Jag har städat toaletten. För hundrafemtioelftegången på en månad, minst. Och då skall vi inte glömma att huset har varit tomt tämligen många timmar. Vi jobbar, barnen är på dagis och i skolan. Framförallt städar jag runt toaletten, från toadörren till själva tronen skulle man kunna säga. Jag skrubbar med Vim och Klorin, med borste och svamp. Men nej då, det ligger liksom kvar en liten oskyldig lukt av barn-pissoar.

Och varför det, undrar du? Hur äckligt har du det hemma? Inte så äckligt faktiskt blir svaret. För att vara ett så gammalt hus så är det nog liksom bara så äckligt som det blir, absolut inte värre än så. Jag städar liksom mest hela tiden tycker jag.

Men om jag sätter mig och spionerar på min femåring, så ser jag orsaken till detta eviga städande. Små killar har nämligen egentligen inte tid att gå och kissa så dom gör det på sitt eget lilla vis. Och detta gäller inte bara mina grabbar utan alla små grabbar som hänger i detta hus. Och det passerar ju en och annan sån här kan man säga.

Så här går det till:

• - "Ahhhhhhhhhhh! Kissenödigkissenödigkissenödigkissenödig. Mammmmmmmmaaaaaaaaaaaa!"
•  Hysteriska hoppsteg mot toaletten. Med en hand i mellan benen och den andra i full färd med att dra ner byxorna. Svårkoordinerat.
• Öpnnar dörren till toaletten. Byxorna och kallingar vid knäna.
• Där är det liksom fritt fram att börja småkissa. Tror han. Eller i alla fall hans kropp.
• Framme vid toaletten. Öppnar toalocket med båda händerna, vilket förstås gör att själva redskapet härjar fritt.
• Spolar och springer iväg. Utan att på något sätt vara klar.
• Drar upp byxorna, men inte kallingarna, med båda händerna. Toadörren står på vid gavel och byxorna hänger halvvägs kvar vid knäna.
• Fortsätter leka.

Tid: 5 sekunder. Max.

Finns alltså inte tid att pricka rätt.

Lillbrorsan fostras nu i att kissa sittandes. Risk för mobbning, jag vet.