När man åker till ett sommarhus skall det vara sommar. Sommar såsom shorts, klänning, sandaler, krabbfiske, bad, strand, båt, uteliv, barfotadagar, nakna barn och, självklart, rosé, spring och grill.

Det skall inte vara +13°. Då blir förvandlas plötsligt fyra barn i ett litet, litet hus till 15 barn i ett mindre hus. Det blir kaos! Oavsett inslag av äventyrspromenader och regnstänkta cykelturer så blir dom rastlösa. Och liksom muterade. Den lilla, lilla dockan till dotter uppträder som dockan i skräckfilmen med samma benämning. Tvillingbrorsan försöker härma storebrorsan och åker på stryk av storebrorsan som får skäll och storstorbrorsan flaxar med 9-årskroppen som ett förvildat flaggspel. Och när dom blir rastlösa blir dom felvänt påhittiga. Det händer saker man inte tror kan hända i ett hus.

Därför åker jag mer eller mindre varje dag till Olle. Olle tror att jag åker till honom för att köpa blommor, men i själva verket åker jag dit för att få en rast från rastlösa barn. Samtidigt som jag med rynkad panna låtsas leta efter Den Perfekta Krukväxten Till Min Perfekta Trädgård (Läs: En rufsig plätt mot ett berg), så underhåller han mina barn. Eller om det kanske är tvärt om...  I alla fall så går dom efter denna Olle som små lamm och lyssnar på allt om blommor, näring, syre, planteringar, jord och vassa taggar. Och så säger dom Varför? efter varje sak han säger så det tar ett tag för stackarn att komma till sak. Då och då stickar jag till dom en glass från glassboxen (som så strategiskt är placerad där).Och sen "letar" jag vidare. Kanske en ros? Eller kanske en pelargon? Eller kanske skall jag slå till med en pion? Eller en varför inte en Rhodedendron? Efter en timme eller så köper jag en fröpåse och packar in mina, av information, utmattade barn i bilen och åker hem i lugn och ro.

Tack Olle!

.... att det blir pasta till middag.

Nu för tiden är det liksom inte helt legetimt att äta pasta, bröd eller någon form av mjölmat för den delen. Det är inte lika ofta som man hör någon stolt säga;

- "Jag åt en jätteportion pasta till middag"

som

- "Jag åt ångkokt fisk med Organisk Rawsuperfoodsallad utan e-nummer eller en enda gnutta salt"

Och visst sjutton mår man bättre utan mjöl! Men jag tror att en riktigt god pasta gör gott det också, för själen. Och för att göra det hela lite mindre pinsam så kan det ju vara en pasta full med nyttigheter.

Som den här;

Pastornas pasta med hasselnötspesto, ricottta, blandad svamp och färskspenat.

4 pers.

1 dl hasselnötter, rostade och skalade

50 g smör

1/2 dl olivolja, ekologisk förstås.

2 ekologiska citroner, zest och saft.

1 tsk honung

salt

svarpeppar

1 stor lökar, finhackad

2 vitlöksklyftor, finfinhackade

Olivolja och smör att steka i.

ca 500 g skogschampinjoner, portabella och/eller kantareller i tunna skivor och bitar.

400 g färsk spenat

1 burk ricotta

Pasta av bra sort, gärna handgjord äggpasta tillagad av italienska änkor och med ävrda medeltida bronsverktyg för den räfflade, goda ytans skull. Men om ni inte får tag på det så funkar även Barillas Tagliatelle.

Krossa hasselnötterna i en mortel (eller matberedare). Smält smöret och separera bort och släng bottensatsen. Hetta upp det klarnade smöret och låt det bubbla på låg värme tills det bli lätt brynt. Blanda i hasselnötter, olivolja, honung, citronzest, salt, nymald svatpeppar och hälften av citronsaften. Ställ undan och håll varmt under lock.

Koka pastan enligt anvisning. Fräs undertiden lök och vitlök utan att det tar färg. Höj värmen och lägg i svampen. Låt det hela få en gyllene yta. Blanda i spenaten och fräs det hela snabbt. Häll på några droppar citronsaft, salta och peppra.

Blanda den kokta pastan med svampfräset och peston. Skeda i ricotta och rör om. Droppa över lite mer citornsaft och dra ett par ordentliga tag med svartpepparkvarnen.

Frossa i smyg!

När jag går upp morgonen så finns det en sak som bör fungera. Om den fungerar så fungerar även jag. Fungerar den inte så blir det dålig stämning. Jag kan stå ut med det mesta nattid, allt från kissiga barnsängar och vällingkok till partyglad kille som kommer hemramlande kan jag hantera utan knyst. Jag försöker bara somna om och sen är det bra med det. Jag behöver inte speciellt mycket sömn. Men, jag behöver kaffe när jag vaknar! Om nu hoppet är det sista som lämnar människan, så är kaffe det sista som lämnar mig. Hur mycker renlevnadsliv jag än stundtals försöker leva, så är morgonkaffet det sista jag under stränga detoxperioder tårögd lämnar.

Och det är inte bara koffeinets kick jag eftersträvar. Det är doften, och ljudet från perkulatorn. Den första skållheta klunken. Det fyller mig med hopp om dagen och en känsla av hemtrevnad. Helst skall jag uppleva detta själv, innan någon annan i huset vaknar. Minst i 30 minuter vill jag vara själv med min perkulator på morgonen. Jag går gärna upp 5 för att få uppleva det.

Så när det bli som idag, då jag smyger upp och sätter igång min vän och sen lydigt väntar på att kaffet skall blubba klart, och sen häller upp....... pissfärgat hetvatten! Ja, då blir jag på skitdåligt humör. Och när jag sen lyckas väcka halva familjen med mina svordomar, då har liksom dagen börjat fel.

Perkulatrojäveln har svikit mig idag. Jag känner mig trampad på. Tydligen retades han bara med sitt blubbande, vattnet åkte inte runt som det skulle. Nu tänker jag fylla honom till brädden med pulver och sen är det ta mig fan bäst att han gör rätt denna gången. För nu behöver jag kaffe mer än någonsin för att få ordning på mig själv!

Så det så!