Idag har jag legat raklång på en brygga och tittat på mina barn som metat krabbor. Jag hade dessutom ett glas champagne i handen, och sedan serverades jag nyfångad, nygrillad makrill. Därefter reste jag mig från bordet och åkte hem med två varma levainbröd och tre trötta, solbrända barn. Utan att bära bort en endaste liten tallrik. Det har alltså inte varit så synd om mig idag. Om man säger så. Jag har tvärt om varit oförskämt bortskämd. Jag har haft det så hejdlöst bra idag så jag borde faktiskt skämmas.

Priset för denna lättja är dock en konstant oro över att jag inte har ett riktigt jobb. Jag borde faktiskt vara på Jobbet nu och tjäna pengar och göra karriär och sitta i möten och vara viktig och jobbajobbjobba tills semestern skall börja. Men istället hänger jag runt här och har det löjligt bra och tror liksom att allt skall ordna sig bara jag tar det piano och väntar. Väntar på vad? Att mitt kall i livet skall dyka upp och att jag sen huxflux blir bäst på just det och tjänar massor med pengar så att jag kan ligga på en brygga och dricka champagne resten av livet? Men det är väl inte så det fungerar, eller?

Tänkatänkatänka...

Tänkatänkatänka...

NU vet jag! Jag vinner på Lotto, det gör jag! Perfekt! Skönt, nu var problemet löst och jag kan ta och slappna av och ha det så här bra hela långa sommaren.

Någon som vill komma in i mitt luftslott?

Det är ju ett vuxet fenomen det där med att sitta still och äta. Barn gillar inte att sitta still. Och inte att äta heller verkar det som ibland. Så är det bara. Vissa dagar undrar jag om det inte är så att dom har rätt och vi har fel. Framförallt när dom leker ute på sommaren. Så här är ett tips för dig som inte orkar tjata om att dom skall sitta still utan hellre ägnar, dig åt något annat då och då.

(Självklart skall dom lära sig att sitta still. Annars kan man ju faktiskt inte gå på restaurang. Men inga regler utan undantag. Eller?)

Dra fram en gammal tidning, en tejprulle, en gurka, ett par morötter, lite coctailtomater, en paprika, lite sockerärtor (eller vad du nu har för grönsaker hemma som gillas att äta råa). Riv försiktigt loss tidningssidor som du rullar ihop till strutar och tejpar samman så de håller ihop. Skär grönsaker i stavar, lägg i strutarna och servera till era rastlösa hungriga barn.Låt dom äta sittande, lekande, solandes, vid bord, på gräsmatta eller i poolen. Var dom nu vill vara. Sätt ut en skål med något att dippa i, tex tzaziki eller majonnäs smaksatt med lite örter.

Undertiden dom går loss på detta nyttiga, kokar du pasta penne och värmer köttbullar. När dom kommer inskuttande med sina tommar strutar för påfyllning så lägger du i pastan och köttbullarna och skickar ut dom igen. Inga bestick, bara en rulle hushållspapper att torka flottiga fingrar på.

Medan dom äter detta så gör du nya strutar som du fyller med fruktbitar som dom kan äta till efterrätt.

Så, nu kan du sätta dig med ett glas rosé, en bok och lite egen fingermat i solen och lyssna på dina glada, mätta barn när dom leker vidare.

Ohhhh jävlar, där slog den till! Fyrtioårskrisen. Visst, jag fyller inte år förrän om 6 månader, men nu kom den som om om någon drog en kavel i bakhuvudet på mig.

Varför? Jo, för att jag just upptäckte det första tecknet på analkande demens. Hade inte även du blivit orolig om följande inträffar?:

Jag satt framför datorn i köket och ser att ugnen står på. "Fan också", tänkte jag. MIn inre dialog fortsätter: "Den där har stått på hela natten. Hur kunde jag glömma den? Men, använde jag den igår? Inte gjorde jag väl det? Nej... Eller? JO! Jo, jag satte väl på den på 100° när jag skulle efterköra biffen från grillen (nej, det blev inte fisk igår). Eller? Visst var det väl så? Fast, vad konstigt. Det där är inte 100°, det där är 200°. Konstigt att det inte är varmare här inne om den nu stått på i 14 timmar. Ytterst märkligt. När sjutton satte jag på den, och varför????"

Jag går och stänger av, och sätter mig vid datorn igen. Och kommer på att jag måste rosta hasselnötter för dom är slut. Reser mig således upp för att sätta på ugnen. DÅ! Då tändes en liten, liten lampa. Just det, jag satt på ugnen för att rosta hasselnötter för ca 10 minuter sedan. Det hade jag visst glömt. Sätter på ugnen igen. Så, in med en plåt hasselnötter. Tillbaka till datorn. Och så efter en lite för lång stund.... "Jösses, vad det luktar bränt!!! Varför luktar det bränt? Brinner det någonstans? Var? Var? Oh, fan! Där brinner det hasselnötter i ugnen. Varför?"

Ja, du fattar. Demens. Välkommen fyrtioårskris!

Ps. Ett tips för att skala rostade hasselnötter: Kör dom i den där knottriga saken som man skalar färskpotatis i. Du vet den där runda benken med lock och ett handtag. Jag kommer inte ihåg vad en sån heter, men jag skall försöka komma ihåg att köra mina hasselnötter i den.

Det blev en bra dag, förstås. Solen gjorde ju sitt bästa och alla var glada (nästan) hela tiden. När Rufus listade ut att om man tar med en hink med vatten upp på balkongen och häller den över Billy som i godan ro står nedanför så blir det så att säga full effekt, var kanske inte alla direkt supernöjda. Men annars var det en riktig maniana-dag. Häng i trädgården med hundra olika lekar, rosévin och full njutning. Som sommaren skall vara. Fast utan utflykt, strand eller båttur. Men det kommer det med.

Men. Nu sitter jag här igen och svajjar. Det går verkligen upp och ner det här bloggandet. Ena sekunden så känns det som att jag gör helt rätt i att sitta här framför datorn och dela med mig av massa blablablablatext och hemmarecept. Nästa sekund så funderar jag på om jag kanske skall sinnesundersökas eller skaffa mig en hobby för det här är helknäppt och fullständigt vansinnigt och att jag borde ägna tiden åt att stryka strumpor eller städa bakom spisen istället.

Saker som gör att jag svajjar:

• Varför i hela fridens namn skall folk läsa om mig? En sak vore om jag var specialiserad på nåt som folk ville läsa om, som muttrar till veteranbilsmotorer eller frimärken från Nya Guinnea. Eller om jag var superkändis eller bara skitnsygg och gillade att visa upp mig med putande mun och nya toppar från Gina Tricot. Men nej. Vem fan tror jag att jag är?
• Recept. Öh, hur tänkte jag nu? Jag har förvisso jobbat i restaurangkök och lagat oändliga mängder mat i hela mitt vuxna  liv(och en bit av mitt o-vuxna också faktiskt). Men jag får inte kallas kock. Och eftersom jag har massvis med kockkompisar med skyhöga ambitioner och stenhård yrkesstolthet så håller jag nog på att göra mig själv till åtlöje. Jag har ju ännu inte haft med något lågtempat eller ett enda skum i mina recept. Pinsamt!
• Jag bloggar helt uppenbart på en riktig tonårsbloggplattform. Som vanligt har jag inte gjort min research ordentligt... Här borde jag skriva om läppstift, mitt liv som 13-åring eller hur kär jag är i killen i klassen över. Men istället är jag bloggplatsens egen Old Lady. Och med fyra barn dessutom. Gäsp.
• Jag vet inte hur man gör. Jag vet inte hur man får till det med "like"-knappar på varje inlägg eller hur jag skall få folk att dela inläggen på Facebook eller hur jag får fler läsare eller hur jag delar bloggadresser med andra bloggare eller något som har med bloggandets oskrivna regler och lagar att göra alls för den delen. Jag är fortfarande en bloggamatör. Och inte kommer jag vidare direkt.
• Jag har fått höra kommentarer från folk (inget namn sagt) som lyder ungefär såhär: "Jag fattar ingenting. Varför skriva i en "blogg"? Vad skall det vara bra för? Vem läser sånt? Jag är helt ointresserad av att läsa sån skit!" Hen (första och sista gången jag använder det idiotutrycket) som sa det höjde ju inte direkt självförtroendet. Om. Man. Säger. Så.

Men. Eftersom det ger mig möjlighet att skriva, en möjlighet som jag saknat massor, så fortsätter jag. Och jag ber om ursäkt till alla er som håller på att reta ihjäl er på att jag delar länken på Facebook och till alla kockar som jag känner för att jag gör bort mig så här offentligt och inte lagar restaurangmat utan amatörkocksmat. Förlåt.

Det bästa med nätet är dock att luften är fri, luften är fri och jag gör vad fan jag vill! Det är upp till mig om jag gör bort mig eller inte. SÅ det så!

Idag vill jag har fisk till middag. Det vill jag förvisso nästan varje dag, men det idag aldeles extra mycket. Mest av allt är jag sugen på just det här:

Ungsbakad torsk med gröna bönor, citron, kapris och pinjenötter:

ca 700 g gröna bönor, ansade och skurna på snedden

2 vitlöksklyftor, tunt skivad

salt och nymald svartpepper

Olivolja

4 rejäla skivor torsk, gärna kotlett med ben

1 liten burk kapris

10 salviablad, grovhackade

1 dl pinjenötter

2 citroner, halverade

Sätt på ugnen, 220 grader. Lägg bönorna i en långpanna. Lägg på vitlöken och strö på salt och peppar, ringla över olivolja så att alla bönorna blir oljiga. Vänd runt ordentligt. Pressa över en citronhalva.

Läpp på torsken, och salta och peppra även den. Strö över kapris och salvia. RIngla över lite mer olivolja på fisken. Lägg i citronerna med snittytan uppåt. De blir supergoda att pressa över fisken och bönorna när allt är klart. Strö på pinjenötter.

Sätt in i ugnen i ca 15 minuter.

Servera med tomatsallad, skyn i botten på pannan och om du vill kokt färsk potatis.

Lätt som en plätt!

Sommaren är här idag. Jag tackar, bockar och lovar att vara snäll mot vädergudarna. I trädgården är det dessutom helt vindstilla vilket gjorde att jag kunde inta den perfekta frukosten bestående av följande:

• Sol!
• Lekanders perfekta jordgubbar med sojayoughurt, rostade hasselnötter och honung från Santorini.
• Ägg från Mellbygårds glada, fria hönor
• Danskt rågbröd från Styckens i Skärhamn med Manchego och äpple.
• Zoegas kaffe, mörkt som natten, i blommig kopp med gårdsmjölk.
• Glada, nakna barn.

Billy åt smultron direkt från landet, det kan man leva länge på!

Det här kan bli en bra dag!

Sommaren funkar inte utan sol. Så är det bara. En dag som idag, när det har regnat uppifrån, nerifrån, från syd, väst, ost och norr, då blir det inte bra alls. INTE ALLS.  Framförallt inte eftersom det var likadant igår och i förrgår och ta mig fan om det inte har varit nästan så här i hela juni. Och jag är så less på att höra mig själv att tjata om vädret så jag vill gipsa mig själv från ögonen ner till nyckelbenet. Hade jag varit vädergud så hade jag gjort något åt saken bara för att få slippa höra mig gnälla och älta. Men nu har jag ingen inverkan uppenbarligen, jag åkte från ett skitväder till ett annat. Nästa år skall jag vinna på Lotto och sen skall jag vara på västkusten i maj och i Grekland hela Juni. Så det så. Ebbe får gå i skolan på distans.

När solen skiner kan jag släppa ut mina söta, glada barn med varsin skål med jordgubbar och en macka i trädgården så fort dom vaknar och sen leker dom där tills det är dags att gå till stranden, åka båt eller vad man nu väljer att göra utomhus. Och så springer dom ikapp med solstrålarna hela dagen tills dom tvärnitar med rosiga kinder framåt kvällen.

Men nu spelar det ta mig fn ingen roll vad jag gör. Det går inte att trötta ut dom. Eller att göra dom små liven nöjda, för även dom vill ha sommar och sol. Inget annat!

Detta har jag gjort för att försöka göra dom glada, nöjda och trötta idag:

• Varit på Bushuset i Göteborg under två smittsamma (gissa var Bushusbarnen lägger sina snorkråkor? I bollhavet!) timmar ihop med resten av Göteborgs alla rastlösa barn och desperata föräldrar. Där har jag klättrat som en galen apa upp och ner för olika ställningar och stegar med dom små apungarna efter mig, hoppat som ett maniskt pucko i bollhavet, åkt rutchkaka ca 376 gånger och hoppat studsmatta tills jag blev tillsagd av personalen att bara barn under 11 får hoppa (Men va fan, jag är knappt 1,60 lång) samt rullat runt och lekt monster på jättebollar i ett mörkt rum med illvrålande mörkrädda kända och okända barn runt mig. Allt för att utnyttja de där betalda två timmarna till fullo.
  Var dom små trötta när vi gick därifrån? Oh, nej! Dom var adrenalinstinna som tre flugviktsboxare.
• Åkt till en gigantisk leksaksaffär i Kungälv som är inhyst i en lagerlokal och där barn kan härja fritt i timmar, vilket dom också gjorde. Jag lovar, det finns inte en enda pryl där som inte har testast och undersökts av min lilla testpatrull. Mitt löfte till mig själv att inte köpa något gick åt skogen. Jag var tvungen att köpa oss ut från stället för 670 spänn efter 1,5 timmes tornadoframfart och 4 lån av toaletten.
• Åkt till Stenungsund och en leksaksaffär till för att hitta Den Där Piraten. Som inte fanns. Så jag fick köpa Den Andra Piraten. Och en nappflaska till Skorpan för "annars skulle hon aldrig mer bli mätt".
• Släppt loss dom på Willys med varsin jättestor, svintung och svårstyrd vagn och uppenbart fria händer. Nu har jag 6 rosa plastburkar, 2 paket Frostflakes och jättemånga gurkor hemma. Dom tog det som låg på näst understa hyllan. Nästa gång får dom varsin vagn och handbojor.
• Försökt lära dom äta med pinnar på den otippat superbra Japanska sushikrogen som ligger bredvid Willys i Stenungsund. Tänkte att även mentalträning är uttröttande. Dom konstaterade snart att misosoppa är svårt att äta med pinnar, sushi lättare att äta med händerna och att samma pinnar är roligare att fäktas med. Sen fäktade dom sönder en sån där vinkande katt. Då åkte vi hem.
• Väl hemma lekte, badade, slogs, hoppade och bråkade dom i ytterligare 4 timmar.
• Jag lät dom slå sina personbästa i mest antal sagda "Mamma" på en dag. Nu platsar dom definitivt i Guinness rekordbok. Grattis mina tre smågosingar till segern!
• Jag läste saga och så en saga till och så en till och sen sjöng jag Trollmor 12 gånger.
• Dom sover fortfarande inte. Det gör snart jag!

Så, nu önskar jag så innerligt att det skall bi sommar snart så jag får glada och nöjda sommarbarn! Så snälla vädret, förlåt mig för alla dessa onda ord jag har sagt genom åren och bjud på dig själv lite nu. Vi behöver sommar på sommaren. Det är för sjutton snart vinter igen.

Ok. Jag skall inte tjata mer om hur mätt jag er och hur mycket mat som lagats i helgen. Jag håller med om att det börjar bli tjatigt. Även jag har ett sinne för att upptäcka upprepningar. Tro det eller ej. Men jag måste bara få ur mig det, en gång till. Fy fan vad mätt jag är! Fortfarande. Det känns som hela jag är fylld till brädden med sill, kött, tårta, champagne, jordgubbar, bröd, vin, ost, öl och grädde.

Men eftersom F åker bort en vecka nu så kommer min motion enbart bestå av krabbfiske vid uppehåll och legobygge vid skyfall, så jag får väl helt enkelt fukusera på det goda ett tag till och koncentrera muskelbyggandet till käkmusklerna.
Dock får det nog bli lite nyttigt gott...

Här har vi en sallad som jag garanterar får dig att känna dig sund och frisk som en nyponros igen:

Kusinvitaminsallad för 1 pers:

1/2 fänkålshuvud, i supertunna skivor

1/2 dl skalad och rostad mandel, grovhackad

5 coctailtomater, delade

1/2 påse spenat

5 champinjoner (gärna kastanjechampinjoner), i supertunna skivor

1/2 knippe grönsparris

1 dl sockerärtor

1/2 äpple, i tärningar

1/2 dl finthackad persilja

3 msk Ekologisk olivolja

1 msk citronsaft

1 msk Ekologisk eller hemgjord majonnäs

1 tsk dadel balsamico eller vanlig balsamico

Färsk chili efter smak.

Salt och peppar

Valfritt tillbehör: Tonfisk, räkor, kalkon, kokta ägg, rökt lax eller Manchego. Eller några olika som passar ihop.

Lägg den fint skivade fänkålen i en skål med isvatten. Blanda dressingen och lägg ner svamp och äpple där i. Koka upp vatten och lägg ner sparris. Låt sjuda snabbt tills den är klar, låt den inte bli överkokt!!! Ta upp och lägg ner i isvattnet. Gör samma sak med sockerärtorna. Häll av grönsakerna i ett durkslag och torka på en ren handduk. Lägg  tomater , fänkål, sockerärtor och sparris i en skål och blanda med dressingen. Lägg upp spenaten på ett fat och lägg över grönsakerna och dressingen, Strö över mandel och persilja. Toppa med vad du nu är sugen på!

Och vips är helgens synder förlåtna!