Jag känner mig lite som Buzz idag. Jag tror jag är nåt som jag inte är. Han tror att han är en riktig rymdjägare, jag tror att jag är en riktig bloggare. Men jag har en föraning om att bubblan kommer spricka, just som för Buzz.

Woody: Inbillar du dig att du är en riktig Rymdjägare? Med rikig laser. Ha!

Buzz. Du driver med mig va?

Woody: Du är en leksak. Ett barns leksak.

Snart kommer det komma fram någon till mig, någon Som Kan Skriva På Riktigt (som Fredrik Backman eller nån annan sån där BloggGud), och köra samma dialog:

NSKSPR: Inbillar du att du är en riktig bloggare? Med en riktig blogg? Ha!

Jag: Du driver med mig va?

NSKSPR: Du är bara som en av dom där fjortisbloggarna. En låtsasbloggare.

Men skam den som ger sig. Jag kör på.

Ps.... Tryck gärna på like till vänster här på bloggen eller länka vidare denna lilla låtsasblogg så kanske den blir på riktigt nån gång i framtiden. Träning ger ju färdighet.  

Så, nu skall energin komma tillbaks! Vitaminchockar mig själv efter gårdagens dekadens.

Smoothie med Acai, Bipollengranulat, hallon, kiwi, färskpressad apelsinjuice och banan.

Sojamjölk med jordgubbar, mango, blåbär och bovetecrunch med fikon och kanel

Till detta ett kokt ägg för lecitinet och proteinets skull, ekologiskt förstås.

Satan i gatan vad duktig jag är! Belönar mig med en croissant förstås.

Efter förra veckans hurtiga rivstart med både spingskor och cykelhjälm, har jag nu lyckats förfalla fullständigt på en vecka. Rosiga kinder har blivit blåa påsar under ögonen, träningsvärk har blivit liggsår och nyttiga sallader har bytt plats med ettoavbrutetsmåätande. Tugg tugg tugg. Paus. Tugg tugg tugg. Paus. Tuggtuggtuggtuggtuggtugg. Käkmusklerna har ju fått sitt i alla fall, det kan ju vara till nån tröst. - "Oj, vilka kindmuskler hon har fått. Vad snyggt det var till den där gula bikinin". Vem vet, det kanske funkar.

Igår var jag inte utanför dörren en enda gång efter jag hade varit på dagis på morgonen. Sjuka barn och snöblandat regn har en bedrövlig effekt på utomhusträning och hälsosamt levene. Jag åt bullar mest hela dagen.

Jag intalar mig själv att det blir annorlunda idag, men jag vet bättre än så. Jag har ju faktiskt fortfarande huset fullt av sjuka barn, det är +2 ute och jag har sovit i 6 minuters etapper hela natten. Sova 6 minuter, vaken 30 minuter, sova 6 minuter, vaken 30 minuter. Som Tabata fast tvärtom ungeför.

Imorgon kommer jag vara trött, för idag blir det säkert nån middag med nån av nåt slag. Det är ju fredag idag. Fräckafredag. På lördag likaså. Då är det ju lördag. Sen skall alla barn få sin dos av aktivitet och uppmärksamhet. Viket är viktigast av allt förstås. Alltså är helger inte tid för träning.

Nu sitter jag med kaffekoppen i ett stadigt grepp och lyfter den ihärdigt mot munnen. Kraftfullt. Byter hand då och då. Låtsas att det är en hantel. En annan form av morgongymnastik. Morgongympa på en-mamma-slut-som-ett-utskitet-päron-vis.

Hoppas på bättring snart. Rörelse i utomhusmiljö gör mig till en bättre människa.