Klockan 03.17 hördes från Billys säng:

- Mammaaaaaa! Är det fredag? Är det det? Får vi fredagsmyyyyys nu?

(Knarrr, gnissel, knarrr, knarr... Kom igen nu hjärnan. Vad pratar lillkillen om?)

- Va?

- Får jag fredagsmys nu mamma?

(Men för i helveeeeeeteeeeee! Jag skall stämma den där jävlen på OLW som kom på den där skiten med fredagsmys)

-Öhhhh... Nä, älskling. Det är NATT, sov nu!

- Men mamma, är det fredag?

(Grabben är tre bast, han kan inte klockan. Han kan inte veckodagarna. Var snäll nu Lisa)

- Det är natt vännen, sov. Pusspusspuss.

- Jaaaaaaaaag VILL haaaaaa fredagsmyyyyyyyyyyys!!!!!!!!!

(Men håll tyst! Jag kommer ge dig fucking müsli till fredagsjävlamys om du inte är tyst NU!)
- Lilla gubben, sov nu. Annars kommer du inte orka dagis eller fredagsmys imorgon.

(När du vaknar nästa gång kommer jag säga att det är söndag, bara så du vet!)

- Men ååååååååååååhhhhhhh. När? När? När är det fredag?

(Aldrig! Vi skall aldrig mer ha fredagsmys. Aldrig! Det blir i alla fall aldrig mysigt! Ni bara springer i cirklar, kastar osbågar och häller ut saft på golvet, hoppar i soffan och slår huvudet i soffbordet. Och sen blir det kollektivt sammanbrott. Kan vi inte ha mys när som helst istället? Spontanmys! Ghaaaaaaaaaa!)

- När du har vaknat, då! Sov nu! Här är nappen!

- Lova att du köper fredagsmys, lova! Lova! Lova!

(Sov nu annars hotar jag med tomten. Det är ändå drygt tre månader kvar till juljäveln så det är dags att börja använda tomtehotet)

- Ja, jag lovar älskling. God natt!

Och så somnade han. Tre minuter senare från Blankas säng:

- Mammaaaaaaaa. Är det fredag nu? Billy sa det! Jag hörde!

(Det var droppen. OLW skall upp i rätten. Och alla jävlar som skriver på Facebook och Twitter om sitt Fiiiiina och Myyyyysiga Fredagsmys  coh alla som visar Instagrambilder med chips och dipp-skålar kan äta bajs varenda jävla fredagskväll i fortsättningen!)

- Nej lillan, det är natt. Sov nu lilla prinsessa så du orkar med dagis imorgon. Sen är det helg och vi skall göra roliga saker..

- Jag vill haaaaaa Fredagsmus nu!!!

(Lär dig säga Y så får du det, HAHAHAHAHHAHAAAAAAAA!)

- Det vill pappa också, men han är inte hemma. God natt!

På riktigt, vad är det som händer? Fredags-MYS? Ärligt talat?! Är det någon som har barn som på riktigt sitter i soffan, håller sams och tittar på film med chipsskålen fint i knät på fredagar efter en intensiv vecka? Här har det i alla fall aldrig hänt. Här blir det fredagskaos.

Kanske är det idag det händer. Dom verkar i alla fall laddade....

Man kan ju lämna kommentarer på den här bloggen. Som på Facebook, fast fan så mycket krångligare. Superkul när det händer, men det är inte så värst många som kommenterar. Troligen för att inte så många läser den. Kanske för att det liksom inte känns som att det finns något att tillägga. Jag vet inte.
Men idag fick jag en kommentar. Och man får ju verkligen vara glad för det lilla.....

Nu vet jag fortfarande inte riktigt vad Bajsmannen ville förmedla med detta. Men jag väljer att se gott i varje människa, så han ville väl bara vara snäll. Eller så var han bara en riktigt bitter familjefar....

När är en familjefar som gladast?

Inte fan är det när morsan i huset skaffat nya raffiga underkläder. Eller när det serveras fantastisk middag för två med finvin och hela jävla paketet (ja, med dom nya fina underkläderna). Inte heller är det när alla barn är glada, nöjda och  sitter ner vid bordet och äter upp maten med kniv och gaffel. Eller när dom sover sött i sina sängar och allt är städat, undanplockat och lugnet lagt sig. Eller när dom åker på utflykt och inget av picnicen är glömt, solen skiner och ingen gnäller över kyla/kissnöd/bajsnöd/hunger/törst/tristess/bråk/väta/sol/getingar/snö/bränd korv/sista bullen/för varm choklad/småsår. Inte heller när huset är nystädat, det står blommor på bordet, maten blev perfekt och det är dags för middag med dom bästa av alla vänner.

Det skulle kunna vara när det är 7 sorters sport på TV varvat med nyheter och nån gammal favorit film och fjärrkontrollen funkar som den skall. Men nej, det är inte det heller.

Har du kommit på svaret?

Inte?

Här kommer det:

Det är när han skall få åka hemifrån. Helst under en långhelg, solo.

Då jävlar i min låda är det livat!

Han till och med stryker (behöver väl ett gäng skjortor för att kunna gå på härliga middagar på härliga restauranger, och eftersom jag av princip stryker allt utom just hans skjortor så är det bara att sätta igång. Mohahahahaa!). Och sorterar strumpor (han har väl tröttnat på att försöka kränga på sig Ebbes HM-strumpor märkta med veckodagar). Han pratar oavbrutet och ler maniskt. Käck som fan.

Jag är också glad. Nu kan jag äta Rawfood och gå och lägga mig klockan 9 i dagarna tre utan klagomål.

Behöver ni en förebild i konsekvent barnuppfostran? Då är inte jag den rätta. Inte alls.

- Mamma, jag vill ha bojoj! (en liten,  liten darrande trött röst från soffan)

- Åh, nej! Inte O´boy så här mitt i veckan. Det kan ni få till helgen.

- JAAAAAAAG VILL HAAAAAAAA BOJOJ! (en inte alls lika darrande och trött röst)

- SCHHHHHHHH. Inte skrika nu, det blir inget (Tittar ut på vinande vind och jämngrå höstjävel)

-JAAAAAAAG VILLLLLLLLLLLL HAAAAAAAAAA BOJOJ!
- OK.

Jag menar, vem fan vill inte ligga i soffan och dricka varm choklad när det ser ut som det gör utanför? Va? Va?

Alltså, mellan oss här nu, hur lätt är det att ge en relativt tunnhårig kille en rättvis komplimang för sin nya "frisyr"? Inte så värst, eller hur? Jag behöver faktiskt lite stöd här nu vänner, så jag inte känner mig så satans elak.

Så här gick diskussionen här idag med den nyfriserade snubben, vi kan kalla honom MMMH (mannen med mindre hår).

MMMH: - Jag skall gå och klippa mig nu, Hur tycker du jag skall klippa håret?

Jag: - Hmmmmm....

MMMH: - Hallå?

Jag: - Men inte vet jag! Det är ju liksom inte så att du kan välja på så många varianter. Du kan inte klippa det längre. Eller tjockare. Och tupé verkar ju inte aktuellt. Ännu... Och lugg tror jag kanske inte på.

MMMH: - Men! Ursäkta att jag frågade då!

Jag: - Förlåt! (Fniss, fniss, fniss, fniss.) Jag menar bara att det är lättare för tjejer. Och killar med mer hår.

MMMH: - Nä, nu går jag.

20 minuter senare kommer han tillbaka igen (det är litet här i Åre, det går lika fort att gå och klippa sig som att gå och köpa mjölk. Om man har lite hår...)

MMMH: - Hej....

Jag: -Hej...

MMMH: --------?

Jag: (I ett tappert försök att vara lite snällare) - Men det där blev väl ok!

MMMH: - Ok?

Jag: - Alltså, det blev väl fint...

MMMH: Väl?

Jag: - Det blev bra! Du kan som sagt inte göra så mycket..

MMMH: - Nähä?

Jag: - Det är ju hår..

MMMH: -Öh, ja?!

Jag: - Ditt hår.

MMMH: -Ok.

Jag: - Du är JÄTTE fin. Jag lovar.

MMMH: -Jag tror dig inte!

Jag förstår det. Jag hade inte heller trott mig. Det blev fel helt enkelt. Alltså inte håret, utan själva samtalet om håret. Liksom.

Här står jag och lagar en nyttig och vitaminsprakande nudelsoppa till middag. Och vad händer? Jo då, Rufus upptäckte att nya Kalle Anka låg i brevlådan. Tror ni att dom vill ha buljong med grönsaker, risnudlar och kyckling efter att ha sett pizzan på den eller? Knappast!

Han är inte så nyttig den där Kalle inte!

Just det här tyckte i alla fall jag vi skulle ha till middag...

När ens 5-årings säng vaktas av dessa två, då behövs lasersvärd, hundben och tålamod för att få ordning på situationen. Jag har inget av det.

Nu skall vi se här... Det sägs ju att man lär sig något nytt varje dag, och vad lärde jag mig då igår?

Jo:

• Att jag inte kan stå på händer. Inte ens mot en vägg.
• Att jag inte visste att jag skulle vilja kunna stå på händer
• Att jag inte är värst stark
• Att jag är rent ut sagt pinsamt svag
• Att går man in och läser på bloggar som nomineras till bloggpriser så ser man sina brister TYDLIGT
• Att jag kankse borde avsluta detta amatörbloggande innnan jag gör bort mig.
• Att jag, om jag skall fortsätta med detta bloggande OMEDELBART måste byta bloggportal. NU! Herre gud, jag är ju farmor till alla här.

Det var gårdagens stora insikter. Som du ser är mitt liv inte så händelsfullt just nu, med tanke på hur små livets stora insikter verkar vara. Vakna, väcka barn, tjata på stackars barn, köra barn, jobba kök, servera mat, svara på mail, hämta barn, laga mat, städa efter middag, tjata på barn, gosa med barn, bada barn, leka med barn, lägga barn, hamna i koma. Därför försöker jag fylla på detta med lite träning (skjut mig, vad svag jag är) och med att försöka avancera upp mitt skrivande (skjut mig, vad duktiga alla andra är) för att bryta vardagsmönstret. Men det var ju som sagt inte helt toppen för självförtroendet.

Jösses, det gäller att inte gå utanför den utstakade vägen.