svalna och skär sen i rutor.

Drick gärna champagne till om du vill få ut maximal effekt av sockerchocken!

Jag fick en vitlöksfläta av Johan och Lisa igår som är lika lång som mitt ben ungefär.
Den kommer räcka ett tag om man säger så.
Både till matlagning, vampyrjakt och bananflugsfördrivning. Dessutom är den otroligt fin.
Ihop med salvia från trädgårdens gigantiska salviabuske så kan det nog bli en hel del väldoft här i köket. Börjar med en fiskgryta ikväll.
Återkommer med recept.

Jaha ja, då sitter vi här igen på vårdcentralen. Det där bettet vid ögat är ju inte skitkul. Men Billy är nöjd, här finns leksaker, pratglada tanter och långa soffor att springa i. Och en superkul vattenbehållare som man kan utnyttja på alla tänkbara vis. Roligast är att bara sätta igång kranen och springa därifrån. Vi har inte riktigt samma intressen alla gånger jag och Billy...

Jag hade hellre suttit i en båt eller solstol. Men med tanke på hur det där ögat ser ut så verkar det klokare att sitta här. Men klokt är inte alltid så kul.

När man just dukat fram sin frukost. Lagt fram sin bok. Puffat upp med kuddar. Hittat soligaste platsen. Och bara skall hämta kaffe.
Då vill man inte trampa på en sån här. Snigeljävel!
För när det händer, vill man bara gå absolut fucking bananas och hoppa med långa hysteriska steg på ett ben in i badrummet och med snigelfoten i vädret för tvätta bort allt snigelslem och snigelsörja med Vim, Aceton och Skurpulver.
Sen är man inte så hungrig längre. Så att säga.

Det hände precis. Någon som vill ha min frukost?

Nu börjar det likna något! Jag vaknade i grisottan, pigg som en jäkla raket, av fågelsång och solstrimmor under gardinen. Ingen vind, total tystnad och sommar.
Äntligen! I halvtid verkar det som den tillslut slår till på allvar.
Inget mer varannandagsväder, inget mer regn och ingen mer blåst nu tack!

Jag klev upp eftersom jag ändå drömde knäppa drömmar om knäppa saker. Vad sägs till exempel om att jag rodde baklänges över Avenyn med Bruce Springsteen på släp. Drömmer man sånt är det bäst att kliva upp och dricka kaffe på balkongen.

Vilket jag gjort nu i en timme. Ostört!

Snart dags för PW med Kraft-Susanne!

Jag är redo. För henne och för solen!

Hacka, städa, baka, dammsuga, laga, damma, tvätta, plocka, steka, leka, passa, röra. Huset skall trimmas, mat fixas och barnen kammas.

Svärföräldrarna är åter på ingång.

Med kort varsel. Vad gör man?

Slänger ihop en närproducerad husmansmiddag. Eller nåt. Helst vill jag bara svepa en flaska vitt ihop med en god vän. Men det får bli när Sandra kommer hit! Idag blir det kökstjänst.

Eftersom jag inte kan imponera med en karriär måste jag liksom bli bäst i test i köket.

Det är ju en oändlig tur att jag har varit på höns- och tomatsafari idag då. Vi har kört Tjörnrunt för att fördriva tiden på bästa möjliga vis i skitvädret vilket är genom att besöka Mjällbygård och Breviks handelsträdgård.

Här är dom där hönorna igen..... Jag kan inte sluta att älska den där knasiga hönsgården!

Här är handelsträdgården och en tant som jobbar där. Hon är egentligen Förskollärare men hade tänkt sig lite lugn och ro bland plantorna. Sen kom vi....

Det är som i jungeln att glida runt bland tomatplantorna.

Nu blir det matlagning.

Återkommer!

Jag visste inte att myggor kunde boxas, men den mygga som Billy mött i natt kan inte bara ha använt sin lilla gadd. Det är omöjligt! Han måste ha överjordiska krafter. Billy ser ut som Mike Tyson efter sitt störta nederlag. Ögat är helt igenmurat och hela ungen ser helt sned ut. Stackars lilla kille, det är alltså hans tur idag.

Förra veckan var det Rufus med stickai foten och efterföljande inflamation.

Och igår skuttade Ebbe över klipporna med glada hoppetihopp steg och missade helt att det låg en sån där räls som man plockar upp båtar på och flög således genom luften för att handlöst ramla med huvudet före på nästa räls.  Vårdcentralen och tre stygn i hakan blev slutet på den historien.

Det är det här som kallas sommar.

Jag oändligt imponerad av människor som går genom eld och vatten för att nå dit dom vill. Oavsett om det handlar om idrottsprestationer eller karriär. Jag är såpass imponerad så jag blir förbannad på dom. Det är liksom lättare att bli förbannad på dom än att erkänna att man själv är helt befriad från dom egenskaperna och därmed bli förbannad på sig själv.

Som nu.

Nu sitter jag här och tittar ut genom fönstret och ser en lång, smal, blond flicka med spelande muskler som joggar förbi med bestämda steg genom ösregnet. Inte fan tänker jag "Men åh, vad duktigt hon är. Hon är värd varenda muskel".  Istället tänker jag "Jävla idiot! Det ösregnar ju. Hur viktigt kan det vara med lite löpning?"

Och så tar jag en kopp kaffe till.

Och undrar varför jag aldrig får rutor på magen.

Kan man jogga med paraply föresten? Eller är det att liksom ta gräddfilen?