- Jag skall inte köpa ett enda klädesplagg till mig själv nu på jättelänge, ett år minst. Det är sjukt bra för köpmedvetandet med ett "köpfritt år", värsta trenden. Och dessutom behöver jag faktiskt ingenting. Inte en sak behöver jag.

- Fast det hade varit kul med ett bar toppar så här på hösten. Något nytt liksom. Hösttröst.

- Nä, inget skall jag köpa. Inte ens strumpor. Det är super bra att inte köpa strumpor, för då har man inte så mycket att sortera. Perfekt.

- Något par nya byxor kan ju vara kul att känna sig lite fin i då och då. Om man går ut någon gång eller så.

- Finns ingen anleding. På hösten är det bara jobb och träning. På vintern är det bara jobb och häng i barnbacken. Jag går aldrig ut i alla fall. Fest blir jag aldrig bjuden på heller. Ingen bjuder mig. Och lika bra är det för jag gillar inte fest i alla fall. Så festkläder är det sista jag behöver.

- Men tänkt vad bra det hade varit med en ny träningsjacka... Jag tänker gå in på HM och kolla. Det är inte så dyrt. Kanske finns det något fint till barnen också.

- Nä du, mina barn får inga nya kläder nu. Det får vara nog nu! Dom får ärva av varandra och jag kan tvätta oftare så behöver dom inte så mycket kläder. Lite slitna kläder funkar.

- Men jösses vilken fin klänning! Vad söt hon hade varit i den lillan! Klart hon skall ha en klänning till. Det är bra att ha, jag köper den lite större så kan hon ha den ett tag.

- Men stopp nu, skall du verkligen handla på HM? Är det inte bättre att köpa lite kvalitet? Grabbarna behöver i alla fall inte ett plagg.

- Måste nog kolla lite killkläder också.. Det skall ju ändå vara rättvist.

- Inget behöver vi. Inget. Vi behöver ingenting! Absolut inte en enda klädtrasa! Inte en enda. Ingen! Jag skall inte handla.

- Men oj, hur kunde det här landa på 1980 kr? Jag skulle ju bara kolla på en träningsjacka... Jaja, det ordnar sig. Kankse..

- Fan Lisa! Det skulle ju inte bli så här!

- Men lugn Lisa, vi måste ju känna oss lite höstfina? NU lovar jag att vi inte skall handla mer i år... Eller fram till jul i alla fall...

Dom där diskussionerna jag har med mig själv slutar oftast med att den roligare, mer korkade versionen av mig själv vinner över den tråkiga, kloka Lisan. Jag vet inte om jag skall vara glad eller ledsen för det?

Alltså, det måste finnas någon gräns för nyttigheter och hälsa. Söndagar tycker jag är en sån gräns, absolut. Och innan gränser finns en gråzon (helgen)  och i början på allt finns en startsträcka (måndag - onsdag). Vilket bör innebära att regeln är att man faktist bara behöver ha EN enda hårt hållen megasupernyttig dag (torsdag) i veckan. Och även regler har som sagt undantag.

Idag är det söndag, och alltså var gränsen nådd och det var fritt fram för en rejäl söndagsmiddag där man riktigt såg hur socker, grädde och vetemjöl dansade samba på tallriken av glädje över att få finnas till för oss.

Det serverades följande kaloribomb a la 80-tal:

Buljongkokt Mowitzkyckling med äpple- och currysås med mandelris och kokta grönsaker

Kladdkaka med vitchoklad och kokos, hallon och vispad grädde

Nu är jag så mätt så jag knappt kan andas, försatt i söndagsmiddekoma och nerstoppad i pyjamas. Och ja, jag vet att det inte är särskilt bra för hälsan. Men jag är övertygad om att det är som balsam för själen då och då.

VIll du ha recept, kolla här:

Buljongkokt kyckling:

(För 6  hungriga.)

3 - 4 st Mowitzkycklingbröst (gärna med ben) eller 6 mindre majskycklingbröst

1/2 gul lök, i grova bitar

1 morot, i grova bitar

2 lagerblad

vitpepparkorn

hönsbuljong (av tärning, flaska eller egen)

salt

3 kvistar färsk timjan

Lägg kycklingen med skinn och ben i en kastrull, täck med buljong och lägg i resten av ingredienserna. Koka upp, skumma av och låt sjuda på svag värme i ca 20 minuter (beroende på storlek) eller tills kycklingen är färdig (innetemp 70 °C). Akta så den inte kokar för länge och blir torr.

Dra bort från värmen, låt vara kvar i buljongen och sätt igång med såsen:

Curry- och äpplesås

1 liten gullök (eller två små färska), hackad

2 små röda äpplen (gärna svenska), i bitar

1 msk smör

1 vitlöksklyfta

ca 1/2 - 1 msk currypulver av valfri sort (gärna madrascurry), beroende på önskad styrka

1/2 tsk paprika pulver

ev lite extra spiskummin

4 dl grädde eller hälten grädde/hälften creme fraiche

ca 3 - 4 dl buljong från kycklingen

salt och vitpeppar

2 msk mango chutney

Smält smöret i en kastrull. Lägg i curry, äpple och lök. Fräs på svag värme och krydda med parikapulver och ev. spiskummin. Häll på grädde/creme fraiche och koka upp. Låt småkoka tills äpplet är mjukt. Spä med buljong från kycklingen mixa allt med stavmixer. Smaka av med mango chutney, några droppar Worchestshiresås och eventuellt mer salt, peppar och curry om det behövs.

Ris:

Koka Basmatiris enligt anvisning. Grovhacka ca 1 dl skalad mandel och rosta i torr stekpanna. Vänd ner i riset när det kokat klart. Strö över hackad koriander eller persilja.

Grönsaker:

Skär morötter, blomkål och vitkål i grova bitar. Rensa sockerärtor.

Lägg morötter och blomkål i en kastrull med vatten och lite salt. När de nästan är klara (ca 5 min) lägger du i vitkålen och låter den koka med i en minut, lägg i sockerärtor och häll direkt av vattnet.

Ta upp kycklingen och skär upp den i sneda skivor, Servera maten upplagt på fat, i såskanna och i skålar. Det är ett måste på söndagar!

Kladdkaka

12 bitar

4 stora eller 5 små ägg
5 dl socker
3 tsk vaniljsocker
1 krm salt
1 1/2 dl kakao
3 dl vetemjöl

200 g smält smör

Glasyr:

100 g vitchoklad

1/2 dl grädde

1 dl kokos

VIspa socker och ägg. Blanda ner alla ingredienser i nämnd ordning. Smörj och strö kokos i en springform(ca 24 cm), häll i smeten och grädda i 175 grader cirka 20 - 25 minuter. Kontrollera med sticka, kladdkakan ska vara kladdig i mitten.

När kakan svalnat gör du glasyr: Koka upp grädden i en kastrull. Bryt chokladen i bitar och smält den i grädden. Täck överdelen av kakan med glasyr och strö över kokos.

Servera med hallon och vispad grädde.

Ät efter långpromenad och inta sen soffläge.

Jag smyger runt här och tittar granskande på mina tre små troll. Om det nu är mina vill säga. Igår måste det nämligen varit mutanter, bortbytingar eller aliens som hade bytt plats med dom. Kidsen såg precis ut som vanligt, men betedde sig som okända minimonster. Jag hoppas att dom äkta barnen hade en fantastisk dag på annan ort, kanske var dom på en härlig skogstur i det fina vädret eller på en strand någonstans söder utan någon som tjatade på dom.

Dom små typerna som var här, dom verkar ha haft en alldeles särskild uppgift: Att testa denna mammas tålamod i en skala läskigt lik Scoville-skalan.

Detta genom följande mätmetoder:

• Att inte hålla sams med varandra i mer än max 15 sekunder åt gången.
• Att kasta leksaker ut alla leksaker i hela huset (eller det av huset som inte är byggarbetsplats)
• Att säga mamma först, sist och i mitten på varje mening. Gärna mellan varje mening också. Och sen säga mamma lite då och då för skojs skull.
• Att prata så högt det bara går med falsettröst. Ett tag funderade jag på om dom kanske trodde att jag var döv. Jag är ju trots allt inte purung längre.
• Att skrika rakt ut så fort det inte blir perfekt
• Att hänga i mina kläder och bita lite i mig då och då.
• Att vägra allt.
• Att bestämma allt själva, från klädval till matval.
• Att ta för givet att jag jobbar här i huset, som betjänt.
• Att inte enas om en enda aktivititet eller lek
• Att titta på mig som jag pratade ett språk jag aldrig hört förr så fort jag försökte låta lite sträng (som när två barn cyklar åt två helt olika håll på trafikerad väg)
• Att spotta ut mat
• Att bete sig som bortskämda, ouppfostrade skitungar rent ut sagt

Eftersom det var en strålande dag borde vi varit ute till skogs, och då kanske jag hade kunnat dämpa lite av detta med rena uttröttningsmetoder, men bilen, storebrorsan och pappan var iväg så jag kunde liksom inte ta mig längre än ut på byn, till Åres samtliga lekplatser och ner till sjön. Framåt kvällen verkade det dock som om krafterna började sina och kanske, kanske har jag idag fått tillbaka mina små gullungar. Än så länge sitter dom förhäxade framför Barnkanalen så det är svårt att avgöra.

Om jag själv får gissa så tror jag att jag slutade på en riskabel 9:a på skalan igår. En hälsofara med andra ord.