Jag sjunger alltid Trollmor för min barn, och har gjort sen dom föddes. Det har liksom bara blivit så och är det enda jag bör sjunga, och knappt det heller om jag skall vara riktigt ärligt. Men eftersom dom aldrig hört någon annan än mig sjunga den, så har dom ingen aning om hur dåligt jag sjunger. Så jag fortsätter eftersom dom ber mig om det. Det är bara Ebbe som fattat att jag inte är vidare bra på att sjunga (läs; sjunger falskt som fan), och skulle jag försöka sjunga för honom så skulle han åla sig ur täcket och fly via fotänden på sängen. Som en väldigt liten kombatsoldat i nystruken pyjamas. Men på senare tid har jag liksom spexat till det.

Vilket    jag     inte    borde   börjat    med. 

Hela den där förbaskade sömnrutinen har gått åt skogen. Och detta bara för att jag en kväll, när jag kände mig närmare mina minsta barn i ålder än den ålder som står på mitt leg, bytte ut vissa ord. Till ord som små barn gillar. Ja, du fattar. Ord som små barn skrattar ihjäl sig åt. Ord som bajs.

"När trollmor har lagt sig en liten bajs, och bundit fast den i bordet. Då sjunger hon sakta för sin lilla bajs......."

Det blev succé. Dom skrattade så dom grät. Förstås. Men nu i efterhand kan jag inte fatta hur i helvete jag kunde ändra på ett vinnande koncept. Jag har sjungit den där riktiga, vanliga varianten ca 1185 gånger för Billy och Blanka och ca 1945 gånger för Rufus och så är jag dum nog att ändra den. Två gånger på en kv'äll. I två olika sovrum.  Big mistake! Huge!

Resultat av det här lilla spexet blev att nu skall det sjungas olika varianter varje kväll. Bajs. Kiss. Fis. Prutt. Jättekul. Den vanliga skall förstås avsluta det hela, föra annars kan dom inte sova. För det är den som hör till rutinerna. Så från en nattning som tog den tid som det tar att läsa en bok, sjunga en sång och pussas som en tok en liten stund, så skall jag nu dessutom hitta på och sjunga 12 varianter till av samma sång. En hel CD med olika Trollmor med fula ord. Gör jag inte det så bryter dom ihop så fullständigt så dom inte kan sova på flera timmar. Jag,  en rutinbrytande idiot. Borde vara straffbart i mammadomstolen. "Har du brutit mot en rutin, straffet blir 10 år utan morgonkaffe. Ghaaaaa!

Jag har alltid sagt att rutiner är tråkigt och troligen skadligt. Nu har jag det bevisat att det är ännu värre att bryta dom.

Ingefärsmarinerad fläskfilé med krämiga wasabinudlar.

2 st Fläskfiléer, putsade

Marinad

I liten burk inlagd japansk ingefära, finhackad (spara spadet)

1 msk honung

2 msk sesamolja

½ dl Rapsolja

½ dl Japansk soja

1 tsk nymalen vitpeppar

Blanda samman allt till marinaden och täck fläskfiléerna med marinad. Låt köttet marinera i ca två timmar i rumstemperatur.

Nudlar

1 pkt äggnudlar, kokade enligt anvisning och sköljda

Dressing

2 – 5 msk wasabipasta, (beroende på önskad styrka)

2 ½ dl majonnäs, ekologisk

4 msk risvinäger

salt och vitpeppar

2 msk spad från ingefäran

2 morötter, i tunna strimlor

1 bit (ca 15 cm) rättika, i tunna strimlor

4 st salladslökar, i tunna ringar

1 pkt sockerärtor, strimlade

2 st stora avokado, urkärnad i tunna skivor

1 huvud crispsallad, i stora bitar

Svarta och vita sesamfrön, lätt rostade

Blanda samman alla ingredienser till dressingen, smaka dig fram till hur stark du vill ha den.  Tänk på att nudlarna och grönsakerna mildrar styrkan något. Vänd försiktigt samman de avsvalnade nudlarna med morot, rättika, salladslök, sockerärtor och dressing.

Stek eller grilla fläskfilén. Låt vila en liten stund i folie innan du skär upp den i tunna skivor. Lägg crispsalladen på ett fat, lägg på nudlarna, avokado och fläskfilé. Strö över sesamfrön.

Det är sju barn i huset just nu. Eller halva huset, eftersom den andra halvan är under renovering i en si så där 15 år framåt. Alltså sju barn och två vuxna på en övervåning. Alla rastlösa och trötta. Alla utom vi som kallas vuxna gör sitt bästa för att låta så mycket som möjligt. En har en visselpipa, en har en radiostyrd bil, en har en docka som aldrig slutar sjunga, en har en dator med Spotify, en har väldigt hög röst och en en knallpulverpistol. I kombination med detta försöker jag packa ihop inför sommaren. Äntligen skall jag få åka härifrån till Västkusten. Det finns ett och annat att packa om man säger så. Barnens sommarkläder har varit färdigpackade och sorterade efter färg och funktion i 2 månader, jag har liksom längtat härifrån. Så att säga...

Denna gången hade jag tänkt vara lite ordnad i mitt eget packande, så att jag inte som alla andra år tar med mig allt jag tror att jag kanske möjligtvis kommer behöva. Kanske. Men jag gav upp nu i oväsendet och kaoset, och tryckte ner allt som inte var svart eller gjort av tjockaste ylle i stora plastväskor. Rubbet. Allt från festkläder som inte kommer användas till tjocktröjor som förhoppningsvis inte kommer användas. Gamla kläder, nya kläder. FIna kläder dom jag inte kommer behöva där på landet, ganska fula kläder som jag inte vill använda ens på landet. Men man vet aldrig. Medelhavstunna sommarkläder, lite mer robusta västkustkläder. Svensk sommar är inte helt lättplanerad.  Tänker att jag tar och sorterar bort det jag inte kommer använda igen, sen efter sommaren. Men det kommer bli samma visa igen. Jag kommer trycka ner allt i samma väskor och ta med det upp hit till vinterland igen till hösten. Allt från små tunna sommarklänningar till utslitna flipflops. För man vet aldrig om man kan behöva det någongång. Det kanske blir vår även i Åre nästa år. Kanske. Eller så kanske det blir en vinterresa till värmen. Vid lottovinst.

Så nu sitter jag har och tittar på denna sjukt stora hög av väskor som skall med och börjar inte bara fundera på innehållet i väskorna utan även på konsumtion. Tänk att jag har köpt alla dessa saker som ligger här. Det är helt jävla galet. Köpa, köpa. köpa borde kombineras med slänga, sälja, slänga. Men så verkar det inte funka. Det varkar vara mer köpa, packa, köpa, packa, köpa, packa.

Idag har jag börjat dagen med att skjuta luftgevär iklädd Pyjamas och gummistövlar i srl. 43. Jag vaknade av att min Ebbe, överlycklig över sitt nya luftgevär, stod petade på mig med luftgeväret i högsta hugg och frågade om jag ville prova att skjuta. Alltså, han pekade inte på mig med luftgeväret. Det skulle han aldrig göra, han är en mjuk liten kille min Ebbe. Men han är trots allt en kille och då gillar man tydligen gevär, bollar och datorer. Oavsett om man är hård eller mjuk. Detta luftgevär gör honom så ofattbart lycklig, så stolt och så stor. Han säger att han har blivit lite längre sen han fick sitt luftgevär. Så är det säkert. Små killar blir längre av luftgevär. Små mammor blir längre av klackskor. Det är logiskt.