....men eftersom någon fantasilös och urbota tråkig filur har programmerat om Autopiloten på mig, så gör det inte det. Denna autopilot är inställd på följande:

Försöker få upp de små undulatögonen

Titta skräckslaget på mig själv i spegel

Dricka kaffe, frenetiskt

Duscha

Klä på mig, det jag hittar i mörkret

Väcka mjuka, varma barn (tack och lov med pussar och kramar)

Klä på barn

Bråka med dotter om allt från val av trosor till val av väska

Servera olika saker till trötta barn

Klä på hundra olika ytterkläder

Köra barn till dagis

Lämna barn på dagis i mörker (med klump i magen)

Vinka till barn, på tre olika vis

Köra till jobbet

Jobba kök

Jobba servis

Städa restaurang

Handla mat

Hämta barn

Laga mat

Plocka undan disk

Bada barn

Städa leksaker

Läsa saga

Pussa barn godnatt

Tvätta
Pussa nästa barn godnatt

Tjata om läxor

Pussa motvillig storgrabb godnatt

Läsa mail

Kliva in i flanellkoma

Tomglo på dator eller tv

Hasa till sängs

Sova

Vakna av ett "mammmmaaaaaa"

Sova

Vakna av ett annat "mammmmaaaa"

Sova

Vakna av ett "mamma, kom och stoppa om mig"

Sova

Vakna av "Mamma!!!! Välling!!!"

Sova

Drömma

Vakna av ett jävla snarkande

Sova

Vakna av ett "Mammaaaaa"

Sova

Vakna av en väckarklockshelvetet.

Alltså har programmeraren glömt den där delen som handlar om att blogga. Kanske medvetet, kanske omedvetet. Vad vet jag. Men så är det.

Jag återkommer när jag hittat inställningarna. Då skall jag äver försöka få in "Kvalitetstid med barn" och "Lek med barn" och "Träning" i den dagliga ordningen.

Rufus fick en liten present med i en Kalle Anka tiding för ett par veckor sedan. Det var en liten plastbox med ett "dinosaurieägg" i. Idén var att han skulle hälla vatten i asken och sen skulle ägget kläckas och ut skulle det komma en dinosaurie.

Gissa om grabben var spänd! En riktig dino, wow! Han vattnade, väntade, tittade och vattnade lite till. Det skulle ta 48 timmar. Och visst, ägget kläcktes. Och visst, ut kom något.

Men inte fan är det en dinosaurie.

Jag har följt den här tingestens väg ur ägget och tänkte när jag såg den första gången: "Naaw, en liten dinosaurie..... snopp" .

Fast det har jag inte sagt till Rufus. Det känns liksom inte riktigt snällt att säga det till honom. Han har ju ändå vårdat den lille gule saken ömt i ett par veckor nu. Han undrade idag om den inte är klar snart. Jag undrar mest vad det var för sorts dinosaurier som hade så där opropotionerligt stor snopp, med tanke på hur lite plats det är kvar i ägget för själva kroppen.

Inte så konstigt att dom där djuren dog ut!

Min gamla vän Victoria har haft en hård kamp i två veckor mot en elak visdomstand. Hon bad mig om lite recept på renande och stärkande smoothies. Här är fyra varianter:

Blanda allt i en mixer och kör på högsta effekt, länge. Drick dig stark!

Solgul:

1 dl frysta havtornsbär

1 msk linfröolja

1 msk macapulver

1 banan

1 morot

1 msk bipollen

1 apelsin i bitar

1 tomat (ta bort den där lilla pluppen)

Vatten till önskad konsistens

Knallgrön:

2 dl färska spenatblad¨

2 tsk spirulinapulver

1 avokado

1 svenskt äpple, skalat i bitar

1 lime, skal och zest

1 msk finhackad ingefära

1 kiwi

1 tsk linfröolja

Några isbitar

Ev. lite honung

Vatten till önskad konsistens.

Purpur:

1 rå rödbeta, skalad och delad i mindre bitar

1 msk acai pulver

1 banan

1 grapefrukt, i bitar

1 dl frysta blåbär

1 msk chiafrön

1 dl färska spenatblad

Vatten till önskad konsistens

Rosa

1 dl frysta hallon

2 dl mandelmjölk (finns att köpa från Alpro, eller gör egen)

1 knivsudd vaniljpulver

1 banan

1 krm kardemumma

1 tsk brasiliansk Ginseng

1 tsk linfrön

½  dl fryst eller färsk mango

Vatten till önskad konsistens.

Det är söndagkväll, och jag är mätt som en propp efter helgens ätande. Som alltid. Började med M-kulor i fredags och avslutade med en rejäl söndagsmiddag idag. Hela familjen, finklädda och inte så värst skitiga eller olydiga, gick på krogen och käkade förrätt, varmrätt, ost och dessert. Grymt gott och nästan helt fritt från sammanbrott. Jag är glad, mätt och sömnig nu. Däremot känns det som om jag kommer behöva Svinto och Vim för att få rent tänderna efter allt socker, vin och mjöl jag har lyckats trycka i mig. Inte mycket Rawfood eller "fritt från vitt och vin" denna helgen om man säger så. Inte för att det gör så värst mycket, men som alltid längtar jag efter lite snabb-detox när det blivit för mycket av det goda.

Nu lovar jag mig själv några giftfria dagar, men jag vet att det kommer gå åt skogen redan när jag går upp imorgon och går med apatiska sömngångar steg till min älskade perkulator för dagens bästa kopp, morgonkaffet. Men efter det kan jag ju försöka mig på lite hälsa.

Här är ännu ett recept från kokboken Kål Hos Pelle, med fänkål, som jag kommer laga till imorgon ihop med en bit fisk.  Fräscht och renande:

Fänkålssallad:

300 g ansad fänkål, i supertunna skivor (gärna skivad på mandolin)

1 svenskt äpple, i tunna skivor

1 lime, zest och saft

1 msk riven ingefära

1 knippe dill, grovhackad

1 msk honung

1/2 dl oliv/rapsolja

Lägg fänkålsskivorna i isvatten för att krispa till dom och dra ut beskheten. Blanda ingredienserna till dressingen, och blanda i äpple och väl avrunnen färkål. Salta och peppra. Servera med en bit halstrad eller pocherad fisk.

Detoxmåndag, bra start på veckan. Sen är det tisdag med lite fusk, och så på onsdag är det kört igen för att då är det lillelördag.

- Mamma?

- Hmm...

- Mamma?!

- Ja...

- MAMMA!

- JA, Blanka. Vad är det?

- Är du gammal?

Oh nej, inte igen!

- Njae, det beror väl på...

- Är du det?

Jag vet inte, ibland känner jag mig som 14 och ibland som 95. Det pendlar fort kan man säga.

- Nej.

- Varför har du så fula knän då?

Jag tittar ner på mina fula knän där under klänningsfållen på den klänning som jag håller på att prova.

- Ja du, det vet jag inte.

Fan, dom är verkligen fula ser jag nu. Kul, jag har fått gamla knän.

- Dom är jätte fula.

- Tack Blanka.

- Varsegod mamma. Nu vet du det.

Tar av mig klänningen igen. Det blir långbyxor på söndagsmiddagen idag.

- Jo, tack.

- Mamma?

- Ja.

- Var är du gammal mer?

- Det vet jag inte.... Överallt som det känns nu i alla fall.

- Ok. Stackars dig mamma. Är det därför du har en pinne i pannan. Där!

Hon pekar med sitt lilla, lilla flickfinger på bekymmersrynkan mellan mina ögonbryn.

- Så kan det nog vara...

- Ta bort den pinnen mamma. Du ser ut som en häxa.

Nä nu jävlar unge, nu kommer jag fan säga till Tomten att du är en ondsint liten skitunge om du inte lägger av!

- Jag skall försöka Blanka... Men den sitter liksom fast.

- Stackars, stackar dig mamma. Kom till mig. Kom mamma så leker vi, du kan vara död så är jag doktor.

Det får nog bli så jag ägnar resten av eftermiddagen. Som "död" på golvet. Helgipsad, från pannan och ner.

Det blir liksom aldrig som man tänkt sig, så är det bara. Jag hade tänkt som så att, jag skulle lägga mig i badet för att försöka tina upp efter dagens svinkalla utflyt till Nulltjärn. Med mig hade jag skållhett te och ett glas rött. Dessutom hade jag en mycket tveksam bok (se fotnot 1)  gömd i en tämligen seriös tidning (se fotnot 2).

Fotnot 1: Ni vet den där boken om Mr Grey, piskor och "vaniljsex" med 35 miljoner sålda ex... Inte? Då pratar vi inte mer om det tycker jag. Glöm att jag sa något om nån bok. Och berätta för fan inte för någon att jag läser den.

Fotnot 2: Tidningen Skiva, tänkte att det skulle se ut som jag tar mina timmar vid datorn på allvar, och inte bara amatörbloggar och Facebookar.

Men efter ca 1 minut öppnades dörren och in kom två knallhattar för att berätta att Billy sov i soffan, och med sig hade dom varsin burk vattenfärg som dom hade hittat i skåpet i köket. Det blir liksom inte alltid som man tänkt sig när man lämnar barn ensamma....

Det tog ytterligare ca 10 sekunder innan dom satt i badet hos mig.

Och efter inte så värst lång tid så såg det ut så här....

Det var som sagt inte direkt det jag hade tänkt mig. Men å andra sidan var dom för en gångs skull sams så jag lät dom hållas. Det kändes just då som en strålande idé, att låta dom få utlopp för kreativiteten och dessutom leka två istället för tre (vilket inte alltid funkar helt smärtfritt så att säga).

Så jag smög ner i min helt hysteriskt fula röda fluffmorgonrock och förflyttade mig med bok (gömd i tidning), vin och te till soffan.

Vilket inte heller blev helt perfekt för några minuter senare när jag tittade in i badrummet så såg det liksom inte alls bra ut därinne. Inte alls.

Så jag skickade ett par sms till pappan till dessa odågor, här är ett av dom:

En timme senare var alla rena, tårar torkade, hår tvättat, badrummet städat från ena hörnet till det andra och jag har nu lovat att aldrig ge mig själv egen tid igen. Inte ens 10 minuter i soffan med en bok gömd i en tidning.

Det blir alltså aldrig som man tänkt sig. Nu har vi ett nystädat badrum, vilket alltid behövs när man har tre grabbar som liksom inte har tid att pricka rätt, men som inte var planen.

Min tanke med den här dagen var att jag skulle gå upp i lagom tid (alltså inte klockan fem) och sen gå ut på fjället och bara gå, gå och gå. Få lite tid att tänka klart en enda tanke och gråta klart en enda tår för att få den klumpen av sorg efter mormor som ligger och tynger att kännas lite lättre. Den där klumpen som jag aldrig hinner ta tag i eftersom vardagsstress och jobb tar över. Men klockan 06.30 skuttade plötsligt "mannen" upp och bestämde sig för att bygga bastu. Gissa min förvåning! Inte fan visst jag att jag bodde ihop med Byggare Bob och inte visste jag att karln kunde kliva ur sängen före mig. Men det måste varit för att det var en bastu som skulle byggas, ni vet en sån som gubbarna sitter och svettas i när kärringarna lagar mat. En sån...

Så det blev ingen promenad.

Men med ett hus fullt av rastlösa barn kryddat med en tämligen lättantändlig morsa, så var det ändå läge för någon form av aktivititet i den hälsosamma och stärkande fjälluften. Om inte annat för att om man bor i Åre och inte lägger upp Instagrambilder på sina barn i utomhusmiljö en dag då det finns sol, nysnö, is, frost eller annat makalöst väderfenomen så kanske man blir baktalad och anklagad för slapphet och försummelse. Så vi åkte till Nulltjärn med bilen full av korv och bristfälligt (visade det sig) påpälsade barn för att möta upp goda vänner.

Inte heller det blev som vi hade tänkt oss. Alla frös, eftersom jag inte hittade alla vinterkläder i vårt totala byggkaos, och hälften av gänget sprang rätt ner i självaste tjärnen där det blev blöta upp till knäna av iskallt vatten. Dom längtar uppenbarnligen, så som jag, efter strand och bad. Rufus fick nog av utomhusliv redan innan vi ens hade försökt få fart på elden till grillningen och försökte sig på en strejk vid vattenbrynet. Han anser att det inte är lördag om man inte får gå inne med pyjamas hela dagen.

Jag förstår honom. Nog för att det var vackert och allt det där, men fan va kallt det är med höst och vinter. Blanka, som dagen till ära såg ut som sin farmor i sin nya bollmössa, undrade om vi skall åka till Santorini morgon. Jag har inte hjärta att säga till henne att vi kanske inte skall åka dit alls igen, och om vi gör det så är det ca 7 månader av mössa, vantar, underställ, fleecehelvete, överdrag, fodrade stövlar och tjockjacka kvar.

Och även om jag hade biljetten i handen så skulle jag inte våga lova henne en resa, eftersom det som sagt aldrig blir som man tänkt sig. Men mellan dig och mig, jösses vad jag tänker försöka få till en resa dit i maj. Jag måste ha en morot för att "överleva" vintern.

Sen forlöpte resten av utflykten på ett vis som kan beskrivas med en enda mening: Vi gör inte om det imorgon.  Korven blev bränd, kalla korvar blev enligt Billy "skitkalla", den varma chokladen var glömd hemma, kläder blev blöta, blöjor skulle bytas i iskall luft under gallskrik, luftgevärskulor åkte ut i sanden och fördelningen av chokladfingrar till efterrätt blev ojämn. Alla frös.

Men ut kom vi. Och det var kul att få träffa goda vänner en stund, även om inte en enda mening blev sagd till punkt.

Nu skall jag försöka lösa någon form av väldigt sen finmiddag för två, med älgentrecote och trattkantareller, eftersom F mot alla odds är hemma en lördagskväll.

Men inte heller det kommer väl bli som jag har tänkt mig. Hade jag varit ensam hemma hade jag nog legat till sängs vid det här laget, med min tveksamma bok gömd i en seriös tidning.  Just att komma tidigt i säng är faktiskt något som brukar bli som jag har tänkt mig. Men inte ens det funkar idag.

Jo, jag vet. Det borde vara ett nytt inlägg här. Det är väl det som är att blogga liksom. Att skriva inlägg. Men eftersom stressig vardag gör att man ta mig fan inte ens hinner med att leva, tänka och känna så blir det inget. Jag återkommer när dygnet har 30 timmar. Eller tidigare, om jag lyckas stänga av autopiloten.

Min duktiga mamma har varit med och skrivit texterna och hjälpt till vid fotograferingen till en superhärlig kål-kokbok som kocken Pelle Danielsson från Hos Pelle i Göteborg har satt ihop.

Här är ett recept på Blomkålsoppa från den:

250 g blomkål (buketter)

50 g palsternacka

50 g gul lök (hackad)

2 vitlöksklyftor

3 kvistar timjan

1 lagerblad

1 dl torrt vitt vin

2 cl citronsaft

8 dl höns- eller grönsaksfond

1 dl grädde

Lägg ner alla ingedienser utom grädde i en gryta, sjud i ca 20 minuter. Slå i grädde och koka upp. Ta upp timjankvistar och lagerbland och mixa sen soppan med en stavmixer eller matberedare. Smaksätt med salt och peppar.

Servera med gott surdegsbröd och vällagarad ost.

Mums!