Nu har hon fått somna in min fina mormor.

Inatt fick hon åka till änglarna, jag försöker trösta mig med att nu är hon fri från smärtan och oron. Men det är svårt, det är sorgligt, så ofattbart tråkigt och ajajajaj vad det gör ont i mig. Jag kan inte sluta gråta. Jag kan inte prata om det. Jag vill bara spola tillbaka tiden 10 år. Minst.

Men jag tror hon åkte med sin älskade handväska i ett fast grepp och med ett löfte till oss om att hon har det bra nu. Att det är ok, att det är livets gång.  Att vi, när vi har gråtit färdigt och när den första förlamande sorgen har lagt sig, bara skall minnas det goda och roliga, och att vi skall tänka på henne med tacksamhet för att hon fick leva så länge som hon fick och för allt härligt vi har fått göra ihop. Alla skratt, all omtanke. All kärlek.

Och att vi inte skall ha dåligt samvete för något, inte för dom gångerna vi inte ringde eller hälsade på, utan vara glada för alla dom gångerna vi pratade med varandra och för dom alla dom gångerna vi har fått göra saker tillsammans. Att hon vet att hon var älskad och att vi vet att hon älskade oss.

Det är svårt att säga sånt här till små barn, jag vill inte säga att "Nu kommer ni aldrigt träffa henne mer. Ni kommer aldrig mer kunna springa på hennes gräsmatta när det blir sommar eller plocka magnolia på trädet där på tomten".

När jag berättade för Billy sa ha bara att "Jag vet" och fortsatt leka. Blanka frågade "Varför, varför är hon död?" Ja du Blanka, varför?

Rufus försökte trösta mig med att säga "När en dör så kommer det en ny." Jag vet inte vad han menar, men tröstar det honom så tröstar det mig också. Ebbe vet inget ännu. Han är hos sin kompis. Att berätta för honom blir svårast, han är så stor. Han förstår allt och tänker så mycket.

Nu får det räcka, det blir inte längre det här inlägget. Min sorg är min.

Jag hoppas hon får vila i frid, min redan saknade mormor.

 

Tant A

14 oktober 2012 12:19

Tänker på dig och de dina Lisa.
Kramar till er alla.

Lisa

14 oktober 2012 13:00

Tack, det värmer med omtanke.
/L

 

vildrenen

14 oktober 2012 16:34

det finns inte så mycket bra att säga. Jag beklagar sorgen. I ditt läge brukar man tycka det är orättvist att andra får vara glada och fortsätta leva. sörj nu och minns det Vackra. Man får gråta.

Lisa

14 oktober 2012 19:19

Tack, det värmer.
/L

 

Gisela

16 oktober 2012 22:55

Vad tråkigt att höra om din fina mormor. Hur man än försöker kan man inte förbereda sig eller hur? Beklagar sorgen. Måste säga att du verkligen skrivit vackert om din mormor, man förstår att hon var en härlig person. Dessutom med pillimarisk blick!

Lisa

17 oktober 2012 19:38

Tack Gisela, gulligt av dig. Och som du säger, det är svårt att förstå trots att jag vetat länge att hon var sjuk. Hon var underbar, och jag är glad för all tid jag fått med henne.
/L

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ibland blir det som man vill! Inte så ofta men....... så plötsligt händer det! Jag skall äntligen få flytta! Jag har längtat, önskat och tjatat om det här. Och så när det känns som mest hopplöst blir det verklighet. Äntligen kan jag få packa ihop mig...

Det har varit tomt med inlägg är det senaste dygnet. Jag vet. Kanske är du lika glad för det, kanske inte. Kanske har du tänkt att "Jösses vad skönt, inte ett enda Lisa-inlägg idag. Hallefuckinglulja!" Vad vet jag. Hur det än är med den saken så be...

... det tog tre timmar.   Först skulle ingen klä på sig, jag tvingade dom med hot och övertalning, sen skulle dom klä av sig i affären, sen skulle dom klä på sig igen och sen skulle det bajsas och bytas blöja på Icas toalett. Utan kläder. Sen sku...

04.27 i morse: - Mamma? - Zzzzzzzzzzzzzzz? - MAMMMMMMMMA! - JA, Billy? - Jag vill åsså åka skidor idag. Som Rufus gör. - (FAN!) Ok vännen, vi sover färdigt först så löser vi det sen. - Mamma? - Ja? - Jag vill åsså åka skidor, mam...

Det är inte utan att jag har varit lite tung i huvudet idag, det kan jag erkänna nu framåt kvällen. Gårdagens spontana After Work med ett gäng sköna vänner blev liksom inte helt vinfritt, så kan man väl sammanfatta det. Inte heller skrattfritt, så de...