Jag skall ut på nya äventyr. Idag anfaller vi Universeums hajar och dinosaurier. Så här kommer nu receptet, bättre tidigt än sent. Denna mmiddag kräver dessutom sin tid, så det är nog bäst så.

Glaserad fläskkarré med rödkålscoleslaw

6 pers

1 kg benfri fläskkarré, hel bit

1 st gullök, i klyftor

5 st lagerblad

1 st morot, i bitar

1 kanelstång

4 st hel stjärn anis

2 tsk kryddpeppar, krossad

2 tsk hel svartpeppar, krossad

Ha en go dag

1 liter äpplejuice

4 tsk salt

Dag 1. Bind upp köttet och lägg det trångt i en kastrull, tillsätt övriga ingredienser. Täcker inte vätskan köttet så fyll upp med lite vatten. Koka upp och skumma av. Låt sjuda under lock på svag värme i 2 1/2 timmar. Låt svalna i spadet, och ställ sedan kastrullen kallt tills nästa dag.

Dag 2. Ta upp köttet ur spadet. Torka av väl. Koka upp spadet utan lock och låt koka ihop tills ca 5 dl återstår.

Glaze:

1 dl sirap

1 msk mörk soja

½ dl spad från koket (spara resten och använd till gräddsås, nu eller en annan dag)

2 tsk tabasco

½ dl äpplemos

Blanda ihop samtliga ingredienser. Pensla köttet och låt stå tills grillen eller ugnen (225° C grilläge) är varm. Grilla köttet tills det får fin färg, vänd ofta så det inte bränner. När karrén är klar, ta ut den och pensla på ett lager glaze till. Skiva tunt.

Coleslaw

5 dl färsk rödkål, i fina strimlor (använd hushållsassistent eller osthyvel)

3 dl rotselleri, riven

½ dl ekologisk majonäs

1 dl kesella

1 dl valnötter

1 dl russin

1 tsk havssalt

½ tsk svartpeppar

3 tsk dijonsenap

Vänd ihop samtliga ingredienser försiktigt. Servera ihop med köttet och klyftpotatis eller bakad potatis.

Ha en bra dag!

Vi var som sagt på Liseberg igår. Och det gick..... Toppen! Borta var det idiotiska kösystemet med en entré och ett nytt ställe för att köpa åkband eller vad man nu vill ha. Det var bara att gå till luckan, betala och gå in. Och borta var även människorna. Det var visst en aldeles perfekt dag att gå på Liseberg på. Regnet på förmiddagen och Nationdaldagsfirande dagen innan måste skrämt iväg de flesta från att gå dit. Vi hängde runt i 5 timmar med bara ett fåtal sammanbrott. Mycket har jag att tacka storkusinen Fanny för, som outröttligt åkte både karusell och kaffekoppar omänskligt många gånger. Det var tur att hon var med om man säger så, eftersom att få alla fyra att åka samma sak 6 gånger i rad kanske inte var självklart.

Vi hade kul, faktiskt bästa Lisebergsbesöket på flera år!

Barnen fick också lära sig att det finns annat i världen än det dom är vana vid.

Här är en dialog mellan Rufus och Ebba:

Rufus: - Vad är det för något?

Ebba: - Det är påskkärringar!

Nej, det var det inte! Det var ett gäng muslimska tjejer på Liseberg. Dags att lära barnen att det finns en värld utanför skidorter, innerstad, chartermål och sommarhus. Genast!

Jag är som sagt förberedd idag. Lämnar in eftermiddagens recept redan på förmiddagen. Ifall jag blir kvar på Liseberg till midnatt.

Lax och grönsakslasagne.

1 paket lasagneplattor, gärna gröna
500 g fryst bladspenat, tinad

1 fänkål, riven

1 purjolök, i tunna skivor

1/2 citron
300 g Färsk lax i tunna skivor
1 liter standardmjölk
3-4 msk mjöl
2 x 50 g smör
3 dl riven parmesan
salt och vitpeppar
svartpeppar
en näve hackad dill och mejram (eller bladpersilja)

1 ask coctailtomater, delade

1 dl hackad mandel (frivilligt, men det är fakstiskt supergott)

Ostsås: Smält smöret i en kastrull. Rör ner mjölet och vispa kraftigt så det blandar sig, det får absolut inte bränna fast. Häll på lite mjölk i taget och låt det koka upp, vispa ur alla klumpar innan du häller på mer mjölk. Vispa noga tills såsen är slät och lagom tjock. Krydda såsen med salt och vitpeppar, rör ner nästan all riven ost och blanda tills det smält. Är såsen för tjock kan den spädas med lite mer mjölk. Fräs spenat, fänkål och purjolök i lite smör utan att grönsakerna får färg. Pressa över lite citron, salta och peppra.

Sätt ugnen på 200°. Smörj en ugnssäker form. Varva med lite sås och ett lager spenatröra, därefter ett lager lax, några varv med pepparkvarnen, lite örter och sist ett lager lasagneplattor. Ovanpå lasagneplattorna kommer så ett lager ostsås. Lägg ännu ett varv av spenat, lax, peppar, örter och plattor och toppa med ostsåsen. Fortsätt tills allt är slut. Strö över tomaterna och hackad mandel.

Grädda lasagnen i 30 minuter, täckt med aluminiumfolie. Ta bort folien, strö på den sista osten och grädda alltsammans i ytterligare 10 minuter eller tills osten fått fin färg.

Servera med en stor sallad med citronette (olivolja och citronsaft, lite honung, salt och peppar) och solrosfrön.

Mer fisk åt folket!

Idag skall vi till Liseberg. Vi skall gå dit om en si så där 5 - 6 timmar, men jag har redan börjat ladda mentalt och med en packning som hade kunnat ta mig tillbaka till Santorini allra minst. Att åka på charter själv med mina tre småknattar var rena rama barnleken jämfört med att gå på Liseberg. Nu har jag förvisso förstärkning i form av storkusinen 15 år och min fina vän L samt Blankas sommarbästis. Men det hjälper inte, det spelar liksom ingen roll om man är ttio vuxna per barn när man skall gå på Liseberg med småbarn. Det är så mycket som kan gå fel på det där stället så ni anar inte. (Eller det är klart att ni gör för ni har väl varit med förr ni också.)

Ofta börjar det redan krångla i kön in på Liseberg. Ungeför 500 uppspelta barn med stressade föräldrar skall in först. Det är som jag kan företälla mig att det var att komma längst fram på en Robbie Williams konsert då det begav sig, innan han liksom knarkade ner sig fullständigt. Unga och gamla som bara vill komma längst fram. NU! Inte sen, för då kan det vara för sent. Redan där önskar jag ofta att jag hade valt en annan dag att gå på Liseberg. Som om det skulle vara mindre folk då? Så, upp med plåboken, akta för ficktjuvar, betala och gå in. Phuuuu! Tog bara 47 minuter att komma in idag. Bra!

Nästa steg är att ställa sig i en ny kö. Och fatta ett livsavgörande beslut under tiden kön långsamt ringlar fram med lika ambivalenta människor som jag själv. VAD SKALL JAG KÖPA FÖR BAND/HÄFTE/LÖSA BILJETTER denna gång?  Ett ortoligt viktigt beslut, för blir det fel beslut så ställer det till det så in i helvete. För tänk om jag bara har biljetter till två barn kvar inför sista åket? Då måste jag börja om. Hitta nya biljetter. Nya köer. Och mina små är för små för att åka ensamma. Dom kan lika väl få för sig att dom inte gillar det dom gör mitt i snurren så att säga och försöka hoppa ur. Det behövs en hjälpande hand i samtilga attraktioner och situationer. Även på Karusellen.

Ungeför vid denna tidpunkt är det dags för första "Jag är kissessnödig mamma. Mammmmmmmmmmmaaaaa! Kissesnödig. NUUUUU!" Har vi då tur så hinner vi hitta (utan skattkarta) och uppsöka en toalett. Har vi inte tur så går omgång nr 1 av 10 extrakläder.

Nu så, nya tag! Dags att komma överens om vilken attraktion som blir den första. Tre viljor, två olika åldrar. Ett kollektivt sammanbrott. Farfars bilar eller Fluride. Ja, ni fattar. Nu har jag som sagt backup idag, så det här kan bli den delen som blir lättast. Om jag har tur. Och om kusinen orkar hålla ut så här länge.

(Ebbe har slutat följa med dom små på Liseberg, det är ingen idé. Han är för stor för dom småbarnsdelen, så han får åka själv med storkillar. Mycket, mycket, mycket lättare. Dom tar bara sitt åkband och drar som avlöningar.)

Och så fortsätter det en stund. Bråk om attraktion, samsas, åka, bråka, samsas, åka, bråka, samsas.

Tills det är dags för nästa kissessnödiga. Eller kanske en bajsblöja som avbrott. Och så kör vi en stund till. Bråka, samsas, åka. Bråka, samsas, åka.

Och lite rädsla för stora gröna kaniner däremellan. Jag förstår dom. Det är som vi vuxna och rosa elefanter, man vill se dom men ändå inte. Liksom.

Men så: EN GODISAFFÄR! OCH  EN SOCKERVADDSAFFÄR. OCH EN GLASSAFFÄR. JAG VILL HAAAAAAAAAA WOOOOIIIIIIIIIIIII!

För att inte göra detta alltför långrandigt så rabblar jag upp resten av garanterade händelser på Liseberg här nedan:

• Mat. Det går inte att äta mat på Liseberg. Det är så sjukt dåligt och så sinnesrubbat dyrt så det är inte värt att ens tänka på det. Så när dom väl blir hungriga, trycker man i dom sötsaker.Vilket resulterar i att dom sen pratar utan avbrott förattdomharsåkulochkanintehejdasigsjälvaochojojoj
  
  ojtittadärmammajagvillgåditmammatitttatittatitta med stora uppsärrade ögon och sockerkladd från halsen till hårfästet.
• Spel. Det är klart att alla vill vinna superstora nallebjörnar, bisarrt gigantiska chokladkakor och chipspåsar stora som enmanstält. Utom jag. Det är min skräck att vara tvungen att gå omkring med en sån. Nallen kan jag hantera, han kan ligga i vagnen. Men de där ätbara priserna i XXXXXXXXXXL, det vill jag bara inte ha. Men det vill mina barn. Och man kan inte gå på Liseberg utan att spela, det är som sommar utan sol. Tydligen. Och vinner en något så vill dom andra vinna också. Vilket innebär att det hade varit bättre att bara gå och köpa skiten från början. Billigt och tidssparande. Om man nu skall vara praktiskt på Liseberg. Så dagens tips är att gå direkt till nalleaffären.
• Hemgång. Ingen vill gå hem från Liseberg. Det är själva affärsidén. Man måste vara bestämd och säga att nu är det slut för idag, för efter en si så där 12 timmar kan det för oss vuxna kännas som man har fått nog då. Men det tycker oftast ingen annan. Dom inser inte att dom är päväg att gå in i Lisebergsväggen. Då är det bra att han barnvagn. Jag spänner fast dom och springer fort som fan när jag fått nog och märker att kollapsen är nära!
• Pengar. Dom tar slut. Så är det bara. Oavsett hur mycket kontanter du tar ut så tar dom slut. För tillslut orkar du inte med allt tjat utan köper den där ballongen, eller spelar det där spelet eller försöker vinna den där gula fula nallen med gripklon. Tills pengarna tar slut.
• Regn. Det regnar alltid på Liseberg. Alltid. Oavsett om solen gassar så blir alla genomblöta minst en gång. Och är det inte av regn så är det av utspilld läsk, Flumride, vattenpölar eller annat som innnehåller vätska.

Men, sammanfattningsvis så är det kul. Det är kul och underbart att se glada barn. Det är härligt med alla blommor och växter, fina färger och roliga saker. Jag är redo. Snart. Skall bara packa storväskan och gå till Bankomaten.

Jag skulle vilja vara barn bara för en dag. Tänk att få uppleva den där hissnande känslan av bubblande glädje eller total spänning som lyckliga barn får göra. Hundraprocentiga känslor som är lyxigt reserverade för bara barn. För att barn kan känna en enda känsla i taget, därför har dom rätt att få känna ordentligt. Är ett barn Glad så är han/hon Glad! Inget annat. Är det spännande, så är det det det är. Inget annat. Dom har inget som kontrollerar eller dämpar, utan dom kör på. Helt och hållet!

Tänk om man som vuxen sprang fram till totala främligar och med raka ben hoppade upp och ner för att man var så hejdlöst glad över sina nya springskor så att man bara måste få visa dom, för vem som helst. Inte nog med att ett sånt utfall hade slutat med pinsamheter, man hade också fått gipsa sig från midjan och ner efter att såna hopp med raka ben hade kört upp knäna under armhålorna på oss fullvuxna, oviga typer. Eller tänk att slita av sig jackan och på fullaste allvar tro att den Spindelmannnendräkten man har under är på riktigt. Vilken underbar känsla! Men vad besviken man hade blivit, och för att inte tala om hur besviken ens omgivning hade blivit.

Jag vill verkligen vara barn igen, bara för att få en kort stund av total känslostorm. Inget andra känslor eller tankar som ligger och gnager under.

Blanka  hoppade upp och gungade på en gungsnigel idag på lekplatsen, och hon levde sig verkligen in i det där gungandet. Jag skulle göra vad som helst för att tycka att det är så kul och spännande att gunga på en snigel som hon gjorde. Vad som helst! Själv satt jag lite käckt bredvid och tittade på och log en stund tills jag tröttnade och sa till mitt glada barn att nu är det dags att gå hem. Så dumt! Det hade varit så sanslöst mycket roligare för oss båda om jag kunde sitta på en likadan, lite större snigel bredvid och gunga jag också. Och då tycka att det vara lika kul. Men som det är nu hade jag bara känt mig jätte dum där på snigeln. Jag tycker det är orättvist. Jag vill uppleva att det är hundraprocent kul att gunga på en träsnigel, är det för mycket begärt av livet?  

Jag ger upp. Har funderat och funderat men kan inte komma på något som är Svensk Nationaldagsmat. Det är ju faktiskt inte klokt! För hur jag än vänder och vrider på idéerna så blir det..... Midsommarmat. Midsommar var ju liksom nästan Sveriges Nationaldag innan 6 juni blev helgdag.

Så, gör sill och potatis.

Vi hörs imorgon med nya recept.

Här är alla Göteborgs barn idag. Alla! Och förmodligen resten av södra Sveriges leksugna ungar också. Vilken jävla röra! Undrar om jag får skäll av någon om jag har mina tre euforiskt lyckliga barn i koppel?

Men hur härligt är det inte att vakna i en stad?! Ok, jag kan tänka mig att ni som gör det varje dag tänker tvärt om, hur härligt är det inte att vakna i fjällen/på landet/i båten?! Men nu är det så att jag har vaknat med snöiga fjäll runt hörnet i x-antal månader (med avbrott för en omjaginteåkersådörjagresa till Santorini) och blir så glad så jag vill dansa en liten dans på balkongen av att vakna i en stad. Men om jag gör det, så måste jag ju förstås ha i åtanke att det är liiiiiiiite mer folk mitt i Göteborg en Nationaldagsmorgon än vad det är i ett övergivet Åre. Så om jag nu får för mig att dansa den där dansen kanske jag skall klä på mig något och kamma till Minimojhåret.

Det som gör det hela om möjligt ännu bättre är att solen skiner, det har slutat blåsa och att lägenheten jag lånar av min snälla mamma har förvandlats till camping. Det vaknar rufsiga huvuden i varje hörn just nu. I resesängen tittar Billy ut genom nätet med en blick full i bus (febern är uppenbarligen borta), i bäddsoffan blänger Rufus på mig från en liten glipa i täcket (han har inget vidare morgonhumör om man säger så). Och i köket försöker min syster ta sig upp från en gigantisk luftmadrass med tveksam ergonomiska egenskaper, där den stackarn har leget i brygga hela natten ihop med Blanka som sitter som ett plåster på henne. Den lilla har redan har nagellack och hårspännen redo för en dag på stan. Jag får nog gå in och dra upp dom med ett rep verkar det som, det verkar liksom inte helt lätt att komma upp därifrån.

Bredvid mig i bäddsoffan låg även denna hjälte, en kille som måste varit sjukt trött när han somnade. Kanske vill även han ha en kopp morgonkaffe och en dans på balkongen.