Vi sjunger Idas Sommarvisa för dessa smartskallar varje morgon på väg till dagis. Vi lär ju få sjunga oss hesa, men det gör inte så mycket. Det är en mysig morgonritual.

Hej på dig. Kul att du kollar in trots att jag är en sån satans gnällspik. Förstår att du nästan spyr över skärmen avsmak när du läser alla dessa klagosånger om väder, stress, trasiga diskmaskiner, Åre, fredagsmyshysteri och annat otyg som tydligen stör min bräckliga harmoni.

Jo då! Jag vet att jag har det förbannat bra, tro mig! Jag är helt medveten om att det jag gnäller över är bagateller i en värld av skit och elände.

Men det är mycket ironi också, och det hoppas jag att du förstår. Det är inte för intet som vår generation kallas den ironiska generationen. Ett direkt resultat av att vara avlade av Den Trygga Generationen. Det var ju liksom inte så tryggt där ute som det var sagt... Och det bör därför vara vår uppgift i livet att uppfostra våra barn till att bli den positiva generationen. Ironi hjälper uppenbarligen inte.

När barn är små, är det faktiskt svårt att se att dom inte kommer bli positiva individer. Allt man tar sig tid att hitta på med dom är bara glass och ballonger (i alla fall de första 10 åren). Som i söndags.

Efter lördagens inomhus-terror, så var det en befrielse att solen värmde oss lite i söndags. Jag samlade ihop flocken här och frågade vad dom ville göra.

TUUUUUUUUUUUUUUT! FEEEEEEEEEEEEEEL! Så skall man inte göra! Aldrig fråga, bara göra!

Men nu gjorde jag "missen" att fråga och fick förstås då fyra helt olika svar. Och eftersom jag hade lovat var det bara att ställa upp. Så länge aktiviteterna går att kombinera så är det ju ok, och det gick delvis. Ebbe ville spela fotbollsmatch, och det var lätt ordnat. Svårare var det att få dit hans pappa som engagerad fotbollspappa efter lördagens golffest och dryckesdag. Men hot hjälper!

Blanka ville gå till Max och köpa en "sån där lila jätte stor glassdricka" (Lyxshake, var fan hon har fått det ifrån det vet jag inte. Vi är aldrig på Max så hon måste ha skådat denna uppenbarelse i någon form av reklam.), Billy ville kasta pinnar och sten i sjön (det är friluftsliv för honom, att gå till sjön. Jag skall bättra mig, visa honom att det faktiskt finns ett fjäll här bakom huset även under hösten.), och Rufus ville gå till Kyrkogården och läsa på gravstenar. Allt detta kunde vi faktiskt få ihop under en och samma promenad eller springcykeltur.

Klart man önksar sig en matchande jätteglassdrink om man får välja...

Det där sista jag skrev innan bilden....det där med kyrkogården. Det är inte så konstigt som det låter. Faktiskt. Rufus är en kille med massor av fantasi och ett stort intresse för "den förra tiden" som han kallar allt som hände innan han själv föddes för 5 år sedan.

Han gillar att gå runt på kyrkogården, be mig läsa namnen på gravarna och sen hittar han på historier om dom som är lagda under jord där. Roligast är det med dom gravarna som är jättegamla. Är det manliga namn på gravarna så är det förstås riddare och pirater. Jag har inte hjärta att berätta för honom att det är troligare att det var trista surjämtar som inte hade sett en båt eller en pilbåge i hela sitt liv. Gråa gubbar som bara gick här och frös och muttrade. Den buttra generationen.

Det där var alltså min söndag, utanför husets väggar! Och jag har inget att klaga över där inte.

Mer än att diskmaskinshelvetet inte fungerade och att jag inte kunde gå barfota på kyrkogården för att det är höst nu. Eller för att jag inte kan bada i Åresjön för att det är en iskall jävla sjö och inte ett varm och salt hav. Bortsett från det så var det fantastiskt.

Nä, du.

Kom inte hit och tro att du hittar ett smidigt vardagsrecept, några tips på vitaminsprakande smoothies eller smarriga efterrätter. För här hemma lagas ingen mat (jo, en kladdkaka i söndags. Men det räknas inte, det receptet finns här redan och förresten kan väl alla redan baka kladdkaka). Så länge diskmaskinen är trasig är spisen kall och skärbrädan tom. Jag vägrar!

På jobbet är det förstås skillnad, där funkar allt som det skall och sallader, bröd och kakor produceras som dom skall. Men nu skall vi inte blanda ihop arbete och fritid.

Så om du brukar (brukade) kika in här för att få lite hemmakocksrecept att gilla, så får du vänta ett tag till.
Mitt tips till dig som är hungrig, är att du tar första bästa kokbok, blundar och bläddrar, öppnar en sida och pekar. Det fingret hamnar på, det lagar du.

Lycka till!

Så, nu är jag klar med hösten. Nu kan det få bli ett par veckor av vinter så att barnen får åka skidor och sen lite vår med takdropp och tussilago i några dagar. Därefter vill jag ha sommar igen. I 11 månader. Minst.

Och nu tänker du: Vad i hela friden gör människan i Åre? (Kanske använder du inte den typen av pensionärsuttryck, vad vet jag. Du kanske drar till med  svordomar. Men eftersom det är måndag så har jag avlagt lite nya löften att bryta, och ett av dom är att inte svära. Mer om detta senare.)

Och svaret på frågan är: Inte fan vet jag! (Jaha ja, där gick det åt skogen med det löftet. Jag har då sämre karaktär än ett gatluder. Det är skandal!)

Eller jo, det vet jag. Jag lyckades bada bubbelpool med guldklänning och platåstövlar på en efterfest en gång för 100 år sedan och i den vevan blev jag tydligen kär i en kille som bodde 90 mil norrut. Kanske skall man inte bada i guldklänning om man inte vill flytta norröver. Vem vet, hade jag badat naken så kanske jag hade bott på Hawaii nu?

Men det är ingen större idé att fundera över, för nu bor jag här. Och med tanke på att resultatet av det, förutom evighetslånga vintrar, blev fyra fantastiska barn så får jag vara glad. VIlket jag förstås är. Alltså inte över höstarna och vintrarna utan över min familj.

Men. Det hade trots varit lättare att bo i värme. Att bara öppna dörren och släppa ut gänget. Varje dag. Hela tiden. Att inte behöva hålla på med överdragskläder, fodrade stövlar, raggsockor, mössor och vantar. I så gott som 9 månader om året.

Halva september har knappt gått, och jag har redan skådat barn i pälsmössa! Fattar ni? Pälsmössa! I september! Vad i helvete skall dom ha på sig i december? Två pälsmössor?

I lördags vill inte ens mina små knattar gå ut. Ebbe var på fotbollsmatch, han gick och huttrade i fotbollskläder (han hade nog helst varit inne han också) både lördag och söndag, men dom andra fick jag inte ur huset på hela dagen. Precis som förra lördagen.

Jo jag vet, jag borde liksom vara lite mer av en sån där "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder"-morsa, och åka ut i skogen och räkna barr. Men jag är inte sån. Skall jag ut i skogen med alla barnen så får det vara gnällfritt. Dom måste gilla det. Och det gör dom inte när det regnar från sidan och är +5°. Det gör inte jag heller. Jag vill gärna vara i skogen med sol och värme. Eller i alla fall regnfritt.

Så istället hade vi en innedag med humörsvägningar. Det var allt från hysterisk glädje till rabiata utbrott. Så som det av naturliga skäl blir när tre rastlösa barn och en tämligen trött mamma är inne en hel dag. Efter ett skönt soffhäng på morgonen var det dags för favortileken, hoppa sönder soffan. När det var gjort var det dags för nästa lördagsaktivitet, försöka ta sig in i Rufus rum. Det slutade i vanlig ordning med tårar från både inkräktare och rumsockupant. Därefter lektes det rockband. Vilket nog var dagens höjdpunkt i ca 10 minuter. Eller tills Billy rockade ner från bordet.

Vi det laget hade klockan hunnit bli 10. På morgonen. Alltså ca 10 timmar kvar av innedag. (Och ca 36 lördagar kvar till det är sommar). Vid det laget insåg jag att det nog var bäst att hitta på något. Jag ringde efter förstärkning i form av kompis till Rufus i hopp om att han skulle kunna locka ut grabben i regnet en stund. Men nej. Så det blev fyra rastlösa barn inne istället. Som jag dopade med Kladdkaka. Jag är inte alltid så smart. Nej.
På kvällen blev det en välbehövlig middag med goda vänner och en mindre armé av barn på restaurang. Det var välbehövligt med miljöombyte för alla kan man säga.

Efter denna lördag så avlade jag följande måndagslöften:

• Att på något sätt komma på ett sätt att bli sjukt rik så att jag kan åka till värme när jag som mest behöver det. Som i lördags.
• Att om jag inte lyckas med det, komma på ett sätt att få med mig familjen till ett varmare land FÖR ALLTID. Som i att flytta.
• Att sluta svära.
• Att inte äta socker på ett tag (Alltså baka goda saker på jobbet och hemma och inte smaka själv. Hahahaha).
• Vitt år (Eller vitmånad. Kanske en vecka räcker.)
• Att p r a t a   l å å å å å å å å å å n g s a m t   o c h   l u g n t  när jag blir så ARG SÅ JAG BARA VILL SKRIIIIIIIIIIIKA!
• Att inte stressa upp mig för att soffan hoppas sönder, taklampor gungar, det ligger leksaker överallt och möblerna används i klättersyfte. I denna röra skall jag sitta stilla som Buddha och leka med mina barn. Inte röra en fena för att städa. Det kan jag göra när dom har somnat. Jag har hela natten på mig. Sova kan jag göra när jag blir gammal.
• Att inte facebooka eller blogga eller instagramma eller twittra eller googla eller kolla mail på telefonen, iPoden eller datorn när mina barn hellre vill att jag skall göra trolldryck av allt i skafferiet, måla badrummet med fingerfärg eller leka hela havet stormar i vardagsrummet. Jag skall bli den där mamman som gör allt för sina barn. Inte försummar en enda möjlighet av att smaka på osynlig bajspizza eller grodjuice, inte drar mig för att spela innebandy i köket eller leka "vem kan skrika högst och längst" i flera timmar. Jag skall göra mig fri från de sociala medierna och bara vara närvarande för mina barn. Hela helgerna, varje sekund.
• Detox. Igen.
• Ägna mig åt seriöst skrivande. Inte massa bloggblablablabla. Utan lite kvalitet. Som i.... Öhhh. Ehhhh. Vet ej.
• Utöva någon form av träning varje dag. Hinner jag inte springa eller styrketräna så får jag stå i plankan här hemma tills någon tror jag är en möbel. Att hoppa på.
• Att varje dag försöka söka ett seriöst arbete. Jag är för fan för gammal för att jobba på krogen. Jag känner mig som 95 år varje fredagskväll!
• Att inte avlägga för många löften för det är svårt att hålla dom när dom blir för många.

Så det var det.

Jag har redan brutit samtliga.

Men en sak tänker jag i alla fall lova, att eftersom det inte kommer bli sommar snart så är det nog bäst att jag tar seden dit jag kommit och börjat acceptera att jag vi måste frysa i utemiljö på helgerna. Att vara inne en hel dag håller inte. Dags att plocka fram det tyngre artelleriet av höstkläder så vi kan bli mer av en skogsmullefamilj.

Det är inte sommar snart.

Om någon undrar var jag har varit hela dagen, så kan jag nu meddela att det slutade med att den taxichafför som körde hem mig och min cirkus från middagen (som ja, intogs på lokal eftersom jag inte har någon diskmaskinsjävel) trodde att jag skulle de byggbaracker som står på vår tomt.

Jag bryr mig inte om att kommentera varför, men en ledtråd kan vara "ensam mamma med leopardtights och 5 barn en septemberkväll i Åre" .

God natt!

Mvh

White Trashmorsan

HA! Jag klarade det! Jag förvandlade Fredagsmyshelvetet till ett Fredagsmysmys. Tro det eller ej! Hemligheten? Minutiösa förberedelser. Efter förra veckans totala fredagsmyskollaps orsakad av för mycket förväntningar och för lite tålamod (hos samtliga inblandade) funderade jag på att förbjuda skiten för all framtid, stämma OLW och mörka bort samtliga fredagar tills barnen fyllde 18. Men så kändes det kanske inte så snällt trots allt, dom gillar det ju av någon jäkla anledning. Trots att det aldrig blir mys. Så skam den som ger sig, jag körde igen. Och det gick..

Detta är vad som krävs:

• Nämn inte ordet fredagsmys en enda gång på hela veckan. Mörka bort att det ens kommer en fredag. Säg att det är onsdag på torsdag och torsdag på fredag. Ända tills om skall få åka hem från dagis på fredags eftermiddagen. Detta för att minimera förväntningarna och med det besvikelserna.
• Förbered inköpen av själva mysätandet. Fråga för fan inte vad dom vill ha, för du får lika många svar som du har barn. Bestäm bara något!
• Ta ledigt från jobbet eller fejka en strejk så att du kan åka och handla utan att barnen följer. Handla för allt i världen inte efter hämtningen på dagis på självaste mysdagen! Tar du med barnen blir allt fördröjt, förväntningarna höjs och du åker på att köpa 12 olika sorterns "mys" till som ingen äter.
• I bilen eller bussen hem så "talar du allvar" med mysarna. Hota med indrag av allt om dom bråkar, slåss, gapar eller på något sätt beter sig olämpligt. Säg till dom att det inte är någon som helst idé att på något sätt tjata eller hetsa på varken mat, godis, chips, film eller saft. Allt kommer komma inom sinom tid.
• Se dig själv som personal, inte som medmysare.
• Väl hemma förser du alla barn med varsin spelpryl. iPhone, iPad, andoidtelefon, Wii, Xbox, NIntendo DS, kortlek, pussel... vad som helst som kan uppehålla dom så lång tid som det tar att laga mat.
• Öppna en flaska vin. Svep minst ett glas.
• Laga mat fortare än blixten. Snabbare än snabbast. Fort som fan!
• Plasta alla möbler, golv, väggar och tak framför tv´n.
• Välj en film. Beslutet är oåterkallerligt, hävda din rätt som envåldshärskare.
• Sätt på filmen och servera maten samtidigt.
• Andas ut i två sekunder, det är den tiden det tar för dom att äta upp.
• Ta bort tallrikarna och servera myset i en och samma rörelse.
• Så där ja, nu är alla nöjda i ca 30 minuter. Om du har tur.

Det som händer sen när dom tröttnat på film och gotteskålar och börjat gå bananas i sockerchock, det har jag ännu ingen lösning på. En gång försökte jag servera grönsaksstavar och dip, men då blev det fullständig misär. Alltså inte lösningen. Men det kommer en plan för detta. Jag tänker ägna veckan åt att lägga upp ett komplett fredagsmyskörschema.

Trevlig kväll på er därute i myyyyyyyyyyyyyset.

Enligt en tradition satt av Ebbe, skall fredagar inte bara vara myyyyyzzzzzzzzz-dag utan även en finklädd dag. Klänning, finstrumpbyxor, skjorta, finbyxor och gärna även kavaj (där går min gräns). Jag gillar det. Dessa jävla mjukiskläder står mig upp i halsen, men jag köper det för att det är skönt. Jag menar, inte heller jag vill ha jeans under skidbyxorna. Och i överdragsland där jag bor bör väl mjukt och bekvämt gå före välklätt. Tråkigt, men praktiskt. Visst.

Men som sagt, på fredagar brukar storebrorsan hjälpa dom små med finkläderna. Nu är inte han hemma denna fredag så dom fick välja själva igår innan dom gick och lade sig igår.
Nu är jag ingen dagens outfit-bloggare, men kan härmed intyga att små barns syn på finkläder inte stämmer överens med min.
Plastklänning, fotbollskläder och långkalsonger blev valet. Måste dock ge Billy att det var kreativt att ta fram tomtestrumporna i brist på fotbollsstrumpor.

Alltså, det funkar inte det här! Ni kan komma och försöka säga till mig att merparten av jordens alla fyrbarnsmammor klarar sig utan diskmaskin, att det funkade för 100 år sedan och att jag skall sluta gnälla över i-landsproblem. Och att det faktiskt finns folk utan hus. Utan land. Utan liv. Ni kan också försöka säga till mig att "sluta stressa och gnälla och börja diska för i helvete" hur många gånger ni vill. Jag skiter i det!

För det här håller inte, det går inte, jag blir tokig och vill gråta och bara slänga all jävla disk rätt i soptunnan. Allt faller samman. Jag blir en bedrövligt dålig mamma, jag skäller och gnäller och säger "låt mig vara jag vill vara ifred fattar ni inte jag klarar inte det här för diskmaskinen är sönder och jag kan inte leva utan den". Barnen tittar skräckslaget på mig. Hade Blanka varit lite äldre än hon är så hade hon förmodligen sagt till mig att ta ett glas vin, eftersom hon brukar ha lösningar på allt. Men det gjorde hon tack och lov inte!

Dom stackars små fick äta varma mackor dirket på bordet till middag, för jag kände att försöka toppa det redan växande diskberget med kastruller och tallrikar hade gjort hela berget obestigbart. Ebbe tyckte det var ytterst märkligt, varma mackor kan man äta till frukost på helgerna. Inte till middag innan fotbollsträning. Och inte en grönsak fick dom, för jag gav upp fullständigt. Jo, jag vet. Det finns massa människor som inte får något att äta alls och att mina barn nog klarar denna vitaminbrist en enda dag. Men jag klarar det inte. Jag gillar inte ens tanken på att inte kunna laga riktigt käk. Jag hade klarat mig uruselt i en kåkstad. Jag vet!

Och tror ni att det kommer vara löst till helgen, då jag inte längre kan lita på att dom i alla fall får vällagad mat på dagis och att jag inte behöver tänka på att diska en enda liten sked efter deras frukost, lunch eller mellins? Nej! Det låg en lapp på bänken i köket där det stod att "reservdelar är beställda". Jaha! Från vardå? Kina? Ghaaaaaaaa!

Kan man ringa någon på komunen och säga att "Det var ni som gjorde fel då ni grävde upp gatan, ni får komma hit och diska. Jag kan stå för diskmedel"? Funkar det tro?

Och inte nog med den där jävla diskmaskinskuken. Det står en obrukbar toalettstol mitt i badrummet. En som inte används, den som förstördes i samma veva och av samma anledning som diskmaskinen. Lera i rören. Jo du, du kan få för lera i rören där du står!

Den bara står där i fulbadrummet i all sin prakt och trängs med den där gamla garderoben och det fula gamla skötbordet som vi måste ha där eftersom halva huset som sagt är under renovering sen 6 månader tillbaka (och troligen i lika många månader framåt). Alla former av förvaring har smällts upp lite här och där i huset. Gamla skötbord, korgar, väskor, rangliga garderober och sopsäckar. Vi har alla varianter. Nu även en toalettstol. Där i kanske jag skall ha udda strumpor?!

Billy blev jätte glad när han såg att dom hade bytt ut den trasiga toaletten mot en ny och lämnat kvar den gamla. "Den kan jag ha och leka med mamma. När jag leker att jag bajsar på toaletten." Eller så slutar du bara med blöja och börjar bajsa i den RIKTIGA TOALETTSTOLEN! Den nya. Moderna. Vita. NU!

Så ni som väntar på recept. Ni får vänta. För nu skall jag diska. Sen skall jag sätta mig på den gamla toalettstolen och dricka ett glas vin.

Varför inte?

Något måste den ju användas till!